Charmig countryside

När jag var liten fanns en liten verkstad på väg mot bussen hemma i Örtomta. Tänk så charmigt om den hade varit kvar och sett ut så här.

Nästan som hemma

Så här mörkt är det mina tio minuters väg från bussen.

Bush is back

Storasyster skickade precis en länk till mig. Bush pratar mänskliga rättigheter. Faktiskt talade Shirin Ebadi om hur vissa stater använder ord som demokrati och mänskliga rättigheter för att främja sina egna intressen - särskilt i mellanöstern. Målen helgar medlen har nästan blivit medlen helgar målen. Fascinerande också med parallellen till Sydamerikas utveckling under 70- och 80-talen. Frågan kvarstår. Hur universella är egentligen de mänskliga rättigheterna. Eller kanske snarare - finns det någon som tillämpar dem universellt.

Föredrar morötter

Igår kväll diskuterade jag nedladdning. Jag är inte principiellt emot att betala för musik. Tvärtom. Men när jag ska ta ner house till mina spelningar så inträffar följande scenario. Först går jag in på juno, där singeln med största sannolikhet endast säljs på album i pund - dvs sjukt dyrt. Så då går jag vidare till Beatport som tydligen har restricted geographical areas - som Genève. Väl på Traxsource hittar jag inte det jag söker. Och så slutligen - itunes - för ibland har jag faktiskt tur och hittar en och annan houseremix där. Men då inträffar det intressanta att den noga inhandlade singeln inte kan spelas i Serato.

Någonstans här undrar jag exakt hur mycket arbete jag ska behöva lägga ner för att få köpa en låt. Och någonstans här så är Piratebay det mest användarvänliga sättet. Så innan man lagstiftar om IPRED och anklagar varandra för tjyveri och omoral kanske man ska fundera på om musikbranschen verkligen gör sitt yttersta i sin marknadsföring och kundservice. Andra branscher som inte klarar marknadskraven går faktiskt i konkurs.

Första hjälpen

Igår fick jag även mitt fina första hjälpen-certifikat. Lätt värt två dagars krypande klämmande och våndande.

Händelserik dag

Idag har varit en lång dag. Var på kontoret redan före åtta för att förbereda mitt projekt inför ett möte jag trodde jag skulle ha idag. Men istället lyssnade jag på Tanzanias premiärminister om permanenta flyktingsituationer [protracted refugee situations]. Samtidigt som jag noterade att afrikanska ledare alltid låter så förtroendeingivande, chattade jag med en vän som undrade om jag inte kunde ställa en fråga om hur Tanzania behandlar rwandiska flyktingar.

Efter några intressanta inlägg från Sierra Leone kom så Kanada, som alltid har en pedagogisk plan i bakfickan. Vansinnigt välformulerade och statistiskt underbyggda. Och så toppar de med lite humor och självdistans. Det är inte utan att man blir avundsjuk. Och undrar varför Sverige inte är lika drivande inom mänskliga rättigheter.

Efter en lätt lunch på Palais blev det nya tag med mina projekt. Inte mindre än fyra projekt ska avslutas innan nästa fredag. Igår kändes det oöverstigligt, men tack vare excel och todolists är jag nu vid gott mod. Vid tre var det ett väldigt underhållande personalmöte och så halv fem dags att lyssna på två nobelpristagare som samtalade under rubriken Are human rights universal?

Shirin Ebadi, persiska och fredspristagare 2003, och Wole Soyinka, nigerian och första afrikanska litteraturpristagaren 1986, höll båda varsitt föredrag och svarade sedan på frågor. Ebadi var riktigt riktigt tuff, vilket gav mig viss tillförsikt inför min egen framtid. Medan Wole var väldigt svävande och nästan föll på sina egna formuleringar.

Lite grädde på moset var att Prins Albert var avslutningstalare.

Det som framförallt slog mig var hur otroligt givande det är att vara i en miljö där så fascinerande människor är återkommande. Jag behöver inte röra mig en mm. De kommer hit. Kanske inte helt grönt, men faktum är att det är väldigt spännande att se dessa stora personligheter i verkligheten. Lite som nördens rockkonsert.

Apropå nörd så kommer foto när jag hittat min fotosladd.

Förra veckans stora nyhet

Ända sedan jag började formge studenttidningar 2004 har min stora design- och fotoguru varit formgivaren på AM-tryck. Fullkomligt älskar att okynneshänga på tryckeriet. Och med mina utlandsvistelser blir det alldeles för sällan. Stora nyheten är att Rickard nu formgivit 2008 års bästa deckare. Här finns dessutom kort bruksanvisning till 555.

Kinesiska nyheter lite som svenska

Även att jag växte upp med liberala föräldrar verksamma i näringslivet - och fick lära mig överlevnadsstrategier som att titta på svt med högerglasögon för att få det någorlunda neutralt - så var det först när jag flyttade till Kina som jag insåg vidden av vår socialdemokratiska uppväxt. Och att inget samhälle någonsin är fritt från vinklade nyheter.

När jag kom till Peking så hade USA precis bombat Kinas ambassad i Belgrad. Minns hur nyheterna menade att det var avsiktligt och att man aldrig kan lita på västerlänningar. Minns också hur jag tyckte nyheterna var verklighetsfrånvända och skrattretande.

Efter att jag bott nära två månader i Kina - med enbart asiatiska kinesisktalande vänner - så förbjöds Falungong. Givetvis tittade jag varje morgon på nyheterna och givetvis berättade våra lärare om situationen. Det intressanta här är att när jag ringer hem och berättar för mamma om Falungong så blir hon helt tyst. Och undrar om jag skulle kunna köpa några utländska tidningar någonstans. Där och då förstod jag hur propaganda fungerar. Den liksom smyger sig över en.

Mer uppenbart blev det när vi började tvivla på väderleksrapporterna. Under en hel veckas tid var det konstant 39°C. Så vi köpte en termometer och nog katten var det 42°C. En luttrad västerlänning berättade då för oss att lagen föreskrev att industrierna skulle stänga när det var över 40 grader varmt - eftersom det är omänskligt att arbeta i sådan värme. Fin logik eller hur.

Så när jag idag läste Ola Wongs tankar om den relativa sanningen tänkte jag på 70-talets Sverige. Liten extra touch är att denna pogo pedagog uppenbarligen visades samma år som min pappa var Lucia.

Inte undra på att jag blivit som jag blivit

När jag pratade manlig lucia med mamma nyss berättade hon att pappa var lucia när min storebror gick i lekis 1973. Innan jag hann ställa någon relevant följdfråga berättade mamma skrattande att de hade lånat peruker i stan så att alla pappor kunde vara tärnor.

Någonstans här minns jag att pappa målade mina naglar på söndagskvällarna när jag var liten. Och att mamma berättade om de vackra kvinnorna i Boulogneskogen i Paris. Oh my oh my.

Min bil

Är en superfin jagga från 92. Men jag avböjde att köra den mina sista två veckor i stan. Faktiskt inte bara av miljöhänsyn, utan också med tanke på högerstyrning, spårvagnar och konstant trafikstockning.

Mitt hus

Som ligger i en trädgård. Igår blev jag bjuden upp till stora huset på söndagslunch. Mycket nice. Fick då veta att jag bor i en garçonnière.

Grannarna

Bakom skyhöga staket med eltrådar kameror och vakthundar.

Gränden in till min trädgård

Riktigt riktigt mysigt och väl värt tjugo minuter in till stan.

Collonge-Bellerive

I söndags flyttade jag ut på landet. Collonge-Bellerive närmare bestämt. Bor i en stuga i en stor trädgård fem minuter från vattnet. Underbart vackert och inte en dag för tidigt. Pics to come.

Inte en dag för tidigt

Så sent som i torsdags hade jag en het debatt med mina kollegor. Magiskt märkligt att vi alla arbetar med mänskliga rättigheter och ingen mer än jag känner till genusdiskussionen. Tredje kön. Förlåt vad..?

Såväl genevare som FN-personal är extremt könsbundna. ALLTING definieras i manligt och kvinnligt. ALLTING är heteronormativt. Om man ska ta en fika så ska det vara en girlie coffee. Och ska man ta en öl ska det vara the guy thing. Jag är så trött att jag nästan ger upp.

Men så förra veckan kom den manliga lucian och nu det tredje könet. Så uppenbarligen finns det människor runtom i världen som bryr sig mer än min närmsta omgivning. Noterar samtidigt att nyheten om intersex inte finns hos särskilt många stora internationella media som CNN eller BBC men i de flesta svenska tidningar. Och NY Times. Lämnar iakttagelsen öppen för tolkning.

Större än man tror

Robyn, ABBA och Esa-Pekka har alla två saker gemensamt. För det första är de uppenbarligen precis nominerade till Grammy. Men för det andra så är de betydligt större än man tror. När jag är i New York slås jag av hur alla - verkligen alla - känner till Robyn. Och titt som tätt dyker hon upp på ballrooms och i skivaffärer. Fortfarande inte ett övertygat fan men väldigt glad att det går så bra för henne.

Kongo i fokus igen

Missa inte Carl Fredriks pedagogiska beskrivning av femtioåriga kriget.

Clinton joinar team Obama

Foto Damon Winter The New York Times
Aha. Clinton blir utrikesminister. OM Bill håller låg profil och OM Hillary håller sig obitter och OM team Obama håller sig no drama SÅ tror jag att samarbetet kommer att bli GULD. Hillary kommer passa bättre som utrikesminister än som president. Lite friare lite tuffare. Lite som Bildt.

Burleskt är det nya svarta

Av outgrundlig anledning så hamnar jag bara på burleska shower nuförtiden. Alldeles overkligt och kanske inte helt bekvämt. Men efter showen var det grymt bra balkanmusik så äntligen blev det lite dansat.

Nationaldrycken

Medföljande kommentaren att appenzeller är essensen av Schweiz och antingen älskar man det eller så avskyr man det säger kanske mer än personen anat. Men jag sippade iaf tappert hela kvällen.

Love widgets

Apropå Thailand

Å ena sidan är jag lätt tagen av det faktum att 360 000 svenskar varje år flyger till Thailand för solsemester. Samtidigt som vi diskuterar närodlat. Å andra sidan har en vän som arbetar med vindenergi förklarat för mig att flygresorna bara står för 2 % av alla växthusgaser. Men hur lite det än står för totalt, så står det ändå för en stor del av ens privata energikonsumtion. Och behöver man verkligen åka ända till Thailand och varje år och bara två veckor - för att må bra..? Är det verkligen solen eller är det för att efteråt säga att man varit där..?

Jag vet inte. Jag har aldrig varit där. Jag reser inte till solen. Jag försöker vara grön. Jag vet inte om jag är rätt person att bedöma detta. Men tycker fortfarande 360 000 per år är magstarkt.