Jag vet att jag skrivit det förut men jag skriver det igen. Förundrad över det faktum att ett folk så märkt av krig tar varje tillfälle att smälla smällare. Eller kanske är det så att de är vana vid ljuden. Eller att de har en kultur som är mycket mer uppmuntrande vad gäller fara. Bara att iaktta georgiska pojkar och män får mig att bli märkbart medveten om den relativt våldsbefriade svenska kulturen.
lördag, december 31, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar