Plötsligt fick jag en armbåge i sidan. Vad var detta. Snart insåg jag att min artige granne på planet blev alldeles stel - som i kramp - och tappade färg. Efter en lång sekund sattes mina kunskaper i första hjälpen på hårt prov. Vad gör man. Jag ringde på personalen samtidigt som jag försökte prata med honom och skaka liv i honom. När han inte alls reagerade och ögonen började rulla så kramade jag hans hand och masserade hans axel samtidigt som jag ropade efter läkare.
I efterhand ser jag mig själv i slow motion. A doctor? Is there a doctor? Please help me. Anyone. It's an emergency! Så himla mycket film. Snart kom både flygvärdinnor och en läkare. Mannen fick syrgas och kom till medvetande efter några minuter. Pulsen gick ner hela tiden så det krävdes syrgas nästan en timme innan han var någorlunda okej. Så himla otäckt. Lite oklart vad som hade hänt. Tydligen svimmar en del när luften är för tunn - men kramperna är mer svårförklarade.
Anar att jag inte behöver tillägga att detta var min första atlantflygning utan sömn. Istället noterade jag regelbundna andetag i ögonvrån samtidigt som foten balanserade syrgastuben. Och tänkte att visst är det fantastiskt att sånt här händer så sällan. Och att det oftast går över.
söndag, augusti 16, 2009
Andetag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Ojojoj, så obehagligt! Jag har också tänkt en del på det där; att man inte oftare ser olyckor, saker som går fel, människor i kris, sådant som inte hör till vardagen. Folk är så himla Vanliga. samtidigt som ingen är Vanlig. Visst ska vi vara glada att vi slipper bevittna obehagliga saker varje dag men lite konstigt är det ändå att människor inte krisar framför våra ögon oftare.
Bara en tanke.
Och du, fin text.
så sant. människor öppet i kris är ovanligt. när det händer är det som att man får överkrafter. slow motion. prioriterar på nåt vis. minns flera tillfällen när jag var Q och nationsaktiva såg mig som sin enda ventil. det var väldigt svårt.
och du! tack för komplimangen. blir så himla glad när jag får respons på mina texter. när man kan utbyta tankar som leder vidare. ger mig massor tillbaka. kram!
Förstå det. måste vara som att var frisör, bartender, tatuerare. Man finns där så lägligt när någon behöver öppna sig.
Jag håller med dig, man skriver ju för att få feedback. Folk kommenterar alldeles för lite, vad är de rädda för? Att kliva ut från anonymiteten som internet kan ge dem?
Bättre då att utnyttja internet för kommunikation, som det ju är så bra på!
Nu är det natt här. Antar att du är jetlaggad i USA nu. Godnatt i vilket fall.
åh jag tänker ofta på hur frisörerna orkar. vad mycket elände och bitterhet de måste hantera. och mycket roligheter också förstås.
vet du vad. jag tror att folk inte tror på sin skrivarförmåga tillräckligt mycket för att kommentera. märkligt men nu har jag hört så många säga att jag-tänkte-kommentera-men-så-blev-det-inget-bra-så-jag-raderade-det-hela. visst är det synd..!! språket kan aldrig bli fel. bara kreativt.
jetlagen kommer på tisdag. tyvärr. men idag och imorgon ska jag bara njuta av fluffig säng och 24-timmarsöppet. godnatt!
Det var rådigt och bra gjort av dig Elina! Sådana gånger känner man sig stolt över att ha agerat och dessutom snabbt. Tur också att allt gick bra för mannen.
Jag tillstyrker det som sagts om att det kommenteras för sällan på denna eminenta blogg. Emellanåt känner jag mig som en kommenterarstalker som kommenterar så ofta (jämförelsevis), men det är bara för att jag anser att dina texter faktiskt leder till ordentlig eftertanke och ofta är de så pass bra att något måste sägas om saken.
- Pernilla (som inte är rädd att stiga ut ur anonymitetens dimma).
du är en efterlängtad stalker pernilla :) btw är det första gången jag kallas rådig. det är i paritet med första gången jag kallades driftig. rejäla doningar det där. och jag tackar ödmjukast :)
Å nämen va. Har du lämnat Sverige. Chansade på att du skulle vara hemma ett tag. Äsh. jaja det dimper nog ner en inbjudan i Klefstad idag. Bar så du vet :)
det har dimpt ner en inbjudan.Skall scanna in den när jag får en stund över.
haha anar ett samband mellan de båda senaste kommentarerna :)
Vilken service :)
... everything went well for the man, he is confirming this fact personally at the moment, what a coincidence he just found this blog.
without understanding all the medical terms mentioned above for someone used to be absolutely healthy before the one rhetorical question still remains.
Is the 'near sudden death' condition the only way to know something about someone extraordinary who is crossing Atlantic sitting next to you.
i think most people are extraordinary..
Skicka en kommentar