Apropå läsning

När jag väntade på bussen häromveckan läste jag - i brist på annat - busskylten. MTA försäkrar att de gör allt i sin makt för att busspassagerarna inte ska bli diskriminerade pga ras, färg eller nationalitet. När jag tog in texten gick det kalla kårar längs ryggraden. Tänkte på mammas berättelser om amerikanska diskriminerande bussfärder på 60-talet och alla filmer och dokumentärer. Rosa.

Samtidigt tänkte jag att jag aldrig sett en vit passagerare resa sig för en svart (amerikanskt språkbruk) afroamerikan (svenskt språkbruk) eller hispanic. När jag tänker efter kan jag iofs inte heller säga att jag sett motsatsen. Däremot har jag sett vita resa sig för vita och tvärtom. En annan sak jag har tänkt på är att majoriteten av passagerarna är kvinnor och färgade. Vita män håller sig med bil kan jag tänka. Men utan statistik har jag svårt att avgöra om det är jag eller verkligheten.

Nästa tanke är att det är så typiskt USA att fokusera på ras, färg och nationalitet. Kvinnor, barn, HBTQ, muslimer, terrormisstänkta...skulle aldrig få hamna på MTAs lilla busstavla. Om nu inte jag tar en tuschpenna och skriver dit dem. Men då skulle jag nog bli arresterad för terrorism. Och blir man det i USA är det liksom svårt att ta sig loss. Så jag lämnar det därhän så länge.