Längtar efter löpningen

Ensam löpare längs horisonten i Central Park en söndageftermiddag. Känner lyckan leta sig ner i löparskorna och inser att det inte finns någon återvändo. Saknar löpningen så jag dör. Måste lära mig hitta tid.

I våras blev det milen ett par gånger i veckan och däremellan intervall och kortare rundor. Formligen älskar det. Helt tyst utan pod och bara känna in stegen. Det bästa är när man är riktigt riktigt fit och bara löper och löper. Inga begränsningar. Lugn.