Alexander Bard intar Linköping

Melodifestival i Cloetta Center. Bara smaka på det. Lördagsgodis en masse. Den lilla extra godbiten är givetvis Alexander Bard. Och BWO. Efter lite tvekan väljer jag att inte klassificera Alexander Bard som en av mina giganter. För lite kärlek för min smak.

Men ända sedan början av 90-talet har jag fascinerat följt hans utspel och utstyrslar. Framförallt har jag inspirerats av detta joint venture mellan kreativitet och akademi. Precis som flera andra av 90-talisterna - Stakka Bo Kristian Luuk mfl - så gick han Handelshögskolan.

Minns att jag såg Bard på en Studentafton i Lund i slutet av 90-talet - när gästen fortfarande satt i den röda sammetsfåtöljen i Stora salen - och bara njöt. Allt var så möjligt och stort och fantastiskt. Känslan av oövervinnelighet höll i sig väldigt väldigt länge.

Förmodar att alla vet allt om Bards karriär som Barbie och prostituerad. Och att han driver uppmärksammade Elit.

Eller att Bard förutom civilekonom och artist också är filosof och psykoanalytiker. Tyvärr har jag fortfarande inte läst Nätokraterna men känner igen många av tankarna.

Ibland är det intressant att notera exakt vad man vet om de mest frispråkiga kändisarna. Man ser ett tydligt val hos Bard att prata om allt det bisarra med sig själv men inte det mer vardagliga. Som Kristina Lugn uppmärksammade på Babel Special. Hur mycket man än vet om hennes ångest och ensamhet och galghumor känner man inte till hennes privatliv. Syskon föräldrar barn osv.

Samma känsla med Bard. Förutom allt material som finns publicerat om honom just därför. Men än så länge verkar få veta att han kommer från en bondgård utanför Motala. Takes one to know one i guess.