Alltid är det något..

Idag promenerade jag alldeles ensam i ett regnigt Botan. Så skönt att slippa efterhängsna män, skräniga tonåringar och stirrande poliser. Tänkte jag och steg rakt in i ett hundbråk. En hund bakom ett träd tre hundar bakom ett annat. När jag kom passade den ensamma hunden på att dra medan ledarhunden i tregänget blev väldigt arg och högljutt skällande brann iväg mot mig genom det höga gräset. Även att det inte fanns stenar så böjde jag mig ner som för att plocka upp en sten och höjde sedan hastigt handen samtidigt som jag höjde rösten. Det räckte. Hunden stannade tre meter ifrån mig tvekade en sekund och lommade sen iväg med vapendragarna. Brrr. Snart är det dags för dogoff igen.