Roadtripp med mamma och pappa

Det hela började med att jag skulle köra nya automatväxlade bilen. Varje gång jag sträckte mig efter växelspaken skrattade pappa skadeglatt och till slut började jag ledsna. Någonstans fem kilometer hemifrån hade jag en större livskris. Skulle prompt byta med pappa vid första möjliga ficka. Men han vägrade. En liten stund senare var jag mycket riktigt lycklig igen. Bilen inte bara accar fantastiskt - något vi i vår familj uppskattar - dessutom finns en hel del spännande specialeffekter som automatiska vindrutetorkare och sensorer på kofångarna. Som ju är väldigt nödvändigt.

Hursomhelst. Under dagen har mamma och pappa varit lika strålande underbara som alltid. Bland annat har jag och pappa tävlat i medelhastiget - ännu en fantastisk funktion. Tydligen körde jag i lusiga 70 medan pappa hamnade på 122. Ytterst märkligt anmärkte jag surt, medan pappas leende visade att han hade sina knep. Man skulle tydligen ställa in när man var på topphastigheten. Såklart.

Dessutom har jag fått den sedvanliga guidningen genom Östgötaslätten. Vilka som är agronomer. Vilka som har rum & frukost. Vilken produktion som drivs. Vilken gröda som odlas. Vilket ogräs som frodas.

Plötsligt blir pappa alldeles exalterad. Det är han som kör och han noterar att vi har kört 20,34 mil när klockan är 20,35. Alltså skulle vi kunna ha kört 20,35 mil när klockan fortfarande är 20,35. Till slut räknar vi ner och det slår om precis innan klockan blir 20,36. Pappa är mycket nöjd. Det visar sig att mamma och pappa hade koll på sina mätare när de åkte mellan Haga och Klefstad på den gamla goda tiden. Varje gång mätarna stod jämt så kysstes de. Åh. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk.

I övrigt har vi avhandlat livets alla stora och små frågor under vägen. Mamma är bla ytterst förvånad hur någon kan ha missat underbara Tiffany från Perstorp - jag med bör tilläggas - och också väldigt nöjd över att häromveckan kunnat vår favvo Eddie Izzard. Pappas roliga kommentarer är tyvärr helt omöjliga att ge rättvisa, men imorgon är det jag som styr upp min pod med inspelningsfunktion.

När vi äntligen når Haga halv tolv på natten inser vi att det vi anade är verklighet. Snickarna har lyft taket på vårt sommarställe och det är allt annat än klart. En lätt bris drar runt fötterna där vi kliver runt bland brädor och tegelstenar. Utsikten är visserligen slående men fönsterkuporna saknar fönster och elen är helt avklippt.

På vägen dit har vi inte helt omedvetet noterat att fina Sjöbacka gård har tänt. Mamma ringer direkt och dealar till sig ett rum för tre. Så nu ligger jag tryggt nerbäddad några hundra meter hemifrån med ett trådlöst nätverk som heter just hemma. Är det inte underbart. Imorgon bitti 07.53 går pågatåget tillbaka till civilisationen. Tills dess ska jag förhoppningsvis ha sovit gott ätit gott och fotat massor.