Fotofilosofi

Nu har jag precis läst ut Konsten att ta vinnande bilder av Göran Segeholm. Och som vanligt insett en massa saker. Å ena sidan kan jag känna en stor sorg över att jag började fota så sent i livet - trots en barndom fylld av kameror och fotovisningar (eller kanske just därför?). Å andra sidan en lika stor lycka över min aldrig sinande nyfikenhet som gör att jag fortsätter utvecklas och hitta nya uttryckssätt.

Sedan september 2007 så har jag fotat dagligen och kan verkligen se hur bilderna förändrats månad för månad. Med lite perspektiv så inser jag att jag har gått igenom alla de klassiska faserna alldeles på egen hand. Jag kan tydligt se vid vilket foto jag började fota suddigt eller natt eller närbild. Mina inspirationskällor har framförallt varit två fotande vänner - men konkreta råd har stannat vid utrustningen jag köpte 2009.

Som jag redan har nämnt så är fotande för mig en outsinlig källa till glädje och energi. När jag läste boken kunde jag plötsligt sammanfatta allt i konkreta ord eller vad sägs om att jag har blivit bättre på att improvisera, fått större tålamod, börjat invänta en andra chans - ibland till och med kompromissa..! - men framförallt fått helt nya perspektiv genom alla mina misstag. Det är stort att inse att det oftast är just misstagen som leder vidare till nästa medvetandenivå.