Foto från hemsida om Volontärarbete på Sri Lanka
Mitt i en av mina spännande monologer om allt annat än juridik - fick jag igår boken The Humanitarian Companion. Min vän var något oroad över framskridandet av mitt examensarbete. Lever nämligen lite i villfarelsen att uppsatsen skriver sig själv.
Ämnet är fred och mänskliga rättigheter. Vilket ska leda till att jag så småningom räddar världen. Vännen slår upp sidan 2 och 3 i denna handbok för internationella hjälparbetare. Två avgörande sidor - inte bara för fortsatt läsning i boken - utan för hela ens framtid som MR-jurist.
Rubriken assess your motives avslöjar att man måste vara starkt motiverad för att klara av att arbeta med humanitära frågor och mänskliga rättigheter. Efter denna upplysning ska man känna efter varför just man själv är så oerhört motiverad - utifrån ett antal kriterier.
En altruistisk önskan att hjälpa andra och att göra skillnad. Eller en egocentrisk vilja att använda sina talanger och göra något av sitt liv. Kanske en helt världsfrånvänd religiös övertygelse. Eller något så smalt som att öka sina kunskaper och skapa en karriär. Bäst är de fyra sista alternativen - alla betydligt lättare att anamma - längtan efter äventyr resor pengar och vardagsflykt. Hahaha. Exakt mina skäl.
Läser vidare. Mycket riktigt är vissa kriterier mer handy än andra. Att vilja resa till varmare breddgrader var tydligen inte helt bra. Men de två första skälen var faktiskt rätt dåliga också. För enligt handboken får man inte någon tacksamhet för sitt arbete - så altruismen blir olidlig.
Nästa rubrik assess your personality höjer stämningen ytterligare. Följande personliga egenskaper uppskattas inom mitt blivande värv.
Hög toleransnivå och stark ansvarskänsla. En väl utvecklad förmåga att kommunicera - lyssnande är tydligen särskilt viktigt - och att uttrycka sina känslor. Dessutom ska man tyvärr ha den klassiska förmågan att umgås i grupp. Paradoxalt nog både äventyrslysten och en stark beslutsfattare men samtidigt flexibel och öppen. Givetvis mångfaldig och jämställd - no need to add. Van vid stress - populärt kallat många bollar i luften - är ett plus. Liksom tydligen empati.
Störst av allt är att man dessutom ska ha en någorlunda härlig och väletablerad filosofisk läggning och lätt för att slappna av. Sist men inte minst ska man ha en mustig humor med insikt om och respekt för samtliga möjliga sociala och kulturella sammanhang.
Piuh. Då så. Inga konstigheter.
torsdag, februari 21, 2008
Noterat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar