tisdag, november 18, 2014

Drama på landet

fyra kissungar spårlöst försvunna. mina fluffiga gosiga små kissungar. väntar. letar. letar överallt. alla hus alla bilar allt. får extremt ont i magen när jag tror de följt med i nån bil och hoppat av i nån korsning.

när det är kolmörkt ute går jag igenom första skogsdungen. ingen. andra skogsdungen. helt tyst. tredje skogsdungen. ett svagt pip. aha! en svartvit darrig liten mjukis sitter mitt inne i skogen och piper. när jag fiskar jag upp honom hör jag ännu fler pip längre in i skogen. och där. mitt inne i den kolsvarta skogen tre, fem och sju meter upp i en tall sitter de - alla tre - och piper. så ynkliga. så kalla. helt utan chans att ta sig ner i mörkret. lyser upp med mobilen. tänker att de klättrar ner bara det finns ljus. då dör batteriet. inser att jag måste gå tillbaka genom hela den mörka skogen. tar mjukis i famnen och börjar gå. försiktigt. snart går det utför. snart ramlar jag ner i en rotvälta. det är sten och grenar och gör ont. men jag överlever. mjukis utan en skråma. tar mig ut på vägen går hem laddar telefonen hämtar ficklampa lämnar mjukis.

väl tillbaka vid tallen tar det cirka en halvtimme. tuff är först ner - från sju meter. kasar baklänges tills jag fångar in och släpper ner. favvosen tar rygg och är snart nere på backen. men grizzly klarar det inte. klättrar ner två grenar och upp en. ner två och upp en. jag klättrar upp för att hjälpa henne ner men hopp - två grenar upp igen. jag lyser bara på de grenar jag tycker hon ska ta och snart lyssnar hon på mig. försöker kasa ner men med nosen först är det inte lätt. fullständigt rasar ner i backen. så är alla nere. sen är det bara att försöka locka med sig alla nerför slänten förbi rotvältorna genom diket och ut på vägen. och hem innan nån bil kommer. favvosen och tuff skulle vara en enkel match att bära hem - men grizzly är alldeles för skygg. ändå följer alla tätt tätt intill mig och min ljuskägla. smyger genom skogen på ett litet led och först ute på vägen vågar de busa och springa själva. snart hemma snart mat snart vila. såna små finisar. så glad att de inte är skadade eller stulna eller ensamma vid nån vägkorsning där de hoppat av en bil. nu ligger de i en stor fluffig hög och sover.

Inga kommentarer: