Citronmarängpaj

Ibland tar energitjuvar så stor plats i ens liv att man inte får luft. Men en fin vän satte saker och ting i sitt rätta perspektiv. Med bubblande leende och uppspärrade ögon sa hon att hon brukade tänka hur hemskt DERAS liv måste vara. Jag kan ju i alla fall gå därifrån men de måste faktiskt leva med sig själva. Tänk att lägga så mycket energi på att vara besk och bitter och självgod. Leende. När man istället skulle kunna lära sig virka, simma fjärilssim eller baka citronmarängpaj.

Jag har använt hennes ord som ett fullständigt mantra de senaste två månaderna och det har varit avgörande. Så snart någon överlägset ler en bitter kommentar ler jag varmt tillbaka och känner en enorm lättnad över att slippa vara den personen. Och slippa vara nära den personen. Ibland leker jag med tanken på exakt hur hemskt hans eller hennes liv måste vara och så skrattar jag gott. Ibland med ett stänk av empati.