Universalitet vs kulturrelativism

Efter att ha hört Carl Hamilton i Halal-tv är jag förvånad att en så verbal person uttrycker sig så klumpigt. Men jag kan inte säga att han är citat besinningslöst rasistisk. I de flesta av världens länder ses mänskliga rättigheter som ett västerländskt påfund och starkt imperialistiskt. I de flesta av dessa länder kränks människors rättigheter systematiskt .

Man menar att FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna inte tar hänsyn till kulturella skillnader. Precis som många menar att Carl Hamilton inte tar hänsyn till kulturella skillnader.

Nu är det tyvärr så att mänskliga rättigheter är starkt politiska. Och kräver civilkurage och ifrågasättande. När föräldrars rätt att aga sina barn försvann i Sverige gick beslutsfattarna emot den rådande kulturen. Annars hade agan förmodligen varit kvar. Under hösten har mina brittiska kollegor förvånats över min naivitet och förklarat för mig att barn - liksom hundar - måste agas.

"- Det vore ett ohyggligt ingrepp i föräldrars rättigheter och plikter, kommenterar oppositionens skugghälsominister Liam Fox. Andra säger att förslaget gör föräldrar till brottslingar och menar att det är stor skillnad på misshandel och på aga i en kärleksfull relation."

Grundtanken med mänskliga rättigheter är att de är universella - i hela världen och i alla kulturer - och odelbara. Universaliteten innebär alltså att det inte finns kulturella ursäkter för kränkande beteende.

Om man lägger ihop dessa bitar så innebär handskakningen att två rättigheter krockar. Carl Hamiltons rätt till mäns och kvinnors lika värde i AFMRs ingress - mot den kvinnliga programledarens religionsfrihet i art. 2 och 18. Om tolkningsmetoden då är att mänskliga rättigheter är universella och odelbara står det lika. Personligen skulle jag ge fördel Carl för jag anser att människor måste respekteras oavsett religion, och att religionen innehåller så många kränkande inslag. Men fördelen försvinner i och med hans plumpa beteende.

Idag såg jag ett veckogammalt inlägg av en filosofie doktor i matematik som i egenskap av mamma förklarar för oss läsare att en genusmedveten förskola med högt i tak är en olaglig indoktrinering. Inlägget gör mig mer fundersam än upprörd. När man skriver att tusentals år av traditioner försvinner i dagens förskola tänker jag på hur kvinnor inte ens fick rösta förrän 1921. Att våldtäkt inom äktenskapet inte fanns på kartan förrän 1965. För att inte tala om hur svårt det var att som kvinna bli filosofie doktor i matematik för bara femtio år sedan.

Ibland måste vi våga gå emot kulturer för att få ett samhälle där alla människor är lika värda. Ingenting är någonsin helt objektivt och fritt från värderingar. Respekten av en mänsklig rättighet kan mycket väl kränka en motsatt rättighet. Det spännande är att se hur dessa rättigheter kan samsas så att alla människor respekteras. Samtidigt som världen är fredligare och mer jämlik än någonsin tidigare.

Se mer kring Rättigheter under attack bland mina kommentarer.