Döda poeters sällskap i Malmö

Igår såg jag jordens kanske skönaste dokusåpa på svt. Var tvungen att mejla mamma och pappa direkt. Det här är vad jag kallar bra TV.

Klass 9A ska med hjälp av åtta av Sveriges bästa lärare gå från tionde sämsta skolan till tredje bästa klassen. I Sverige. På en termin. Tittaren kastas omedelbart in i Döda poeters sällskap när kemiläraren håller en död mus i svansen och sen hoppar upp på katedern för att entusiasmera sina tvivlande elever. Efter 59 minuter finns inte ett uns tvivel i min kropp. Klart de klarar det.

Njuter i fulla drag. Förutom lärarnas oerhörda commitment får vi ta del av barnens underbara nysvenska. Ala om att börja skolan. Det kommer vara stressigt och man måste vakna helt tidigt och sånt. Journalisten frågar försiktigt om han ska börja nian. Japp. Det syns inte men jag gör. Många tror jag är tolv år jag flippar. Skönaste av allt är när han byter över till klockren skånska på två sekunder. Härmar biopersonalen. Döu feår ente kåmma inn för döu ei ente tålv eår.

Vem är det som inte tror att så begåvade elever kan vända sina betyg över en termin. De behärskar flera språk - däribland minst två svenska. Precis spot on (tack för uttrycket Dag) när Ala säger att man måste inte bara följa schemat hela tiden - man måste bli som en familj med klassen. Det är ju trots allt det det handlar om. Att ge eleverna kärlek och respekt. Faktiskt enda sättet att få förtroende.

När läraren i livskunskap glider in i klassrummet och ber barnen sätta sig i ring händer något märkligt. Förväntan sprider sig. Eleverna svarar helt oväntade saker. Som att ringen ger värme. Bara smaka på ordet. Livskunskap. Det är ju alldeles fantastiskt. De här barnen har aldrig fått så mycket positiv uppmärksamhet. Som är själva nyckeln. My gosh. Genom hela programmet löper en fantastisk respekt och en förmåga att lyssna. Ömsesidig sådan.

Jag visste inte att en kräfta kunde leva i tjugo år. Jag trodde de levde i fem år eller nåt. Gympa är FATTIGT. Fick sån fattiga lärare och sånt då blev det joooobit. När det gäller gympan jag kan inte ens komma överens med gud om han kommer ner hit. Mamma. Ska jag ge dig numret. Du behöver inte vara rädd att jag ger dig fel nummer. Man tänkte på det helt mycket men efter några veckor bara så blev det helt vanligt. Det blev ganska okej.

Alltså jag är helt kär.

Givetvis presenteras svts nya lilla guldklimp i morronsoffan. Den kanske mest karismatiske läraren säger att det handlar om att vinna förtroende respekt och kärlek. Själv tänker jag att det är så fantastiskt märkligt att inte alla lärare tänker så. Och precis innan jag ska somna tänker jag - än en gång - att jag vill bli lärare.