Darling

Har velat se Darling hur länge som helst. Svensk film svensk vardagsfilm. Möjligtvis Tillsammans eller Fucking Åmål. Men annars inte många. Så märkligt att det ska vara så svårt.

Hursomhelst. En östermalmschica som mot alla odds blir av med såväl butiksanställning som pojkvän. Givetvis saknar hon a-kassa och stabila familjerelationer. Plötsligt står hon på MacDonalds tillsammans med en medelålders ingenjör. Konceptet är vinnande. Vissa scener är så smärtsamt pinsamma. Vet inte vilket håll jag ska titta. Dör. Samtidigt som jag inte kan sluta titta.

Evas absolut monotona röst känns otroligt onaturlig och spelad. Till en början. Men genom filmen växer den så att den till slut känns genom hela kroppen. Till slut blir en darrning som ett skrik. En viskning som en order. Hur stort är inte det.

Tydligen var det en budgetfilm - men det märks inte för fotot är superbt. Och musiken är alldeles underbar. Påminner lite om En oavslutad resa och Métro Boheme. Peter Englund beskriver det så snyggt - kameran vilar inte på den talande, utan på den tigande.

Visst. Jag håller snarare med SvD om att den saknar kontakt med verkligheten än DN att den skulle vara en klasskildring. Men det gör ingenting. För behållningen med filmen är inte dokumentär. Tvärtom. Såg filmen för några veckor sedan och har fortfarande inte släppt den. I min värld är det fantastiskt ovanligt.