Superfina foton i Lightbox

Efter lite botaniserande lärde jag mig häromveckan Lightbox. Oh my gosh. Gillar den hur mycket som helst. Och gillar särskilt hur de skriver "works on all modern browsers". Implicerar alltid Firefox och Safari - men sällan Explorer. Efter hemsidesbyggande har jag nämligen fått en genuin aversion mot Explorer.

Tyvärr har jag tappat bullet next och previous på elinajonsson.se - så måste fixa det nu. Men klefstad.se och klefstadförlag.se funkar fint. Funderar på om fotona ska vara lite mindre i storformatet. Och hur man får sidan att ladda fortare. Kommentera gärna förslag.

Dessutom hade det ju varit väldigt snyggt på elina elina elina och strolling. Såklart. Men jag har fortfarande inte satt mig in i Blogger ordentligt. Lättare när man kodar från scratch.

La piscine i Williamsburg

I fredags var jag på en väldigt skön fest i Williamsburg. Ute bland lagerlokalerna finns riktigt fina loft. Utan grannar. Med terass. Och på denna terass en piscine - bassäng - plastpool - vad-det-nu-kallas - med superfina hajar. Piscine för det var hos två fransmän. Som dessutom var musiker - så de hade riggat maffiga högtalare supercool belysning och så en film mot tegelväggen. Filmen syns svagt till höger om lampan. Tydligare syns en skyline med skyskrapor. Min vän Hsing lånade min kamera och tog det supercoola fotot. Sekunder efteråt hoppade de första modiga ner i bassängen. Gotta love.

Förundrad över rädslor

Idag har varit en fascinerande dag. Ibland känner jag mig så otroligt ung. Förmodligen för att jag hela tiden provar så många nya saker - alltid så himla nyfiken. Samtidigt som jag är helt och fullt medveten om att inget varar för evigt. Inget är på liv eller död. Allt är en lek.

Som när jag skulle göra min exam på Scratch DJ Academy idag. På kursen var vi 8 killar och 3 tjejer. De båda andra tjejerna valde att inte spela upp sitt set för klassen. Trots att den ena av dem var inne på sin tredje kurs. Tjejers dåliga självförtroende är verkligen lika onödigt som universellt. Det visar sig nämligen att första jockeyn ut - jordens absolut sötaste och den jag hängt mest med på kursen - med sjukt snygga kläder sjukt skön stil sjukt bra musik är supernervös. Tänk. Den perfekta stilen och han bara skakar.

För en månad sen lärde jag mig göra hemsidor och idag hade jag mitt första riktiga business meeting. Visst var det läskigt men vad är det som säger att det blir lättare om ännu en månad. Då kommer jag bara ha lärt mig så mycket mer så jag kommer känna mig underbetald.

Visst kunde jag ha gjort ett avsevärt tajtare set. Visst kunde jag ha inlett mitt businessmeeting med frasen som jag kom på efter en halvtimme och som löste hela betalningsissuen. Men jag hade inte den kunskapen och den erfarenheten då. Men den har jag nu. Nästa set sitter som smäck och nästa business meeting är mitt.

Nånstans undrar jag varför jag har blivit som jag har blivit. Och varför alla andra har blivit så annorlunda. Och om det inte är väldigt otillfredsställande att aldrig våga. Men å andra sidan så vet jag ju inte var deras gränser går. Människor omkring mig kanske är supermodiga utan att jag någonsin får veta.

Trådlös på laundromaten

Min laundromat är lätt stans bästa. Spin City på numera klassiska adressen Ave B. Stället är - med laundromatmått mätt - enormt. Typ 40 tvättmaskiner - lika många torktumlare - snacks - datorer - trådlöst. Dessutom supersöt staff - särskilt kvällstid. Medan jag skriver inser jag att det här känns väldigt strolling haha. Blir nog en post där nu.

Minns mina blandade känslor inför laundromaten i höstas. Men nu är jag en integrerad invandrare som gör - nästan - allting rätt och smälter in i tvättandet.

På sistone har jag och mina svenska vänner återkommit till en intressant detalj i våra liv. Om man ser en person göra någonting uppenbart märkligt kan man bli fundersam - men när personen sedan visar sig bryta kraftigt så blir man lättad och tänker ah! såklart! personen är utlänning eller invandrare. Så blir man vänligt sinnad och hjälper till. Problemet med oss svenskar är bara att vi pratar engelska så himla bra. Dessutom med amerikansk brytning. Så när folk ser att vi gör något uppenbart märkligt - men inte bryter - är enda förklaringen att vi faktiskt ÄR uppenbart märkliga. Tar lite tid att vänja sig vid.

Enkla märkliga saker är var 17 man ska ställa kundkorgen på supermarket. Alltid någon säkerhetsvakt som följer efter mig - för att jag är blond och därmed avgjort intressant - som fångar upp korgen - så jag vet fortfarande inte. Alla andra handlar ju BIG i vagn.

Välbehövlig ensamdag

Satte mig på Starbucks på Union Square 06.27 för att arbeta under luftkonditionerings sköna bris. Min lya har nämligen inte AC. Hem för att dona lite vid lunch och sen Starbucks vid Astor Place till 18.00. Förbi ett sjyst matställe och sen Starbucks vid Union Square till 21.00.

Varför så mycket Starbucks..? För att jag investerade i ett dygnspass imorse. Jag behövde verkligen verkligen arbeta och på Starbucks kan man sitta hur länge som helst. Annars brukar jag sitta på gratis småfik men efter ett par timmar - eller tre - så känner jag mig lätt oartig.

Framförallt har jag njutit av en dag helt utan tider att passa. Däremot kan jag inte riktigt avgöra om jag är sorglig eller sund som idag känt mig socialare än på länge. Det är som om amerikanerna vittrar ensamhet på långt långt håll och absolut vill visa att man är omtyckt ändå. Kunde lika gärna ha haft den här skylten runt halsen. Har fått gå före i kön - rabatt på andra omgången te - en extra stol för fötterna - beröm för min färgglada klänning - fina cykel - välpresterande dator - intressanta böcker osvosvosv. Inte alls för mycket. Bara vänligt.

Svala foton på Dunkers

Foto Helena Joelsson.
Min kusin Helena Joelsson är också mångsysslare. Civilekonom officer journalist och fotograf. Nu har hon en utställning på ett av mina favvomuseer - nämligen Dunkers kulturhus i Helsingborg. Helena porträtterar själv det folkhemska i Hem, ljuva... helvete. Lite Cindy Sherman över det hela. Superfina foton. Och verkligen tänkvärt. Utställningen pågår till 31 augusti så sväng förbi på skånesemestern.

Kanske hur skön som helst

En av mina absolut coolaste vänner hade 25-årsfest i fredags. Efter efterfesten vid åttatiden tog hon en cigg och bestämde med bästa vännen att dra till Kastrup och se om det fanns flygbiljetter nånstans. Ett par timmar senare sitter hon på flyget till Rom. Med en kofta i bagaget. Alltså my gosh.

Madonna säljer sitt lantställe

Sitt fina fina fina lantställe som var med i Vogue för några år sedan.

Mer bildning åt folket

Visst vet jag vem Leif Alsheimer är. Men att han infört obligatorisk skönlitteratur på Jönköpings juristutbildning hade jag faktiskt ingen aning om. Det var Linnea som upplyste mig apropå mitt inlägg om humaniora för läkarstudenter.

Leif Alsheimer har fått en rad utmärkelser och priser - bla Kunskapspriset 2002 - och efter att ha läst denna recension är jag riktigt sugen på att få lyssna på hans föredrag. Dessutom uttalar han sig om vikten av att engagera sig vid sidan av sina studier. Boken Bildningsresan blev mycket uppmärksammad när den kom 2004.

"En jurist som inte läst Brott och Straff är en fara för rättsväsendet!"
”Man kan inte läsa processrätt utan att ha läst Processen”

Inspirerande och självklart på en och samma gång

Jag har inte varit så förtjust i Peter Stormare tidigare men sitter nu förundrad vid Samtal pågår. Så lika tankar vi har. Livet är som Gröna Lund där man far omkring som en förgiftad leverkorv för att hinna med allt roligt innan man går vidare. Inte svårare än så. Lyssna!

Och plötsligt börjar han vissla

I lördags var jag på cocktail hos en nyfunnen supersöt vän. Sitter och klappar hans minst lika söta minipudel när han plötsligt börjar vissla. Och ja. Det lät exakt så här. Mitt i natten. Magiskt.

Mångsysslare

Ofta känner jag att jag måste försvara varför jag sysslar med både juridik och formgivning. Not to mention musiken. Eller språken. Därför brukar jag välja att berätta bara en del och vara tyst om resten. För vissa är jag bara jurist. För andra bara formgivare. Ibland ser man nämligen omedelbart att personen i fråga inte klarar av att veta mer.

Därför är det så himla roligt när man hittar själsfränder. En vän till min syster - Seika Lee - är både läkare och klädesdesigner. Hennes första kollektion är riktigt fin. Påminner om Filippa K men lite mindre pretto. Form och funktion. Väldigt svenskt. Ser fram emot att se om Seika Lee kommer droppa lite koreanska influenser i framtiden.

Värmebölja

Givetvis visste jag vad jag gav mig in på när jag valde att stanna i New York över sommaren. Men det är ändå rätt varmt måste jag säga.

Förra gången jag var med om sån här värme var när jag bodde i Peking en sommar. Hela juli var det 40 grader mitt på dagen. I betong med luftföroreningar och män som kavlade upp tishan över magen. Livet blev till slut absurt.

Igår hade vi 35 grader här. Men jag vet att de där extra sju graderna tills det blir 42 - vilket är mitt rekord - är enorma. Som alltid roligt att läsa amerikanernas concerns. Är det inte våldet så är det vädret:

NEW YORK CITY RESIDENTS SHOULD CALL 3-1-1 TO IDENTIFY COOLING CENTER LOCATIONS AND TO OBTAIN "BEAT THE HEAT" SAFETY TIPS.

A HEAT ADVISORY IS ISSUED WHEN HIGH HUMIDITIES ARE EXPECTED TO COMBINE WITH HOT TEMPERATURES TO MAKE IT FEEL LIKE IT IS 100 TO 104 DEGREES. DRINK PLENTY OF FLUIDS... STAY IN AN AIR-CONDITIONED ROOM... STAY OUT OF THE SUN... AND CHECK UP ON RELATIVES AND NEIGHBORS.

Bodström sågas i Svenskan

Underbar läsning. Som bekräftar allt jag trodde om Bodström. Allt.
Nästan värt att läsa boken.

Nyheterna

Utanför FN.

Läkarstudenterna blir mänskliga

Sydsvenskan skriver idag om en humaniorakurs för medicinarna. Ju mer jag läser ju mer inser jag att det är märkligt att det inte funnits tidigare. Hög tid att någon gjorde samma välgärning för juristerna.

Claes Rosén på Hed Kandi

En av mina absoluta favvolåtar är Eighties av Claes Rosén. Häromdan spelade jag faktiskt upp den för en grymt imponerad skivbutiksägare här i Alphabet City - för att hitta liknande prylar. Hursomhelst har Claes precis remixat Therese Grankvists Put 'Em High för Hed Kandis Serve Chilled 2008. Visserligen gammal låt - men väldigt soft sound.

LRF utklassar LO

Vinden har vänt. LRF går bättre än någonsin. Liksom Svenskt Näringsliv. Medan LO tappar mark. Tänka sig. Däremot är jag inte helt överens med journalisten om att bönder tjänar pengar som gräs på de höjda matpriserna. Då är man inte insatt i hur pengaflödet ser ut inom matbranschen. Och bönderna är fortfarande otroligt utsatta i vårt så himla urbaniserade Sverige. Så jag säger bara go LRF.

Stonehenge på Manhattan

Fick sällskap från Upper East ner till Alphabet City igår och insåg att solen var alldeles magisk. När vi nånstans runt 40e gatan tar det här fotot stannar en ung - mycket stilig i might add - man och förklarar för oss att det är som the solstice i Stonehenge. Solen lyser alltså rakt genom Manhattan. Efter en liten stund kan jag inte låta bli att komplimentera honom för hans kunnande. Men tydligen hade det stått i tidningen igår. Ah well. Hittar inte just den artikeln - men en äldre.

Uppdatering

Nyasfalterat framför UNHQ. [fotade cyklandes]

Hög igenkänningsfaktor

Gårdagskvällen var något absurd. När jag kommer till restaurangen går jag förbi en kille som röker. När han ler och hälsar så ler och hälsar jag tillbaka. Det visar sig sen att han tillhör vårt sällskap och att han är övertygad om att vi setts förut. Omedelbart utesluter jag alla möjligheter till tidigare sammanträffanden - han är trots allt britt. Ända tills han upplyser mig om att han varit inskriven vid Östgöta nation när jag var Q. Så visst hade vi setts tidigare. Så oväntat tänker jag.

En stund senare talar nästa person om för mig att vi setts tidigare. Efter en god stunds jämförande ger vi upp. Nada. Förutom möjligtvis mina fifteen minutes.

Går in på en klubb där jag aldrig tidigare varit. Bartendern lyser upp när han ser mig. Och visst - efter en stund placerar jag mannen med flätorna - måste vara den enda i New York - från en urartad kväll på Second Ave i höstas. Men ändå väldigt fascinerande att en bartender minns mig i sex månader.

Sippar på ölen och inser att vännerna är borta. Då en medelålders man med exotiskt utseende plötsligt säger att han känner igen mig. I det läget är jag ganska matt. Uppenbarligen har jag minne som en guldfisk. Men ändå försöker jag värja mig och vänligt men bestämt säga att vi nog inte har träffats. Samtidigt som jag stilla tänker att det är en genuint dålig replik. Men är inte du vid FN fortsätter han. Jo men visst. Han hade sett mig på Delegates Lounge hela hösten.

Är det nu jag ska a. fundera över min livssituation b. sluta okynneshänga precis överallt precis hela tiden c. klippa håret d. njuta av uppmärksamheten eller e. anställa någon om håller mig uppdaterad.

Hur svårt kan det vara...

När jag strandade i sängen för tre veckor sen blev jag ganska snart rastlös. Samtidigt som jag kände att jag inte presterade någonting - varken i mina företag eller för mina uppsatser. Så plötsligt lärde jag mig att skapa hemsidor i Dreamweaver. Åh så roligt. Nu är jag helt såld. Kommer på nya små features hela tiden. Som när jag förstod hur Spry Menu fungerade. Eller CSS-menyerna.

Tidigare i veckan upplevde jag ett enormt hinder då jag skulle anpassa sidorna för PC med Internet Explorer. Så frustrernde att inte alla har supervackra Mac med underbara Firefox. Men samtidigt är det ju vår smala viruslycka så bra ändå i guess. Nu har jag lyckats hyfsat iaf. Lite märkliga marginaler något oklara storlekar och typsnitt. Stela rubriker som vägrar flytta på sig.

Men just nu är jag überlycklig för att jag har kommit på att den lilla bilden vid url:en heter favicon. Eller adressikon. Och ännu gladare blev jag när jag hittade en fantasiskt pedagogisk guide på Fysikum. Tänka sig. Så titta nu på min fina lilla logga på elinajonsson.se. Spektakulärt.

Om någon vill köpa en hemsida av mig så är det bara att höra av sig :) Nice price för mina trogna läsare.