Iförd tajts bruna stövlar militärgrön jacka stor sjal glajjor och portfölj glider jag nerför gatan mot Starbucks. Klockan är 12.00. Söndag. I ögonvrån ser jag två unga män genskjuta mig. Märkligt tänker jag. Fortsätter gå. Plötsligt trycker ena mannen upp mig mot väggen och väser onämnbara ord i mitt öra. Oh my god. Det tar verkligen en hel sekund i slow motion innan jag förstår att jag är upptryckt mot väggen av två män. Kan inte röra mig. Hör hur han andas. Inser att det finns en dörr bakom mig. Inte alls bra. Ett medelålders par och några ensamma män ser vad som händer. Ingen reagerar.
Jag blir ursinnig. Senaste veckornas ackumulerad vrede bara väller ut. Vad är det för fel på den här stan. Väldigt oväntat för de två männen så knuffar jag med full kraft undan mannen. Som ramlar på den andra mannen. Jag är hur lång som helst. Hur stark som helst. Hur svensk som helst. Hur dumma får de vara. När jag inser att jag klarat mig talar jag på klockren amerikanska om för dem att något är seriöst fel på den här stan. På dem. Höjer rösten och säger några väl valda amerikanska okvädningsord. Männen är mållösa. Folk runtomkring anser uppenbarligen att JAG är märklig. Vänder på klacken och går.
När den värsta chocken lagt sig slår det mig hur Genève skiljer sig från New York. I somras blev jag fullständigt attackerad av en galen kvinna som spottade och skrek efter mig - mest för att jag var blond - och jag var faktiskt tvungen att springa därifrån. Galet. Men då reagerade verkligen alla runtomkring - ett par frågade till och med om de kunde bjuda på en kaffe. Hur gulliga som helst.
söndag, november 09, 2008
Söndag i Genève
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Det är kraft och ruter i svenska bonnadöttrar. Sanna mina ord.
Skönt att läsa att det fysiskt slutade väl.
Hoppas att det psykiskt inte avskräcker Dig från nya promenader
Inte för att jag någonsin varit i Genève, men jag hade aldrig trott att något sådant skulle kunna hända där. Klockan 12 på söndagen! Skönt att du kunde sätta dem på plats, men det hade ju kunnat sluta illa.
Jag skickar en virtuell kram till dig.
Åh herregud Elina. Skönt att höra att du under omständigheterna mår väl. Kramen
åh tack för all omtanke. helt ärligt blev jag lite skakad - kanske just för att det hände mitt på dan i mitt eget kvarter. men jag mår fint.
däremot är det helt uppenbart att jag inte är överens med den här stan. så jag är glad att det bara är sex veckor kvar nu..!
kram på er
Tillbaka till New York?
Skönt att du klarade dig bra och att inget värre hände. kram
men shit vad otäckt vännen! ta hand om dig! kram!
Fuck em.....Om ngn skulle fixa det så är det du...Men oerhört lättande att höra att du mår bra...
U go girl :)
så här i efterhand är det nästan lite underhållande att de gav sig på just mig. men å andra sidan kanske det avhåller dem från att göra om det med någon annan.
örjan - det enda jag vet är att jag åker hem för jul på klefstad. sen får vi se. stanna tuned helt enkelt :)
Å gumman! Va otäckt! Bra att du reagerade som du gjorde. Tacka vet jag NY.
Kramar
i love new york :)
Ursäkta att jag inte läser din blogg oftare, men varje gång är ett sant nöje. Du får mitt liv att verka mindre, men jag är glad att du finns i periferin av mitt liv. Man kan säga att ditt leverne gör även mitt liv lite intressantare.
Ville egentligen bara säga att du är den coolaste bruden jag känner. Skönt att du kan kicka rumpa och gå vidare i ditt liv till nästa upptåg.
Skrik till nästa gång du närmar dig skåneland. Du är alltid oerhört välkommen.
/Rickard
åh så himla glad jag blir..!! du är ju min stora fotoinspiration :) har du sett att jag blivit lite bättre det senaste året..? snart dags för en fetare kamera. behöver en som funkar kvällstid... helst canon...
saknar våra sessions madly. visserligen har vi en ny bok i kulisserna men den drar ut på tiden. kanske glider förbi i julhelgen - är du inne nåt då..?
kram
Skicka en kommentar