Snart dags...

Länge har jag stått emot. Jag är språktrött och vill inte lära mig georgiska. Men nu inser jag att jag både kan läsa och småprata och handla medicin på apoteket. Så nu är det mer frustrerande att inte kunna småorden emellan än att sätta sig ner och verkligen försöka. Men det är inte det lättaste språket. Eller vad sägs om sex till åtta inledande konsonanter - mts'vrtneli, gvprtskvni och gvbrdgvni. Som förstås stavas მწვრთნელი, გვფრცქვნი och გვბრდღვნი.

Taktikduscha

När jag nämnde för en vän att jag ofta duschar i förebyggande syfte - inte för att jag behöver duscha utan för att flytta duschgränsen framåt ifall vattnet skulle försvinna - så kallade hon det att taktikduscha. Idag borde jag ha taktikduschat eftersom jag anade att ösregnet skulle ställa till problem. Mycket riktigt försvann elen precis innan kvällsvattnet kom. Men nu är elen tillbaka - peppar peppar.

Orsak och verkan

När det ösregnar är det läge att ladda all elektronik. Och så snart strömmen går så måste datorn ner på energispar. Alla nätberoende program stängs och kvar finns otroliga fyra timmar batteritid för film och word-excel-fix. Zugdidisommaren är här.

Att bli kränkt är en demokratisk rättighet.

Lars Vilks - mycket sevärd intervju i Hübinette. Uppe till imorgon.

Sen kanske det inte föds så himla mycket bra konst ur att vara ängslig.

Markus Krunegård om Stockholm och stockholmsängslan.

Pipi

Häromdagen busade jag med sötaste valpen Pipi. Oändligt tillgiven och samtidigt sådär skönt kaxig som bara trygga valpar kan vara. Igår natt så hittade vi Pipi döende. Jag frågade ägaren om han tänkte avliva hunden men han svarade att han inte klarade det. Klockan var över midnatt och jag vet att georgier inte har samma syn på djur som vi har men jag frågade ändå vår tolk om hon kände någon veterinär. Till min stora förvåning gjorde hon det och till min ännu större förvåning var hon beredd att ringa och till ytterligare större förvåning såg den mycket bastante och macho ägaren lättad ut.

Veterinären var omedelbart beredd att hjälpa oss och vi tog med valpen till veterinärkliniken runt ettiden. Efter undersökning och injektioner så bestämde sig veterinären för att ta med valpen hem över natten. Vilken lättnad. Imorse fick jag tyvärr beskedet att hon inte klarade sig men jag är så överraskad över omgivningens fina reaktioner att jag nästan gråter mer över det. Det finns trots allt hopp.

Döden ständigt närvarande

Ett varmt samtal om syskon föräldrar och vänner och plötsligt hör jag mig själv beklaga sorgen. Igen. Konflikt, flykt, våld i hemmet och kanske framförallt bilolyckor som tar unga människors liv. Och när en människa går bort sörjer hela släkten och hela byn. Länge. Stora begravningsföljen alla klädda i svart. Kvinnor med foto av den döde på bröstet. Stora kyrkogårdar med fotogravyrer på de avlidna.

Även djuren dör oväntat och de dör helt öppet. En man passerade oss med en kalv i en skottkärra. Kalven hade blivit blöt och frusit till döds. Mannen verkade inte särskilt berörd - kanske för att han visste att han inte hade resurser för att hålla sina djur vid liv. Hästarna som nästan alltid är undernärda toviga och skadade piskas fram med tunga överfyllda vagnar. När hästen inte orkar längre så dör den längs vägen och lämnas åt hundarna. Bara i år har jag passerat två halvätna hästar precis vid vägkanten. Överkörda hundar och katter här och var. Döda fjärilar en masse på trottoaren.

All denna död tär på en. Livet känns förgängligt och respektlösheten oändlig. Människor dör av konflikt, postkonflikt och hopplöshet och djuren dör för att människorna inte har möjlighet att ta hand om dem. Det är så smärtsamt tragiskt och det finns inget jag kan göra.

Drömskt

Sover hand i hand

Havsuttrarna sover hand i hand för att inte glida isär. Så söta..!

Apropå Kony 2012

Ett socialt media-experiment utan dess like och utan grund i vare sig verkligheten eller internationell rätt. Skrämmande att propagandan helt okritiskt sprids vidare. Så nu är det dags för lite antidot. Foreign Affairs insatta artikel och en ung sudanesisk-amerikanska.

A quintessentially American fable printed on an African canvas.

Foreign Affairs om Kony 2012.

Michelle Obama på Letterman

Så avslappnad och sund. Del ett, två och tre.

Svart humor

Underhållande men skrämmande krönika om Putin som alldeles ogenerat plockar på sig både diamantringar och konstföremål.

Välbekant

Vackra Lubna Azabal spelade även i fantastiska Paradise Now.

Incendies eller Nawals hemlighet

Lågmäld och stark berättelse. Tittade på klockan första gången efter 90 minuter och andra gången när den var slut. Läs inte på - bara titta.

Styrkan i svaghet

Lite som Cirkus Cirkörs Misslyckanden som möjligheter som jag skrev om för ganska exakt ett år sen under samma tag - inspiration.

Min vardag

Kallocain

Alldeles oförklarligt har Kallocain länge stått orörd i min bokhylla men så plötsligt häromdan dammade jag av den och blev alldeles tagen. Igenkänningsfaktorn är hög på flera plan. Rädsla för hierarkier. Rädsla för att inte passa in och inte bli accepterad. Rädsla för det lockande och det okända. Rädsla för att verka svag. Men framför allt att maskera rädslan för att anpassa sig till det större sammanhanget. Kanske inte så långt kvar till Världsstat och sanningsserum som det först verkar.

Malikah

Så otroligt soft skön rolig och begåvad. Läs mer i Rolling Stone och gilla på facebook. Njut av att musiken är textad i Arab Rap.

Hoppfullt om nya generationen

Arab Rap är lite ojämn men åh vilka guldkorn. Älskar hur de blandar arabiska franska engelska som vore det bara nyanser av samma språk. Analyser av Mellanösterns konflikter som får tyckare att blekna. Mest av allt en gränslös vilja och en strimma av hopp.

Puss och kram

Jordens sötaste lilla kortfilm om jeansmodets mecka.