Etikettfrosseri

Ja jag vet att jag har alldeles för många etiketter för layouten på min blogg. Men det är för att jag är så kass på html samtidigt som jag skriver en så himla massa. Och för att allt är så himla superspännande att jag inte vill tappa bort ett endaste inlägg.

När jag gick till Arbetslivscenter för att granska CV och ansökan förra våren så frågade granskaren om han fick läsa upp brevet för mig. Aningslöst svarade jag ja. Så läste han. Och betonade just precis så som jag själv skulle ha gjort. Hörde hur jag var otroligt engagerad och fantastiskt intresserad och hade ett - konstpaus - stort och härligt skratt. Och så tittade han uppfordrande på mig. Medan jag var helt oförstående. Så sa han Elina. Du kan ju inte skriva allt i superlativ. Vad ska du då använda när något är verkligt stort.

Då började hela jag gapskratta. Och så förklarade jag för honom att mitt liv faktiskt är stort. Och makalöst och fab och superlativ. Det är lite det som är själva grejen med mig. Och efter ytterligare en halvtimme tror jag han förstod.

Så varför hejda sig. Nu blir det än mer excess. Ännu en etikett. För jag har insett att det saknas en kategori här i världen. Underbara östgötar. Som lever ett undanskymt liv gömda bakom nyvunnen stockholmska. Men nu blir det andra bullar.