Står lite oplanerat utanför Östgöta nation och väntar på Hanna. Plötsligt glider Mikael Persbrandt alldeles solo allena upp mellan husen. Otroligt stilig i tidstypisk klädsel med stor kavaj och keps. Eftersom det bara är han och jag och han tittar lite lurigt på mig, frågar jag spontant om det går bra för dem. Mig går det alltid bra för säger han och ler stort. Konstpaus. Frågan är hur det går för de andra. Blick. Och så slänger han ner handen i byxfickan och släntrar vidare.
Snacka om ögonblick.
onsdag, maj 09, 2007
Maria Larssons eviga ögonblick
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ohh jag vill oxå träffa Micke!!! Lyckos dig...!
haha ja när man minst anar det :)
Må si jeg er litt misunnelig jeg også :)Håper jeg også treffer han helt tilfeldig en dag :)
som sagt. när man minst anar det :)
Skicka en kommentar