Färgsprakande

Takdekorationerna på en indisk restaurang precis vid mig. Underbart. Notera särskilt badbollen med fiskar.

Löpardojjorna på

Vid halv niotiden ikväll var det dags. Bara had to. För första gången sen jag kom till New York snörde jag på löparskorna. Shit pommes. Sitter i soffan nu. Så lycklig så det är inte sant.

Min roomie som bott här snart ett år bad mig undvika de folktomma gatorna neråt floden. Exakt just precis dit sprang jag. Avenue D och ner i de lite mer ruffa områdena. Så himla himla härligt att springa längs murriga mörka gator med ånga som pyser ur gatubrunnarna. Råttor som kilar runt fötterna. Udda existenser som hänger i portuppgångarna. Några kids som boxas. Terränglöpning. Hood.

Nånstans efter en halvtimme hade jag totalt tappat kontrollen över nord och syd. Frågade till slut två otroligt sköna hiphopare om vägen. Hur söta som helst. Efter lite jidder visade det sig att jag var två blocks från Avenue C. När jag springer därifrån stannar jag för att släppa fram en taxi. Bakom mig hör jag ett snällt Baby dont worry no one is following you in this hood.

Kunde inte annat än vända mig om och fyra av ett brett asgarv. Det är så shocking att se en kurvig blondin i svarta tajts springa förbi att de bara utgår från att jag är rädd. No worries sa jag.

Lite längre upp mot stan springer jag förbi några okynneshängare som utbrister Oh honey - thats paying off. God bless you. Har de inget bättre för sig. Vad gör de om dagarna. Var får de alla kommentarer ifrån. Jag kan knappast vara den första löparen på lower Manhattan. Eller är jag kanske det. Kanske inte riktigt acklimatiserar mig till livet här. Man ska ju springa i Central Park. Men det här är lätt värt det.

Längtar efter löpningen

Ensam löpare längs horisonten i Central Park en söndageftermiddag. Känner lyckan leta sig ner i löparskorna och inser att det inte finns någon återvändo. Saknar löpningen så jag dör. Måste lära mig hitta tid.

I våras blev det milen ett par gånger i veckan och däremellan intervall och kortare rundor. Formligen älskar det. Helt tyst utan pod och bara känna in stegen. Det bästa är när man är riktigt riktigt fit och bara löper och löper. Inga begränsningar. Lugn.

Absolut Sverige

När jag väntade på bussen häromdagen kom ett par gående med H&M-kassar. Samtidigt som en kille släntrade förbi på väg till the laundromat med tvätten i en stor blå IKEA-kasse. Mannen bredvid mig läste en Metro och precis framför oss körde en Volvo förbi. Bokstavligt talat otroligt. Mer Sverige än i Sverige.

Varje dag ser jag reklam för Mamma Mia! för att inte tala om den lilla söta taxi-skylten som skymtar förbi. Young Folks i varenda Apple Store och stylish cafe. Supervacker Absolutreklam. Hemma.

Fascinerande hur lilla lilla Sverige är så himla himla stort.

Känslosamt cyklande

När jag cyklar får jag väldigt många kommentarer. Eller rättare sagt - så fort jag stannar. Lite upprörande men faktiskt mest underhållande.

Igår blev en man fantastiskt arg på mig för att jag varken hade ringklocka eller hjälm. Ringklocka fine det hade varit fint. Men hjälm. Tveksamt. Lugnt svarade jag att han nog skulle kliva av övergångsstället om han inte vill bli överkörd. Röd gubbe liksom.

Idag blev en kvinna helt vansinnig på mig för att jag ledde min cykel på gångbanan. Hm. Men jag går ju. Ponera att jag istället skulle gå med cykeln på cykelbanan. Jag skulle bli slaktad av cyklisterna.

Om jag stannar och frågar om vägen - händer även den bäste - tittar de på mig och säger take care och god bless you istället för att svara på frågan. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Notera att tom cykelsymbolen har hjälm. Gosh. Det här landet behöver lite sunt förnuft och lite cyklar.

Inte en dag för tidigt

Idag har jag så äntligen gjort det jag borde ha gjort för länge sen. Så många veckor som har gått förlorade på svenska. Så många vänner som förblivit ovetande om mina iakttagelser. Nu finns elina in english.

Fortsätter blogga precis som vanligt på svenska. Mina någorlunda allmängiltiga och-eller internationella inlägg kommer att översättas. Däremot inte de väldigt interna svenska referenserna. Allt som postas på den engelska kommer alltså att postas även här.

Pga tidsbrist kommer elinaelinaelina alltid att prioriteras. Svenska är trots allt alldeles alldeles underbart och alldeles oersättligt. Älskar svenska. Skulle aldrig skriva enbart på engelska. Ibland svårt att föklara detta för icke-svenskar. Men jag vet att ni som läser vet. Man pallar inte engelskan. Helt enkelt.

The Sweden we do not export

One of the nominees for the Scan Pix Award is Thomas H Johnsson. A Blues from Landskrona.

And for everyone who is not Swedish I can just briefly say that Landskrona has the reputation of being the most criminal city in Sweden with a lot of racism and despair. But - as always - there is a bigger picture to it. The speaker's voice in the background is just BRILLIANT - speaking in a dialect so funny and saying things so striking. What a contrast. Absolutely amazing.

A gotta-see even for those not speaking my beautiful mother tongue.

An undended journey - En oavslutad resa

Sometimes some pictures are so amazing. Just by being.

Today the Scan Pix Award was announced. Marc Femenia Nobell is a Swedish photographer - born in Mexico and raised in Mallorca - who came to Sweden as an exchange student from Barcelona. Wich is quite fascinating as such.

The five minutes long exposé of his pictures - with beautiful music from Métro Boheme - is a MUST. I just love those pictures. So simple. Arranged yet genuine.

The introduction in Swedish reads:
After seven years of angst - Mimoza Selmonaj got a residence permit.
The hard times were over - now it was only to adjust to a new city, a new profession and a new society.

The photos mainly expose the situation of refugees and immigrants in Sweden after the permit. Waiting for a permit for up to seven years. Seven years without longstaying plans for the future. The mental pressure of not knowing. Thinking of the past. Longing.

After all these years they are supposed to be strong enough to coop with society work family life happiness. Be integrated as Swedes. Fighting prejudice. Keeping faith. Somehow I do get a strong - for me very rare - feeling of impossibility.

This reminds me so much of my kids in Lund. Being a coordinator for kids between six and nine - immigrants from all over the world growing up in a neighborhood quite forgotten by the rest of the society. The lack of respect from the outside creating a sense of hopelessness and alienation. Together with a strong sense of we. Devastating.

Pepparkakor en masse

Foto Kinna Jonsson
Storasyster och mamma hade pepparkaksprovning i Stockholm förra veckan. Titta vilka härliga pepparkakor. Och vilket härligt foto. Om det inte vore för att julen betyder att jag ska lämna New York hade jag längtat hur mycket som helst.

Killer amendments

Apropå spännande juridik har det mest spännande de senaste dagarna helt klart varit the killer amendments till dödsstraffsresolutionen. En kort förklaring kan därför vara på sin plats.

Ett killer amendment innebär en sådan förändring av texten att innehållet får motsatt betydelse. Inte alltid helt glasklart. Som när Egypten i resolutionen ville lägga in en hänvisning till FN-stadgans artikel 2.7. Vid en första anblick ser detta oskyldigt ut - resolutionen hänvisar till och med till FN-stadgan i sin helhet.

Men just den artikeln säger tydligt att staters interna angelägenheter är just staters interna angelägenheter. Att hänvisa till en sådan artikel skulle alltså förändra texten så att den - istället för att ge internationella samfundet rätt att kräva moratorium för dödsstraffet - gör dödsstraffet till staters interna angelägenheter.

Alltså blir en resolution med en sådan hänvisning FÖR dödsstraffet och inte EMOT. Då är det viktigt att initiativtagarna först röstar nej till detta killer amendment. Och om de förlorar denna omröstning - i nästa steg istället röstar nej till sin egen resolution - eftersom den då har bytt betydelse.

Samtliga killer amendments är noga uttänkta för att verka mer ofarliga än de faktiskt är. Juridik at it's best. I resolutionen jag har följt de senaste två dagarna kom inte mindre än 18 killer amendments. Som samtliga röstades ner. Spännande att få lyssna till argument och motargument.

Spännande juridik

Icke-jurister har en tendens att se juridik som fyrkantigt och tråkigt. Som jurist har jag givetvis motsatt uppfattning. Få ting är så dynamiska som just juridik. Tänkte ge en bild av mina två yrkesval - juridik och design - som uppfattas som så olika och är så fantastiskt lika.

Ponera att en klient vill ha hjälp att lösa en fråga eller tvist. Som jurist är det viktigt att a. lösa tvisten inom lagen men samtidigt att b. lösa tvisten så kreativt som möjligt. Den som inte är kreativ vinner inte en tvist. Samtidigt som den som går utöver lagens ram är rökt direkt.

Ponera på samma sätt att en klient vill ha hjälp att ta fram en grafisk profil. Som designer är det viktigt att a. hålla sig inom företagets policies - och varumärkeslagen såklart - men samtidigt att b. vara så kreativ som möjligt. Den som inte är kreativ får inte uppdraget. Samtidigt som den som går utöver givna direktiv är rökt direkt.

Rätt låt vann

Efter att samtliga sk killer amendments röstats ner kom så slutligen omröstningen på själva resolutionen. Ett sus gick genom lokalen när tavlan visade 99 röster för resolutionen och endast 52 röster emot. Med andra ord vann vi.

Kunde inte låta bli att igår eftermiddag amerikansk tid uppmana utrikesministern att skriva om såväl dödsstraffet som mänskliga rättigheter. Osagt min roll i det hela kom äntligen ett inlägg idag. Återigen lade jag en kommentar. Tyvärr är vissa kommentarer rena sörjan - tråkigt att inte fler skriver konkreta inlägg - men jag kände att det var läge för en sk clarification.

Lite som Melodifestivalen

Små länder som man inte vet så särskilt mycket om hamnar plötsligt i strålkastarljuset. En röst kan göra skillnaden mellan liv och död. Bokstavligen.

Chair person lite nervös. Får kommentarer i snäckan. Säger fel. Oops. Säger rätt. Piuh. Vissa stater håller oväntade anföranden. Andra för långa. Spänd förväntan. Vem tar ledningen. Viss besvikelse i delar av Green Room. Spirande hopp i andra. Ju längre omröstningen går ju tydligare blir det. Samtidigt som Malta eller Liechtenstein kan ha den avgörande rösten. Inget är klart förrän allt är klart.

Nu har vi haft ca 15 omröstningar. Samtliga har varit till vår fördel. Fortfarande själva resolutionen kvar.

Ännu mer dödsstraff

Direkt från plenaren kan jag meddela att Iran just presenterade dagens mest logiska kommentar. Visserligen är 83 stater emot att förändra dödsstraffsresolutionen - men eftersom 67 är för och 20 avstår skulle det ge totalt 99 för. Need I say skrattsalvorna som följde.

Men sedan räddade sig Iran något genom att säga att röstningen hursomhelst delar plenaren i två. Min reflektion är dock kort och stavas majoritetsbeslut. Märkligt att majoriteten alltid är så himla bra i vanliga fall - när EU är på den förlorande sidan. Men nu är det chockerande stötande och exkluderande. To say the least.

Intressant är annars den klassiska röstningen i Generalförsamlingen - där de rika länderna alltid är i minoritet. Vilket leder till att den verkliga makten i världen ligger utanför Generalförsamlingen. Intressant. Visar verkligen hur omöjligt det är att styra makt utan incitament.

Därmed inte sagt att Generalförsamligen inte spelar en avgörande roll i internationella relationer. Ingen annanstans har man en sådan överblick över världens samtliga länder och ingen annanstans har man möjlighet att få kontakt med världens samtliga länder. Helt enkelt ovärderlig som mötesplats.

Hahaha. Nu skojar Singapore apropå förfrågan om att göra om en delomröstning due to technical problems. Well. Why not do it again - next year..! Applåder igen. Need I say. Det här är riktigt underhållande.

Dödsstraffets vara eller inte vara

Sitter precis just nu - just nu - i tredje utskottet och följer omröstningen om dödsstraffet. Till den resolution som Albanien Angola Brasilien EU Gabon Kroatien Nya Zealand Mexico Filippinerna och Östtimor presenterat har dödsstraffsvänliga stater lagt inte mindre än 16 ändringar. Som det ligger nu har de två första - något oväntat - röstats ner.

Galet nog regnar skratten just nu. Singapore och Italien har gnabbats en längre stund - så nu passade Singapore på att skylla på Italien för att micken inte funkade. Spontanapplåder utbröt när han skojade vidare. Helt otroligt. Tredje utskottet består av fascinerande personer. Otroligt engagerade - otroligt sociala. Härliga. Oavsett vad regeringen hemma instruerar dem att rösta - som personer är de fantastiska.

The Interpreter

Så har jag äntligen sett The Interpreter. Måste säga att filmen i sig var relativt slät - särskilt considering namn som Sidney Pollack Nicole Kidman och Sean Penn. Flera scener är så förutsägbara att man nästan måste titta bort. Andra scener har inget värde mer än att förklara nästa. Tror att det är för att man inte vågat ta ut svängarna. Filmen ska vara pedagogisk och politiskt korrekt och edukativ. Torr är bara förnamnet. För den som vill fördjupa sig - och inte redan visste detta - är språket fabricerat men karaktären - i princip - Mugabe.

Filmen må vara tråkig - men den är samtidigt fantastiskt vacker. Viskningar på ryska franska och spanska följer smeksamt folkströmmen genom säkerhetsspärrarna. Femtiotal. Brunt och ljusblått. Ljust och mörkt på samma gång. Precis just den där kusliga men vackra kalla kriget-känslan. Otroligt sevärd just därför.

Så här halvvägs genom praktiken behövde jag verkligen den här filmen. Få en kittlande känsla av att faktiskt vara i händelsernas centrum. Och att trivas där. Och passa in där. Alldeles naturligt.

Fyra nyanser av brunt

Den ultimata coffee table-boken. Alla kategorier. Så grymt snygg. Foton från FN som det ser ut nu - innan renoveringen. Flippa foton hos fotografen Ben Murphy. Allt femtiotal. Så himla himla coolt. Och min vardag. A must buy. Finns riktigt billiga på Amazon - bara 10 dollar.

Nio timmar senare

Framåt sju på kvällen kommer jag tillbaka till reppen. Då är det alldeles kolmörkt - men med min fina kamera som tar in gatlyktans sken ser det faktiskt ljust ut. Love my Canon.

Nyanser av blått

Den här synen möter mig lite före tio varje morgon. Då kommer jag från reppen eller EU på väg till dagens första möte nere på FN. Fantastiskt vackert. Varje gång jag ser det grönturkosa FN-huset blir jag alldeles lycklig. Notera särskilt hur molnen speglas i fönstren.

Extracurricular knowledge är att huset ska renoveras de närmsta åren. Efter en hel del diskussioner blev det klart att Skanska ska stå för renoveringen - hur läckert är inte det - och att utsidan ska bevaras. Donald Trump menade att han skulle kunna riva den nuvarande byggnaden och bygga en ny - och större - för en tredjedel av priset. Säkerligen. Men pengar är faktiskt inte allt.

Pretzels

Inte överväldigande kulinariska direkt - men fantastiskt vackra. Och New Yorkska.

Uppenbarligen uppseendeväckande

Precis som jag skrivit om tidigare så får jag oändligt med blickar kommentarer och visslingar vart jag än går. Inser i teorin att jag borde ta det som en komplimang att sticka ut i en stad som New York. Men i praktiken är det fortfarande mest störigt. Framförallt för att så många kommentarer är just sexistiska och rasistiska.

Men inte alla. Igår fick jag höra av en - alldeles underbar - francophone att jag såg très parisienne ut. Som Nikita. My gosh. Och i hissen kallade någon - med beundran i rösten - mig för green. Apropå att jag cyklar till kontoret. Efterlängtad cred helt enkelt.

Dagens utagerande

My gosh. Blev så engagerad i den lilla lilla notisen i Lundagård att jag var tvungen att skriva den långa långa kommentaren. Det här med extraknäckande studenter är något som engagerar mig starkt. Jag blir såååå upprörd. Anyways - eftersom jag måste sova nu så lägger jag kommentaren här också. I might elaborate on the issue tomorrow. Ajourned!

Utan att alls dela artikelförfattarnas politiska åskådning, håller jag med om att det är märkligt att en student ska klara sig på studiemedlet. Helt klart förväntas studenterna antingen ha välbärgade föräldrar eller ett extraknäck. Och ett extraknäck innebär minst tre kvällar eller dagar i veckan för att ens få anställning.

Den student som läser på heltid och arbetar minst tre kvällar i veckan har inte tid att gå på Studentafton eller engagera sig i studentlivet. Personligen tror jag att det leder till studenter som i mycket är oreflekterande och okritiska helt enkelt därför att de är väldigt trötta.

Det är inte fel att arbeta extra - tvärtom kan det vara fantastiskt roligt - men bara om det är ett knäck man trivs med och gärna när man läst ett eller ett par år och har ordning på sina studier.

Att alla dessa bemanningsföretag har fått fotfäste på lärosätena beror nog på en fantastisk osäkerhet - som de spär på. Studenterna tror att de inte får anställning efter sina studier. Så då tar de extraknäck för att få erfarenhet. Men ärligt. Jag skulle hellre anställa en person som levt studentlivet än en som arbetat kväll och helg hela sin studietid.

Jag tror det är väldigt viktigt att vi tar studenterna på allvar och låter de - oss - vara samhällskritiskt högljudda busiga och i vissa fall även morgontrötta. Att vara unga och rebelliska. Annars kommer vi få en makalöst homogen tjänstemannakår. Eller är det kanske det som är tanken..?

Konsumismens mecka

Så var man där igen. In da great Apple store. Åh. Nackdelen är allt folk - occasionally tom kö för att komma in. Och att alla väskor är så FULA. Skärpning Apple. Fördelen är i princip allting annat.

Fingrade på den nya poden med touch screen både länge och väl. Så himla fin verkligen. Men jag är lite tveksam till Safari only - liksom den fantastiskt dåliga kalenderlösningen - read only. Klart man måste kunna skriva i sin kalender. Då är det nästan smartare att köpa en iphone trots att den är unset tjockare - vilket aldrig känns riktigt bra. Iphonen har ju liksom dessutom en telefon.

Fick dessutom lära mig att på iphonen funkar alla mejllösningar utom hotmail. Känns verkligen som en apple-google-konspiration. Hur motvillig jag än är får jag nog byta till gmail. Föredrar helt klart mappar i hotmail framför gmails långa trådar. Men med tanke på hotmails usla service och nada funktioner är det nog dags att ta det stora steget.

Hursomhelst så blev det en G Drive istället för en iOmega. Utslagsfaktorn var - inte helt otippat - utseendet. Samma prestanda men med mycket sleakare utformning. Och jag var såld. Köpte den på golvet med kvitto på mejlen. Mycket apple mycket california style. Mycket nöjd.

Har dessutom spenderat kvällen med Chloé på East Village Cafe. Under lite drygt två timmar har vi skapat mallar för ett gigantiskt InDesign-dokument. Så himla roligt att få dela med sig alla knep och short cuts. Fantastiskt att få göra något där man är riktigt riktigt vass.

Being a true Starrbooty

Kan inte låta bli att lägga ännu ett foto. Världens vackraste Starrbooty. Pump up the volume för riktigt decent förfestmusik..!

Åååååååååååååh

Åh. Åh. Åh. Det är inte sant. Jag tog fel på dag och missade världens absolut underbaraste Ru Paul igår. Känner mig så otroligt otroligt klantig just nu. Har älskat rupie sen jag fick Out av min storebror 1997 (!). Lade tassarna på Foxy Lady direkt. Wam bam thank you mam. How do I look? Legendary. Take my picture. Snapshot.

Shit. Och igår gick jag verkligen hem tidigt. Hade ju lätt kunnat glida förbi Splash för a quick peak at Starrbooty the movie. Rats. Men nu när jag kollar in Splash sida undrar jag om jag hade blivit insläppt. Ser rätt så male only ut... Haha. Ratings ligger på 4.5 not recommended och vanligaste omnämnandet sleazy. Haha. Makes it even worse.

Systemkrav för elina elina elina

För den som vill läsa mina inlägg i snyggast möjliga layout rekommenderas Mac Book alternativt Mac Book Pro och Firefox. Liten textstorlek. Det är nämligen i den miljön jag lägger upp mina alster.

Har noterat att framförallt PC med Explorer 6.0 visar elinaelinaelina från sin allra sämsta sida. Minska textstorleken mina vänner. Så blir det mycket snyggare.

I övrigt hade jag tänkt utveckla layouten på sidan men my gosh vilken tid och energi html kräver... Så en nylansering först vid årsskiftet.













Ett möjligtvis helt ovidkommande men ändå ganska intressant fakta är att jag faktiskt har lyckats fylla min nya mac. Totalt. Inte ett enda foto går in. Därför jag inte lagt upp så många foton senaste veckan.. Så idag ska jag ner till Apple och shoppa extern hårddisk. Lutar åt den här lilla godbiten med underbar Firewire.

Corren i mormors berså

Tempot är på många sätt så fantastiskt högt här i New York. Framförallt på reppen. Så jag läser mina mejl med någon veckas - ibland månads - fördröjning. Ser nu att storasyster Kinna mejlade mig att mormors berså var med i Corren den 11 oktober. Den som vill se alldeles underbara kakfoton av Mikael Svensson kan registrera sig på Corren.se och väl inloggad söka på Klefstad. Första träffen. Mums.