Burleskt är det nya svarta

Av outgrundlig anledning så hamnar jag bara på burleska shower nuförtiden. Alldeles overkligt och kanske inte helt bekvämt. Men efter showen var det grymt bra balkanmusik så äntligen blev det lite dansat.

Nationaldrycken

Medföljande kommentaren att appenzeller är essensen av Schweiz och antingen älskar man det eller så avskyr man det säger kanske mer än personen anat. Men jag sippade iaf tappert hela kvällen.

Love widgets

Apropå Thailand

Å ena sidan är jag lätt tagen av det faktum att 360 000 svenskar varje år flyger till Thailand för solsemester. Samtidigt som vi diskuterar närodlat. Å andra sidan har en vän som arbetar med vindenergi förklarat för mig att flygresorna bara står för 2 % av alla växthusgaser. Men hur lite det än står för totalt, så står det ändå för en stor del av ens privata energikonsumtion. Och behöver man verkligen åka ända till Thailand och varje år och bara två veckor - för att må bra..? Är det verkligen solen eller är det för att efteråt säga att man varit där..?

Jag vet inte. Jag har aldrig varit där. Jag reser inte till solen. Jag försöker vara grön. Jag vet inte om jag är rätt person att bedöma detta. Men tycker fortfarande 360 000 per år är magstarkt.

Ännu mer hemlängtan

Hemlängtan

Martini Rosso med apelsin och Annas cappuccinopeppisar.

Röda korset

Min erfarenhet - som visserligen inte är statistiskt säkerställd - säger mig att diplomaterna suktar efter FN som suktar efter diplomatin. Medan rödakorsarna verkar hur nöjda som helst. Och det har i sin tur verkligen öppnat mina ögon för Röda Korset.

På något vis känns det som att Röda Korset hamnar långt ner på de svenska poppislistorna. Men faktum är att organisationen både har en magiskt fascinerande historia - och ett otroligt viktigt uppdrag.

I söndags var jag på Röda Korset-muséet. Själva utställningen var i slätaste laget - men ändå med en överväldigande känsla av stora sammanhang. Att människor frivilligt åker till krigsdrabbade områden för att hjälpa främlingar är gripande. Och lockande.

I andra delen av muséet fanns utställningen Walls Between People med vackra foton från världens åtta mest kända och aktuella murar. Önskar jag kunde länka till fotona. Enastående vackra soliga foton som illustrerar brutala tragedier. Familjer som inte någonsin kommer ses igen. Människor som dör i strömförande taggtråd. Och det är idag.

Schweizisk linje

Idag skulle jag prata med Sverige. Business. Eftersom internet är skakigt så väljer jag mobilen framför Skype. Konversationen blir lite hackig eftersom samtalet får viss fördröjning då och då. Ibland hör jag ingenting alls. Plötsligt dör samtalet. Jag försöker ringa tillbaka men får felmeddelande. Tänker att han nog ringer tillbaka. Väntar. Till slut ringer jag upp igen. Inser att någon har svarat men hör bara en himla massa brus. Så ringer jag upp en gång till. Typ fjärde gången gillt. En stilla röst i andra änden frågar: Var i Afrika befinner du dig..?

Inspirerande

Även att jag själv just nu varken har tid eller internet för att titta, så vill jag vidarebefordra en väns fantastiskt fina tips. Korta föredrag av inspirerande och engagerade föreläsare. TED - ideas worth spreading. Och gissa vem jag hittade direkt om inte en gammal favvo.

Älskar google

En stilistisk favorit

Och om jag hade haft bättre tillgång till internet så skulle jag redan för länge sen skrivit hur väldigt glad jag är att Fredrik Strage fått Stora journalistpriset. För han skriver så himla fint och är så himla bra. Och så är han faktiskt från Linköping. Vad mer kan man begära. DN. SvD.

En doft av FN

Känslan jag får i magen när jag är på FN är så himla svår att beskriva. Å ena sidan är organisationen magiskt elitistisk. Snudd på ouppnåelig. Moraliskt överlägsen. Samtidigt som den är korrupt och inte sällan handlingsförlamad. Och människorna som faller under FN:s mandat är många gånger så fattiga och förtryckta att det gör fysiskt ont.

Jag tänkte särskilt på det idag när jag var på FNs årliga basar. Människor från världens alla hörn samlades för att dela sina traditioner. Ett myllrande folkhav med färgstarka tyger hängivna musiker och mat i överflöd. En del har kostym en del turban en del är barfota. Så många språk jag aldrig ens hört. Så många intryck att det är helt galet. Alla dessa privilegierade välutbildade diplomater och UN staff. Samtidigt som jag får en beige känsla av sjuttiotal. Så motsägelsefullt på nåt vis.

Någonstans här måste jag slå på autopiloten. Pratar det motparten förstår. Om det inte är svenska engelska eller franska så kanske ryska eller kinesiska. Oavsett mina grammatiska misstag och felsteg möts jag av ett leende. Alla frågar var man kommer ifrån för ingen vill gissa fel. Inte jag heller. Och många har blandat ursprung.

Sista tanken som slår mig innan jag tar steget ut i friska kyliga soliga Genèveluften - är att jag inte längre ser färg. Eller nationalitet. Eller etnicitet. Jag ser bara människor. Och inser hur svårt det är att hitta en lika heterogen miljö någon annanstans. I hela världen.

Rockstars hos flyktingkommissarien

Imorse sprang jag ihop med en störtskön staff member nere i foajén. Svarta jeans svarta boots svart kavaj blont page och gigantiska RayBans. Haha. Tydligen var han tidigare personalansvarig här på HQ. Nu chef för UNHCR i Vladikavkaz. Med andra ord finns det hopp.

Kärlek

Foto från the coke badger.
Apropå bloggens form och funktion besökte jag precis en av mina pärlor. Underbart assymetrisk till och med rörig. Ibland märklig. Oftast vacker. Kort typsnitt. Vansinnigt vackra foton. Mer form än funktion. Associationer. Tåg. Natt. Lund. Kärlek.

Bloggens nödvändiga form och funktion

Självklara rubriken Fler chefer borde blogga ledde mig vidare till chefens egen blogg. Döm om min förvåning att VD för svensk form - Ewa Kumlin - har en rörig svart blogg med stor vit text som löper över hela skärmen. Ungdomlig halv banner som inte alls passar bloggen. Massa foton men ingen fotofunktion. Svårläst och otillgänglig.

Om jag skulle läsa bloggen skulle jag kanske tycka att den är helt fantastisk - men efter ett par sekunders tvekan så orkar jag liksom inte. Så ledsen jag blir. När någon ger en så fantastisk rubrik och svarar så fina svar. Verkar så supersympatisk. Skapar skyhöga förväntningar. Och sen inte ens bemödar sig att formge sin blogg. En formVD.

För att illustrera min poäng så är en av få bloggar som lyckas i svart Carolina Gynnings. Och det beror på stora coola foton och lite text. Så för form får Gynning högsta betyg. Och en av få bloggar som lyckas med mycket text är Carl Bildts som förtjänar en guldstjärna för sina styckeindelningar.

Förortsvackert

Med gymnastik och societé

Bland flerfamiljshus i Genève

Så långt borta men ändå så nära

Häromdagen sprang jag på the Norrköping International Conference on the Reception and Integration of Resettled Refugees och idag the Söderköping Process. Vid närmare utfrågning kände min handledare till Norrköping just på grund av konferensen 2001. Amazing.

Damfotboll fortfarande bara damfotboll

Med en mamma som sponsrar Linköpings FC och heta diskussioner på mitt gamla knäck om huruvida damfotboll verkligen ska ses som en sport - så ja. Då är denna artikel ett måste. Fantastiskt välskriven och spot on. För det finns moments när dambollen är sjukt bra. Men tyvärr lika många när den inte är det.

Vackra vackra vackra New York

New York är inte bara larger than life - utan larger than Manhattan. Välkänt sen tidigare. Så nu kommer nya loggor med fjärilar ekorrar gräs och snö. Först tyckte jag de var lite tama för 17 miljoner. Men gillar dem mer och mer. Om inte annat så himla söta. Plus att enda gången man verkar kunna ändra hjärtat är för St. Patricks klöver.

Hemligt förälskad i Word

Utöver mitt arbete med internflykt så uppdaterar jag nu den tematiska samlingen med franska sammanfattningar från UNHCRs exekutiva kommitté. Eftersom det franska dokumentet inte uppdaterats de senaste sju åren har det växt från 300 sidor till 600. So far so good. Det är intressant att se hur olika paragrafer länkas samman ämnesvis.

Däremot krossar det mitt hjärta att den som redigerat 2001 års version fullständigt misshandlat Word. Inga tabbar. Inga formateringar. Nada. Så nu lägger jag in vänstertabbar högertabbar stora tabbar små tabbar. Dessutom rensar jag undan en himla massa radbrytningar och mellanslag. Sidbrytning någon. Samtidigt som jag lägger in mina sju textformat inser jag vilken enorm tid och frustration denna person måste ha lagt ner på dokumentet. My gosh. Word förtjänar mer än så.

Urban och Wanja liksom

Smygstreamar lite Gomorron Sverige och njuter av en diskussion mellan Urban Bäckström och Wanja Lundby Wedin. Märkligt hur två personer som var för sig är okej blir så himla bra i kombination. Lite som nyhetspanelen med Stig Malm, Maria Abrahamsson och Birger Schlaug. Intressant och balanserat med lagom mycket humor. Me like.

Sträckläsning

För den som är lite tom efter valet rekommenderar jag varmt senaste Newsweek. Alla detaljerna om demokratkampanjerna och presidentkampanjerna. Superspännande. Så aktuellt men ändå historiskt. Och så välskrivet så man blir helt lycklig. Pärm till pärm.

Kulturens Kina

Senast jag var i Lund kilade jag inom Kulturen för deras Kina-utställning. Är inget större fan av Kulturen - men uställningen var helt fantastisk och väl värd ett besök. Även för icke-lundabor.

En muzungo i Kenya

Superfina fotot är från Wikipedia.
FN-världen är bra liten. En av mina superfina lundavänner ville praktisera i fält och sökte sig till UNHCR i Nairobi. Visade sig att hennes handledare är en av mina handledares bästa vänner. Bara sådär. Ser fram emot spännande läsning från muzungon.

Frukost på Starbucks

Inte bara jag som var early bird härommorronen. Notera även vilka fantastiskt sköna och fina röda velourfåtöljer de har. Mmm. Om bara internetet hade funkat så hade jag varit stammis.

Julpyntning

Missförstå mig rätt. Jag är inte på något som helst vis sams med Genève än. Men ibland glimrar vissa fina moments förbi.

Elina vs. UNHCR

Bara för att man arbetar på den organisation som främjar mänskliga rättigheter betyder det inte på något sätt att det är jämställt eller framåt. Gissa vem som hittade en tuschpenna för att korrigera en aning.

Söndag i Genève

Iförd tajts bruna stövlar militärgrön jacka stor sjal glajjor och portfölj glider jag nerför gatan mot Starbucks. Klockan är 12.00. Söndag. I ögonvrån ser jag två unga män genskjuta mig. Märkligt tänker jag. Fortsätter gå. Plötsligt trycker ena mannen upp mig mot väggen och väser onämnbara ord i mitt öra. Oh my god. Det tar verkligen en hel sekund i slow motion innan jag förstår att jag är upptryckt mot väggen av två män. Kan inte röra mig. Hör hur han andas. Inser att det finns en dörr bakom mig. Inte alls bra. Ett medelålders par och några ensamma män ser vad som händer. Ingen reagerar.

Jag blir ursinnig. Senaste veckornas ackumulerad vrede bara väller ut. Vad är det för fel på den här stan. Väldigt oväntat för de två männen så knuffar jag med full kraft undan mannen. Som ramlar på den andra mannen. Jag är hur lång som helst. Hur stark som helst. Hur svensk som helst. Hur dumma får de vara. När jag inser att jag klarat mig talar jag på klockren amerikanska om för dem att något är seriöst fel på den här stan. På dem. Höjer rösten och säger några väl valda amerikanska okvädningsord. Männen är mållösa. Folk runtomkring anser uppenbarligen att JAG är märklig. Vänder på klacken och går.

När den värsta chocken lagt sig slår det mig hur Genève skiljer sig från New York. I somras blev jag fullständigt attackerad av en galen kvinna som spottade och skrek efter mig - mest för att jag var blond - och jag var faktiskt tvungen att springa därifrån. Galet. Men då reagerade verkligen alla runtomkring - ett par frågade till och med om de kunde bjuda på en kaffe. Hur gulliga som helst.

På besök i verkligheten

En vän till mig var i Goma i helgen. Läs hans tankar om Kongo i Fokus.

Besegradtalet

Vilken fantastisk avslutning på valkampanjen. McCain visar upp sitt gamla goda jag och håller också han ett alldeles lysande tal.

Segrartalet

En av mina kollegor sa lite torrt att det faktiskt förväntas av en jurist och senator att vara en fantastisk talare. No news mao. Men jag håller inte med. Få saker är svårare än att hålla ett balanserat men samtidigt entusiastiskt tal med perfekta pauser. Även för en jurist.

The uh count

Gillar Barack Obama mer och mer hela tiden. Men det är här faktiskt grymt roligt och en av få gånger jag sett någon skämta om honom.

Söndagsjazz

Först skrattade jag väldigt mycket. Lite för bra för att vara sant. Men nu är jag såld. Skönaste åttiotalshitsen i jazzversion. Har lyssnat hela dan.

Den magiska koden

Mitt nyvunna goda humör beror också på att jag hittat the stairway to heaven. Eller dörren till en annan dimension möjligtvis. Om man köper en kaffe på Starbucks så får man en halvtimmes wifi. Så. Eftersom jag är desperat köpte jag en kaffe för en halvtimmes wifi. Men nånting är magiskt med koden. Eller så är inte kodningen kompatibel med mac. För min kod funkar timme efter timme dag efter dag. Visst köper jag kaffe ändå - eftersom jag sitter här. Men så skönt att slippa stressa. Solen skiner idag helt enkelt.

Nästan som på film

I fredags fick jag nog av mitt nerkopplande USB-modem och ringde Sunrise för hjälp. En inte alltför vänlig själ förklarade på fantastiskt rapp franska att ingen schweizare någonsin hade haft problem med prepaid modem. Pedagogiskt försökte jag förklara att ingen schweizare någonsin använder prepaid modem - men det fick jag inget för.

Tydligen förstod jag mig inte på mac och skulle ha installerat programvaran fel. Eftersom det var oöverstigligt svårt att förklara att jag har fungerande Huawei hemma så uteslöt jag helt att berätta att jag arbetat med datorer och programvara sedan 2001. Bara onödigt bw.

Slutligen kom vi fram till att det skulle kunna vara fel på USB-stickan. Själv tror jag att det är deras nät i kombination med att jag faktiskt måste betala per uppkoppling. Hursomhelst. När hon talade om för mig att jag skulle skicka in stickan till dem för reparation och med lite tur få tillbaka stickan till jul - utan ersättningssticka - så blev jag alldeles tyst. Sen började jag gapskratta. Det här landet är inte sant. Inte sant.

Insåg på en sekund att Genève inte alls är deprimerande - tvärtom sjukt underhållande. Så nu har jag vänt. Känns som att jag är med i The Truman Show. Eller en vrickad blandning av Monty Python Seinfeld Torsk på Tallin Saturday Night Live you name it. Galet.

Kongo någon..?

Media är väldigt tyst om situationen i Kongo, men svenskan uppmärksammar idag de diplomatiska ansträngningarna att lösa situationen. Siffrorna varierar men nånstans från 1,25 till 1,4 miljoner IDPs - internflyktingar - i Kongo at the moment. Långt hemifrån i kaotiska flyktingläger med brist på i princip allt - och med soldater som är fulla och skjuter och våldtar som det faller dem in. Väldigt svårt att förstå att det pågår just nu. Nästan helt i medieskugga.

Samtidigt som FN:s stora bidragsgivare - Norden Japan Korea mfl - betalar i sina sjunkande valutor och alla FN:s transaktioner sedan sker i den stärkta dollarn. Needless to say - UNHCR har inte ens de knappa resurser it used to have.