Som jag skrivit tidigare så uppskattar jag en hel del av Birger Schlaugs tankar. Inte direkt så att jag brinner för ett nytt parti, men Schlaugs debattartikel i lördags har många andra poänger.
Ibland känner jag mig väldigt flytande politiskt. Det vill säga - ända tills jag träffar någon som inte delar mina åsikter. Då inser jag väldigt snabbt att jag tillhör motsatt parti. Så visst. Jag är individualistiskt högerorienterad. Men att jag älskar att äga innebär inte att jag älskar att konsumera. Snarare så att jag ser långsiktighet i ägande. Ansvarstagande. Pliktkänsla. Lugn. En mängd saker som jag nästan bara pratar med bönder om. Stadsbor förstår sällan vad jag menar. Folk i min egen ålder - och inte från gård - förstår aldrig vad jag menar.
Förra veckan träffade jag någon som ville införa total arvsskatt. Men. Sa jag. Bara för att man ärver en gård betyder inte det att man har pengar. Nej men ser du. Då belånar man. Men hur ska man betala räntorna då. Så höll vi på en stund. Sen insåg jag att diskussionen var lönlös. Vi hade diametralt olika syn på ägande. Ett långsiktigt och ett kortsiktigt. Traditioner och kulturarv mötte pengar och business.
Visst behövs flera synsätt. Men ibland känns det som att de kortsiktiga hela tiden tar överhanden. Är i ständig majoritet. Och med en tendens att omfamna konsumismen på ett helt annat sätt. Ju mer jag läser i debattartikeln desto mer undrar jag om det ens är möjligt. Men skulle verkligen önska att människor kunde varva ner en aning.
tisdag, december 16, 2008
Ägande vs konsumism
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Samma sak vad gäller barn. De kräver också ett långsiktigt perspektiv. Det är t ex svårt att motivera kommunpolitiker att minska barngrupperna och öka personalstyrkan bland förskolorna istället för tvärt om. De har ju sin budget för året att ta hand om så att säga. Inget utrymme där för att se längre än till nästa termin.
Elina, om du startar parti får du min röst!
Jag trillade in på din blogg via Kinnas. Du skriver väldigt bra, tycker jag, och ofta intressant.
Men så när jag läser din blogg får jag en känsla av att jag smygtittar på ditt liv. Omoraliskt?
Om du har fler vändor till Lund måste du komma och hälsa på hos oss i Åkarp.
Bästa hälsningar
Kusin Håkan
åh tackar..!
känn inte alls att du smygtittar. det som publiceras publiceras - men långt ifrån ALLT publiceras. mina åsikter och mina foton är jag hur öppen med som helst. men inga vänner som inte själva valt att vara offentliga.
mamma och pappa har ju - som du vet :) - alltid varit offentliga.
dessutom har jag ju den stora lyckan att vara jurist :) så det är ingen risk att jag publicerar något som inte bör publiceras..!
ser ut som att det dröjer innan jag kommer till skåneland - men hoppas inbjudan väntar in mig.
liljor
elina
ah intressant jämförelse med barn och långsiktighet. so true. en hel del frågor om svenska barn härnere på fn. tydligen har vi rykte om oss att ha ena riktiga vildbattingar :) medan finska barn ska ha bäst studieresultat.
å andra sidan berättade en finsk kollega att debatten i finland nu handlar om huruvida de höga kraven på barnen leder till de tragedier som utspelats tidigare i år.
och å tredje sidan så vurmar alla mina brittiska kollegor för barnaga. ja alla mina mänskliga-rättigheter-kollegor. utan barnaga ingen ordning. björklund nästa :)
Inga problem att läsa vad du publicerar frivilligt.
Min moralfråga handlade om att jag fann att jag intresserade mig för en släkting "smygandes", utan att ta kontakt på riktigt. Det vore ju så enkelt att skicka en blogg-kommentar...
Fast nu har jag ju gjort det, så problemet är borta.
Betrakta inbjudan som stående
Håkan
aha haha förstår vad du menar :)
helt ärligt blir jag väldigt ofta förvånad över vem som läser min blogg. läsekretsen är minst sagt brokig.
men väldigt glad för kommentarer..!
Skicka en kommentar