Nästan som på film

I fredags fick jag nog av mitt nerkopplande USB-modem och ringde Sunrise för hjälp. En inte alltför vänlig själ förklarade på fantastiskt rapp franska att ingen schweizare någonsin hade haft problem med prepaid modem. Pedagogiskt försökte jag förklara att ingen schweizare någonsin använder prepaid modem - men det fick jag inget för.

Tydligen förstod jag mig inte på mac och skulle ha installerat programvaran fel. Eftersom det var oöverstigligt svårt att förklara att jag har fungerande Huawei hemma så uteslöt jag helt att berätta att jag arbetat med datorer och programvara sedan 2001. Bara onödigt bw.

Slutligen kom vi fram till att det skulle kunna vara fel på USB-stickan. Själv tror jag att det är deras nät i kombination med att jag faktiskt måste betala per uppkoppling. Hursomhelst. När hon talade om för mig att jag skulle skicka in stickan till dem för reparation och med lite tur få tillbaka stickan till jul - utan ersättningssticka - så blev jag alldeles tyst. Sen började jag gapskratta. Det här landet är inte sant. Inte sant.

Insåg på en sekund att Genève inte alls är deprimerande - tvärtom sjukt underhållande. Så nu har jag vänt. Känns som att jag är med i The Truman Show. Eller en vrickad blandning av Monty Python Seinfeld Torsk på Tallin Saturday Night Live you name it. Galet.