Att se Peter Englund som ständig sekreterare känns lika motvilligt som ovälkommet. Motvilligt för att han inte alls känns bekväm med beslutet. Ovälkommet därför att jag trivs med hans blogg och tvivlar på att den kan fortleva. Men en strimma hopp om nya tankar i akademien.
lördag, december 20, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar