Lika väntat som ryska valet lika oväntat är det amerikanska. Så sent som igår täckte en ledsen Hillary i princip varenda tidningsblaska i kvarteret. Ödesrubrikerna toppade varandra inför tisdagen. Men nu minsann. Med seger både i Ohio och Texas skrivs det istället om Återkomsten. The Come Back Kid. Samtidigt som samarbetsteorierna får ny luft under vingarna.
Men förra veckans dis ligger kvar. När Hillary nyligen undrade om inte någon kunde ge Barack ännu en kudde - så brakade media löst. Gnällig var det samlade omdömet. Och också the outcome av dålig rådgivning. Bara några få sunda röster frågade sig varför Hillary faktiskt granskas minutiöst medan Barack cruisar mellan snällfrågorna. Allas älskling. Och det kan man fråga sig. Säkerligen rör det sig om Baracks visioner och Hillarys erfarenhet. Men också om den universella enkelheten att vara man.
Tycker mig dock se att fasaden krackelerar något. Och helt ärligt - hur kan en samlad amerikansk journalistkår helt undvika att skriva om Baracks droger och oklara kampanjpengar. I USA. Där moral och dubbelmoral är det viktigaste som finns. Det är tydligt att journalisterna har valt sida.
Vilket får mig att tänka på ryska valet. Hos Wolodarski sa Birgitta Ohlsson mycket begåvat att en demokrati är så mycket mer än en valdag. Det ska finnas pressfrihet yttrandefrihet oppositionspartier och en respekt för minoriteters rättigheter. Och helt ärligt. Handen på hjärtat. Hur demokratiskt är ett amerikanskt val egentligen.
För den som vill ta del av The Genuine American Campaign är youtube som vanligt en guldgruva. Och också ett sätt för kandidaterna att nå ut någorlunda oredigerat.
onsdag, mars 05, 2008
Vinst trots dunkuddar till Obama
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
clinton fick sämre press för att hon betedde sig sämre. lika lite som obama granskades för sina rezko-förbindelser, lika lite granskades hillary för att hon vägrade redogöra för sin personliga skatteredovisning (kutym för presidentkandidater, särskilt när man lånar ut $5 milj av sina "egna" pengar till kampanjen). anledningen till den negativa bilden var att hon försökte stjäla nomineringen genom att retroaktivt räkna in floridas och michigans primärval efter det visat sig att hon vunnit där, hon vägrade gratulera obama för hans segrar, hon räknade ut 10 mindre delstaters primärval som "oviktiga" osv. såna saker SKA pressen kritisera, och det fanns helt enkelt inte lika mycket på obamas sida.
eftersom du är så insatt i siffrorna ser du lika klart som jag att det är helt omöjligt att få alla siffror att peka åt samma håll. man kan lägga i princip vad som helst i vågskålarna för att väga över till den ena eller andra kandidaten.
skulle absolut inte kalla någon av kandidaterna duvungar. självklart dissas det till höger och vänster. givetvis räknas segrar i förskott och fula knep är vardagsmat. det är ju trots allt en tävling. i usa dessutom.
däremot missar du min poäng. obama skulle visst kunna granskas - med amerikanska mått mätt utifrån droger lögner påståenden religion. allt det som vanligtvis är så avgörande i den amerikanska politiska kulturen. om du inte gjort det redan - läs gärna min länk till expressen.
http://www.expressen.se/kronikorer/ulfnilson/
1.1062152/lat-er-inte-luras-av-barack-obama
personligen saknar jag en träffsäker analys av hur obamas storslagna retorik och visioner ska omsättas i praktiken. visst verkar han otroligt positiv men vad har han egentligen för erfarenhet. hur mycket är image och makthunger och hur mycket är praktisk politik.
men på nåt vis är det väldigt svårt att få svar på detta genom den amerikanska mediebevakningen. det är som han är täckt av bomull.
frågan inför det här valet är hur nästa president ska hantera ett land som helt ärligt befinner sig i total kris - såväl utrikespolitiskt som inrikespolitiskt. kanske att amerikansk media inte vill inse detta. personligen tror jag att det krävs hårt arbete och goda internationella kontakter. bra visioner räcker inte hela vägen.
är inte säker på vad du menar med siffror... men visst, det är en subjektiv bedömning man gör när man talar om "mediebild". jag har mest tittat på nytimes och cnn.
dessa är visserligen annorlunda än svenska medier, men de är ändå tillräckligt fina i kanten för att undvika obamas tidigare droganvändning, insinuera saker om hans mellannamn osv. den artigheten visar de alla kandidater. exempelvis tyckte de inte att bushs tidigare kokainmissbruk var något att vältra sig i. fox news och konservativa radiopratare har gjort detta desto mer. många i ohio tror fortfarande att obama är muslim!
om du är intresserad av en djupare mediatäckning av kandidaternas politik föreslår jag the new republic (tnr.com). exempelvis
http://www.tnr.com/politics/story.html?id=56b5000b-a425-4ff9-a818-ad218bbe8d1b&k=74892
ger en intressant syn på hur obama kan förväntas bli som lagstiftare.
i usa liksom i sverige tycks det finnas en uppfattning att karisma och retorik på något sätt står i motsättning till handlingskraft. att obama är för inspirerande och måste vara lite av en drömmare. den som verkligen är intresserad av praktisk politik tycker jag bör titta på obamas "record". hela hans karriär utmärks av pragmatism och resultatorientering. i lllinois byggde han koalitioner över partigränserna för att införa kamerabevakning av polisförhör (som han t.o.m. fick poliserna att gilla!). i senaten har han byggt bredare koalitioner än clinton, och fått igenom fler resolutioner. dessutom har han satt ihop en kampanjorganisation som är usa:s mest välorganiserade någonsin.
ulf nilssons artikel är sådär... han gör artikelns slutsats till att obama nått så långt pga sin hudfärg. det ger mig mest avsmak... dessutom är han intellektuellt oärlig, antyder att obama förespråkar en markinvasion av pakistan osv (obama sade i själva verket att han skulle slå ut alqaida-mål i pakistan om musharraf inte ville ingripa; detta gjorde bush-regeringen själv för en vecka sedan). bry dig inte om ulf nilsson, titta istället på tnr, politico, slate
tack för en mer konstruktiv kommentar.
visst är ulf nilssons artikel förenklande men den visar ändå på frågetecken. och även att du tycker att färgaspekten är osmaklig spelar den oerhört stor roll i usa. vet inte om du bor eller har bott här. men själv blev jag smått chockad när jag flyttade hit.
hade tänkt länka till denna artikel http://www.tnr.com/politics/story.html?id
=6420bc21-0341-488f-89c8-088db4dc3f5f
i inlägget men det blev så vansinnigt många länkar.
"The warm glow of moral self-satisfaction that white Barack Obama voters like me have been enjoying for months has slightly ebbed in recent weeks, as the press has informed us that we are not real Democrats at all, but a bunch of pampered elites."
tyvärr såg jag inte hela din länk till tnr - blogger är inte helt ultimat - men skummar sidan lite nu och då precis som jag gör med times daily time cnn och snl. däremot har jag missat politico och slate - så det får bli kvällens läsning helt klart..!
tror att vi är helt ense om att barack är enastående på campaigning och det är precis det jag menar. marknadsföring är en sak genomförande en helt annan.
med allt detta inte sagt att jag tycker att barack är dålig eller att hillary är felfri. har bara en stark känsla av att de inte behandlas på samma sätt av amerikansk media.
nu såg jag att man kan skriva in sitt namn utan att logga in...
ja, som sagt mediebilden är subjektiv och jag delar inte ditt och tina feys intryck. dock tycker jag att den "fina" median (högervingen ska vi inte ens tala om!) i USA tillåter sig större övertramp i sexism (här har Sverige kommit längre) än rasism (här ligger Sverige efter), vilket varit till obamas fördel.
med obamas kampanj menade jag mest själva organisationen: inga läckor, många fler fötter på marken, fler lokala kontor, bättre utnyttjande av webben. jag tycker också det visar att vision/karisma hjälper handlingskraft.
nej, jag har aldrig varit i usa... mitt intryck (källa: dallas och beverly hills) är att man satsar på accepterar särart och i viss mån separation mycket mer i amerikansk kultur än i europeisk. eller vad var det som schockade dig?
hm. det som chockade mig är nog egentligen ett inlägg i sig.
men saker som att vita människor aldrig någonsin arbetar i en mataffär. att en dejt med en afroamerikan resulterar i en kväll med blickar kommentarer åsikter - såväl välmenande som nedlåtande - så till den milda grad att man till slut måste lämna stället. att det nästan bara är afroamerikaner på bussen. att jag ständigt ständigt ständigt får höra att jag är vit. inte blond utan vit. visserligen för att jag bor i ett puertoricanskt område - men ändå.
det känns som när jag bodde i kina. man blir väldigt medveten om sin färg - på ett sätt man inte alls är i sverige. i sverige handlar det om bakgrund kultur klass och etnicitet. men inte enbart färg. givetvis kan man då motargumentera att afroamerikan inte enbart är färg utan även kultur - vilket jag väljer att lämna öppet.
men beverly hills är inte helt fel som utgångspunkt. har du tänkt på hur afroamerikanen alltid blir tillsammans med en annan afroamerikan..?
särart vs integration. ja usa har ett helt annat sätt att se på diskriminering. bla så praktiseras ju kvotering. personligen tycker jag att det är fel väg att gå för så länge man framhäver skillnaderna så kommer de också att finnas kvar. därför tror jag det svenska integrations- och jämställdhetstänket - trots alla sina uppenbara brister - är bättre i längden.
fint att du heter erik btw.
ok, intressant. jag har aldrig varit minoritetsras nånstans, men det är väl så det är kanske. undrar om en afrikan i sverige känner igen sig i det du beskriver?
upptäckte förresten här på din blog hela debaclet om min fd. skolkamrat axel! synd vad som hände, men det var på tiden att han konfronterades med sin digitala mr hyde.
ser fram emot fler intressanta poster!
har också funderat en hel del kring hur färgade människor upplever sverige. men jag har kommit fram till att färgen i sig inte är lika viktig som den sociala kontexten. kanske framförallt pga av alla adopterade barn som visserligen inte är blonda men faktiskt är helt helt svenskt uppfostrade. dessutom ofta från akademikerfamilj.
det enda jag vet säkert är att det är fruktansvärt att känna sig så utpekad som jag exempelvis gjorde i kina. så jag hoppas inte att alltför många känner så i sverige.
apropå axel så verkar hans situation blivit en viktig del i hela blogg- och transparensdebatten. tänkte titta närmare på den under morgondagen. intressant att se hur två generationer verkligen går i clinch.
så jag hoppas du fortsätter läsa och kommentera..!
btw vann barack senaste valet och väntar enligt svd hårdare granskning:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/
usavalet2008/artikel_956283.svd
Skicka en kommentar