torsdag, februari 03, 2011

Kollektivism vs. individualism

Jag ser att en hel del söker sig till bloggy för att läsa mer om Alice Teodorescu. Därför skulle jag vilja skriva några förtydligande rader. Alice är en entusiasmerande person med stor utstrålning och värme. Fyndig i sin argumentation och inkluderande som kursare och vän.

Däremot tar jag helt avstånd från Alices kvinnonätverk En plats i himlen och dess filosofi. Genusglasögonen visar en starkt särartsfeministisk och heteronormativ biologism som jag inte på något sätt stödjer. Grundtesen är att kvinnan ska värna sin kvinnlighet genom traditionella kvinnomarkörer som högklackat och skräddarsytt och därmed skiljas från den manliga manligheten. Detta kallas könsdikotomi och innebär att man genom att skapa tydliga könsroller skiljer könen åt och på så vis stärker könsmaktsordningen och den norm som råder i samhället. Ytterst intressant vetenskap för den som vill läsa mer.

Detta synsätt är för mig strikt kollektivistiskt och i fullständig avsaknad av respekt för individen och dess fria vilja. Själv är jag övertygad individualist och jag arbetar för individens rätt till självbestämmande. Mänskliga rättigheter är för mig alla människors rätt att få leva sina egna liv helt utan heteronormativa könsmarkörer. Visst har vi långt kvar men sträckan blir kortare om vi väljer vägen som leder framåt.

2 kommentarer:

Vibeke sa...

Jag gillar verkligen också Alice och hur hon tar plats, provocerar och skriver. Det "bra-iga" i en del av hennes poänger är hur hon påpekar att det finns något obekvämt på den sida av jante som får folk att förminska sig (må det vara genom klädval eller annat). Så jag tolkar hennes mission som en fight for the right to dress high class. Men samtidigt finns det i detta, som du påpekar, en konservativ slagsida som säger "the high heels or the high way". "Kvinnlighet" kan ju aldrig vara ett självändamål.

Förutom i klädfrågan och kungafrågan uppfattar jag hennes människosyn som mycket liberal och anti-kollektivistisk och anti-ismig.

Elina Jonsson sa...

håller helt och hållet med dig och är just därför så förundrad över paradoxen mellan hennes liberalism och könskonservatism.