Ännu mer hemlängtan

Hemlängtan

Martini Rosso med apelsin och Annas cappuccinopeppisar.

Röda korset

Min erfarenhet - som visserligen inte är statistiskt säkerställd - säger mig att diplomaterna suktar efter FN som suktar efter diplomatin. Medan rödakorsarna verkar hur nöjda som helst. Och det har i sin tur verkligen öppnat mina ögon för Röda Korset.

På något vis känns det som att Röda Korset hamnar långt ner på de svenska poppislistorna. Men faktum är att organisationen både har en magiskt fascinerande historia - och ett otroligt viktigt uppdrag.

I söndags var jag på Röda Korset-muséet. Själva utställningen var i slätaste laget - men ändå med en överväldigande känsla av stora sammanhang. Att människor frivilligt åker till krigsdrabbade områden för att hjälpa främlingar är gripande. Och lockande.

I andra delen av muséet fanns utställningen Walls Between People med vackra foton från världens åtta mest kända och aktuella murar. Önskar jag kunde länka till fotona. Enastående vackra soliga foton som illustrerar brutala tragedier. Familjer som inte någonsin kommer ses igen. Människor som dör i strömförande taggtråd. Och det är idag.

Schweizisk linje

Idag skulle jag prata med Sverige. Business. Eftersom internet är skakigt så väljer jag mobilen framför Skype. Konversationen blir lite hackig eftersom samtalet får viss fördröjning då och då. Ibland hör jag ingenting alls. Plötsligt dör samtalet. Jag försöker ringa tillbaka men får felmeddelande. Tänker att han nog ringer tillbaka. Väntar. Till slut ringer jag upp igen. Inser att någon har svarat men hör bara en himla massa brus. Så ringer jag upp en gång till. Typ fjärde gången gillt. En stilla röst i andra änden frågar: Var i Afrika befinner du dig..?

Inspirerande

Även att jag själv just nu varken har tid eller internet för att titta, så vill jag vidarebefordra en väns fantastiskt fina tips. Korta föredrag av inspirerande och engagerade föreläsare. TED - ideas worth spreading. Och gissa vem jag hittade direkt om inte en gammal favvo.

Älskar google

En stilistisk favorit

Och om jag hade haft bättre tillgång till internet så skulle jag redan för länge sen skrivit hur väldigt glad jag är att Fredrik Strage fått Stora journalistpriset. För han skriver så himla fint och är så himla bra. Och så är han faktiskt från Linköping. Vad mer kan man begära. DN. SvD.

En doft av FN

Känslan jag får i magen när jag är på FN är så himla svår att beskriva. Å ena sidan är organisationen magiskt elitistisk. Snudd på ouppnåelig. Moraliskt överlägsen. Samtidigt som den är korrupt och inte sällan handlingsförlamad. Och människorna som faller under FN:s mandat är många gånger så fattiga och förtryckta att det gör fysiskt ont.

Jag tänkte särskilt på det idag när jag var på FNs årliga basar. Människor från världens alla hörn samlades för att dela sina traditioner. Ett myllrande folkhav med färgstarka tyger hängivna musiker och mat i överflöd. En del har kostym en del turban en del är barfota. Så många språk jag aldrig ens hört. Så många intryck att det är helt galet. Alla dessa privilegierade välutbildade diplomater och UN staff. Samtidigt som jag får en beige känsla av sjuttiotal. Så motsägelsefullt på nåt vis.

Någonstans här måste jag slå på autopiloten. Pratar det motparten förstår. Om det inte är svenska engelska eller franska så kanske ryska eller kinesiska. Oavsett mina grammatiska misstag och felsteg möts jag av ett leende. Alla frågar var man kommer ifrån för ingen vill gissa fel. Inte jag heller. Och många har blandat ursprung.

Sista tanken som slår mig innan jag tar steget ut i friska kyliga soliga Genèveluften - är att jag inte längre ser färg. Eller nationalitet. Eller etnicitet. Jag ser bara människor. Och inser hur svårt det är att hitta en lika heterogen miljö någon annanstans. I hela världen.

Rockstars hos flyktingkommissarien

Imorse sprang jag ihop med en störtskön staff member nere i foajén. Svarta jeans svarta boots svart kavaj blont page och gigantiska RayBans. Haha. Tydligen var han tidigare personalansvarig här på HQ. Nu chef för UNHCR i Vladikavkaz. Med andra ord finns det hopp.

Kärlek

Foto från the coke badger.
Apropå bloggens form och funktion besökte jag precis en av mina pärlor. Underbart assymetrisk till och med rörig. Ibland märklig. Oftast vacker. Kort typsnitt. Vansinnigt vackra foton. Mer form än funktion. Associationer. Tåg. Natt. Lund. Kärlek.

Bloggens nödvändiga form och funktion

Självklara rubriken Fler chefer borde blogga ledde mig vidare till chefens egen blogg. Döm om min förvåning att VD för svensk form - Ewa Kumlin - har en rörig svart blogg med stor vit text som löper över hela skärmen. Ungdomlig halv banner som inte alls passar bloggen. Massa foton men ingen fotofunktion. Svårläst och otillgänglig.

Om jag skulle läsa bloggen skulle jag kanske tycka att den är helt fantastisk - men efter ett par sekunders tvekan så orkar jag liksom inte. Så ledsen jag blir. När någon ger en så fantastisk rubrik och svarar så fina svar. Verkar så supersympatisk. Skapar skyhöga förväntningar. Och sen inte ens bemödar sig att formge sin blogg. En formVD.

För att illustrera min poäng så är en av få bloggar som lyckas i svart Carolina Gynnings. Och det beror på stora coola foton och lite text. Så för form får Gynning högsta betyg. Och en av få bloggar som lyckas med mycket text är Carl Bildts som förtjänar en guldstjärna för sina styckeindelningar.

Förortsvackert

Med gymnastik och societé

Bland flerfamiljshus i Genève

Så långt borta men ändå så nära

Häromdagen sprang jag på the Norrköping International Conference on the Reception and Integration of Resettled Refugees och idag the Söderköping Process. Vid närmare utfrågning kände min handledare till Norrköping just på grund av konferensen 2001. Amazing.

Damfotboll fortfarande bara damfotboll

Med en mamma som sponsrar Linköpings FC och heta diskussioner på mitt gamla knäck om huruvida damfotboll verkligen ska ses som en sport - så ja. Då är denna artikel ett måste. Fantastiskt välskriven och spot on. För det finns moments när dambollen är sjukt bra. Men tyvärr lika många när den inte är det.

Vackra vackra vackra New York

New York är inte bara larger than life - utan larger than Manhattan. Välkänt sen tidigare. Så nu kommer nya loggor med fjärilar ekorrar gräs och snö. Först tyckte jag de var lite tama för 17 miljoner. Men gillar dem mer och mer. Om inte annat så himla söta. Plus att enda gången man verkar kunna ändra hjärtat är för St. Patricks klöver.

Hemligt förälskad i Word

Utöver mitt arbete med internflykt så uppdaterar jag nu den tematiska samlingen med franska sammanfattningar från UNHCRs exekutiva kommitté. Eftersom det franska dokumentet inte uppdaterats de senaste sju åren har det växt från 300 sidor till 600. So far so good. Det är intressant att se hur olika paragrafer länkas samman ämnesvis.

Däremot krossar det mitt hjärta att den som redigerat 2001 års version fullständigt misshandlat Word. Inga tabbar. Inga formateringar. Nada. Så nu lägger jag in vänstertabbar högertabbar stora tabbar små tabbar. Dessutom rensar jag undan en himla massa radbrytningar och mellanslag. Sidbrytning någon. Samtidigt som jag lägger in mina sju textformat inser jag vilken enorm tid och frustration denna person måste ha lagt ner på dokumentet. My gosh. Word förtjänar mer än så.

Urban och Wanja liksom

Smygstreamar lite Gomorron Sverige och njuter av en diskussion mellan Urban Bäckström och Wanja Lundby Wedin. Märkligt hur två personer som var för sig är okej blir så himla bra i kombination. Lite som nyhetspanelen med Stig Malm, Maria Abrahamsson och Birger Schlaug. Intressant och balanserat med lagom mycket humor. Me like.

Sträckläsning

För den som är lite tom efter valet rekommenderar jag varmt senaste Newsweek. Alla detaljerna om demokratkampanjerna och presidentkampanjerna. Superspännande. Så aktuellt men ändå historiskt. Och så välskrivet så man blir helt lycklig. Pärm till pärm.

Kulturens Kina

Senast jag var i Lund kilade jag inom Kulturen för deras Kina-utställning. Är inget större fan av Kulturen - men uställningen var helt fantastisk och väl värd ett besök. Även för icke-lundabor.

En muzungo i Kenya

Superfina fotot är från Wikipedia.
FN-världen är bra liten. En av mina superfina lundavänner ville praktisera i fält och sökte sig till UNHCR i Nairobi. Visade sig att hennes handledare är en av mina handledares bästa vänner. Bara sådär. Ser fram emot spännande läsning från muzungon.