Ännu ett avsnitt av Skavlan

Alltså good enough är ju precis min livsfilosofi. Vass när det krävs men soft annars. Och så skiftar fokus lite nu och då. Ångestdämpande helt klart. Särskilt som ens misslyckanden ofta ger nya tankar och en bättre utveckling på sikt. Kanske för att jag inte är en sån perfektionist som jag trivs i fattiga länder. Kanske för att jag inte har sånt kontrollbehov som jag tar chanserna när de uppenbarar sig. För det gör jag. Alltid.

Håller dessutom med Helena Bergström om att när man - i kreativa yrken jurist inräknad - utgår från att bli bäst så låser det sig. Och vad är egentligen bäst. För mig är det viktigast att lyssna och lära för att omvandla och utveckla för att i sin tur föra vidare. Något slags kretslopp. Där har inte bäst någon riktig plats. Allting kan alltid förfinas. Och allt måste ske i något slags sammanhang.

Lite som resonemanget om lycka. Håller med Lukas Moodysson [avsnittet innan] om att ständig lycka faktiskt inte är meningen med livet. Finns så många andra känslor att leva. Och hur kan man uppskatta lyckan om man inte lever de andra känslorna fullt ut.