Händelserik dag

Idag har varit en lång dag. Var på kontoret redan före åtta för att förbereda mitt projekt inför ett möte jag trodde jag skulle ha idag. Men istället lyssnade jag på Tanzanias premiärminister om permanenta flyktingsituationer [protracted refugee situations]. Samtidigt som jag noterade att afrikanska ledare alltid låter så förtroendeingivande, chattade jag med en vän som undrade om jag inte kunde ställa en fråga om hur Tanzania behandlar rwandiska flyktingar.

Efter några intressanta inlägg från Sierra Leone kom så Kanada, som alltid har en pedagogisk plan i bakfickan. Vansinnigt välformulerade och statistiskt underbyggda. Och så toppar de med lite humor och självdistans. Det är inte utan att man blir avundsjuk. Och undrar varför Sverige inte är lika drivande inom mänskliga rättigheter.

Efter en lätt lunch på Palais blev det nya tag med mina projekt. Inte mindre än fyra projekt ska avslutas innan nästa fredag. Igår kändes det oöverstigligt, men tack vare excel och todolists är jag nu vid gott mod. Vid tre var det ett väldigt underhållande personalmöte och så halv fem dags att lyssna på två nobelpristagare som samtalade under rubriken Are human rights universal?

Shirin Ebadi, persiska och fredspristagare 2003, och Wole Soyinka, nigerian och första afrikanska litteraturpristagaren 1986, höll båda varsitt föredrag och svarade sedan på frågor. Ebadi var riktigt riktigt tuff, vilket gav mig viss tillförsikt inför min egen framtid. Medan Wole var väldigt svävande och nästan föll på sina egna formuleringar.

Lite grädde på moset var att Prins Albert var avslutningstalare.

Det som framförallt slog mig var hur otroligt givande det är att vara i en miljö där så fascinerande människor är återkommande. Jag behöver inte röra mig en mm. De kommer hit. Kanske inte helt grönt, men faktum är att det är väldigt spännande att se dessa stora personligheter i verkligheten. Lite som nördens rockkonsert.

Apropå nörd så kommer foto när jag hittat min fotosladd.