En doft av FN

Känslan jag får i magen när jag är på FN är så himla svår att beskriva. Å ena sidan är organisationen magiskt elitistisk. Snudd på ouppnåelig. Moraliskt överlägsen. Samtidigt som den är korrupt och inte sällan handlingsförlamad. Och människorna som faller under FN:s mandat är många gånger så fattiga och förtryckta att det gör fysiskt ont.

Jag tänkte särskilt på det idag när jag var på FNs årliga basar. Människor från världens alla hörn samlades för att dela sina traditioner. Ett myllrande folkhav med färgstarka tyger hängivna musiker och mat i överflöd. En del har kostym en del turban en del är barfota. Så många språk jag aldrig ens hört. Så många intryck att det är helt galet. Alla dessa privilegierade välutbildade diplomater och UN staff. Samtidigt som jag får en beige känsla av sjuttiotal. Så motsägelsefullt på nåt vis.

Någonstans här måste jag slå på autopiloten. Pratar det motparten förstår. Om det inte är svenska engelska eller franska så kanske ryska eller kinesiska. Oavsett mina grammatiska misstag och felsteg möts jag av ett leende. Alla frågar var man kommer ifrån för ingen vill gissa fel. Inte jag heller. Och många har blandat ursprung.

Sista tanken som slår mig innan jag tar steget ut i friska kyliga soliga Genèveluften - är att jag inte längre ser färg. Eller nationalitet. Eller etnicitet. Jag ser bara människor. Och inser hur svårt det är att hitta en lika heterogen miljö någon annanstans. I hela världen.