Inte bara tilltugg

I torsdags och fredags satt jag på kommunens flyktingkontor för att intervjua internflyktingar från första kriget i början av 90-talet. Många livsöden att lyssna till men framförallt var jag så glad åt att umgås med den fantastiskt öppna och trevliga kommunpersonalen.

Givetvis bjöds det på frukt, bröd, turkiskt kaffe och choklad en masse men det dröjde ända till fredagen innan fiskarna dök upp. Tror de trodde att jag inte skulle klara fiskarna. Men de var faktiskt riktigt goda. Det roliga var när jag tänkte ta ett kort. Plötsligt flyger en av de anställda upp och fysiskt hejdar mig. Visserligen skrattar hon men hon talar skarpt om för mig att jag inte ska skicka foton hem och skratta åt deras primitiva traditioner.

Skrattande satte jag mig ner och så samlade jag alla kring bloggy på mackie. Snart hade inte mindre än fem kommunanställda i Gori fått en helt ny syn på sin stad. Dessutom visade det sig att den uppbragta kvinnan var journalist och att vi hade otroligt mycket gemensamt. Så fiskarna åkte fram igen och så fick jag fota obehindrat.