tisdag, januari 26, 2010
Stalins barndomshem
Bakom pelarna döljer sig Stalins barndomshem - ett litet hus med två rum som har flyttats till muséet från sin ursprungliga plats. Visserligen bodde Stalin bara där i fyra år - men huset visar hur en skomakare levde i Georgien i slutet av 1800-talet.
Stalinmuséet i Gori
Tolv timmar senare var jag tillbaka för att fota. Med en svag olustkänsla i maggropen gick jag in i den nu alldeles mörka granparken framför Stalinmuséet. Strömmen flödar inte direkt i Gori. Snart kände jag att jag inte var ensam och mycket riktigt blänkte det till i mörkret framför mig.
Det visade sig att vakter patrullerar parken nattetid. Vis av erfarenheten undviker jag helst uniformerade män - men jag var ivrig att fota. Lugnt kallpratade jag om foto och ljussättning medan jag testade vattnen. Allt verkade lugnt så snart tog fotandet överhanden. Men det är klart - det är inte helt optimalt att fota mitt i natten med främmande män efter sig.
Stalinparken i Gori
Varje dag i tre månader passerade jag Stalinstatyn och Stalinmuséet i Gori - men inte förrän sista dagen gick jag dit för en guidad tur. Köpte en biljett till den ryska turen och tackade snart min lyckliga stjärna. Den engelsktalande guiden hastade snabbt förbi med två japaner medan min postsovjetiska grupp av armenier ukrainare och azerbaijaner sakta vandrade mellan dokumenten och fotografierna.
När jag två timmar senare kom ut i solskenet bland granarna i Stalinparken kunde jag knappt förstå vad jag hade varit med om. Så mycket list och ondska som hade lett till så mycket död. Så mycket misstänksamhet. Och allt detta berättat av en guide precis så dramatisk som bara rysktalande guider kan vara.
lördag, januari 23, 2010
Ännu mer Alice i rutan
Igår morse var Alice Teodorescu med i nyhetspanelen igen. Mer politiska frågor ledde till fler inspel och jag ger Alice högsta betyg. Det slog mig hur gamla Stig Malm och Göran Hägg framstod i förhållande till unga energiska Alice. Och att Stig Malm himlade med ögonen och båda log överseende när Alice åsikter inte passade. Även att det var en rå stämning med Maria Abrahamsson var den iaf hjärtlig. Det är dags för rävarna att acceptera en ung driven och urtjusig Alice.
Med reservation för En plats i himlen.
Notering
När Aftonbladet lanserade kampanjen En timme för Haiti intervjuade de även ett trettiotal kändisar. Vad som slog mig direkt var att en hel vecka efter jordbävningen så hade bara en enda person redan skänkt pengar. En enda. Efter en vecka. Är det ändå inte väldigt märkligt att man inte bidrar med pengar förrän Aftonbladet ringer och uppmanar.
fredag, januari 22, 2010
Apropå höstens minareter
Eftersom jag inte hann läsa mina favvobloggar i höstas så tar jag igen lite nu. Hos Amanda Lövkvist läste jag ett minaretinlägg som fått inte mindre än 122 kommentarer. Jesus vilka trångsynta och inskränkta människor det finns. Så blev jag alldeles full i skratt av att alla var så extremt beresta och välutbildade och medvetna. De hade sett världen och lite till! Hur som helst kunde jag inte låta bli att själv bli 123. Citerade West Wings avsnitt om 9/11 och terrorism. An islamic extremist is to islam as KKK is to christianity. Verkligen perspektiv.
torsdag, januari 21, 2010
En torsdag helt enkelt
Före frukost fick jag en stor blöt kyss av Tyra - min storebrors boxer. Sen ringde jag Skatteverket för att avsluta min särskilda postadress. Så åkte vi till stan för att handla och jag blev som ett barn på julafton på Systemet - där har jag inte varit sen 2007. Smög ner en Martini Bianco i korgen innan mamma kom fram till kassan. Sen tog jag min sista Twinrixspruta och köpte min första påse lösgodis sen 2007.
Väl hemma har jag lärt mig att köra palltruck även kallat handtruck. Mycket underhållande - rekommenderas varmt. Om man hade alla saker saker på pall så skulle livet bli så mycket smidigare.
Skurhink
Idag har jag städat uppe på loftet. I skurhinken packade jag ner trasor sopborste och skyffel diskmedel och mackie. Fint va!
onsdag, januari 20, 2010
tisdag, januari 19, 2010
Bohème
Så här är jag uppvuxen. Ett par SAAB-plan lite nonchalant hängda över en guldinramad spegel. En skomakarlampa ett diplom och ett par tavlor. I nedre kanten skymtar en telefon i bakelit från 40-talet.
När jag var liten drömde jag om att få bo som mina klasskamrater med en maffig grå hörnsoffa i skinn och lampskärmar i sammet. Alldeles nya köksstolar i furu med rutiga sittkuddar. Tänk vad det var länge sen. Nu njuter jag i fulla drag av vårt fantasifulla vackra hem.
söndag, januari 17, 2010
Har man en gång lärt sig cykla..
Igår kväll överraskade jag mig själv genom att sätta mig vid pianot och ta ut lite sånger. Lägga på ackord. Jamma. Ofta överraskar jag mig själv genom att kunna saker som jag inte minns att jag lärt mig. Piano. Längdskidåkning. Krukväxter. När vi gick in i blomsteraffären ikväll slog det mig att jag kunde plantornas namn. Har inte tänkt på mina fina gröna fingrar på säkert tio år. Märkligt det där.
Sagolikt
Hotell du Nord på Repslagaregatan har fascinerat mig ända sen jag var liten. Det både lät och såg ut som sjuans kurs i franska - med ändring av Hotell du Nord till Gare du Nord. En dag kanske man skulle gå in.
fredag, januari 15, 2010
Neonprojektet
Så här såg alltså tvättlinorna ut i Linköpings Vinterljus. Varför förstöra en vacker stadsbild på detta sätt. Varför skrämma sina invånare med dålig smak. När man skulle kunna förstärka allt det vackra som finns och smälta in konsten så att de som bor i staden blir lyckligare och mer harmoniska. Förutsatt att syftet inte är att chockera såklart.
Notera att fotografen stått på samma ställe som jag.
Mer tvättstreck
Efter en längre stunds magont bestämde jag mig för att röra mig ut från Gyllentorget. Tänkte att Järnvägsavenyn skulle vara vacker i rimfrost så jag gick längs fina Repslagaregatan och fotade vintercyklister när jag plötsligt gick rakt in i tvättstreck. Det var så fint. Kanske en begåvad hyres- eller bostadsrättsförening tänkte jag förhoppningsfullt.
När jag senare på kvällen på en middag berättade om min magiska syn - visade det sig att jag satt mittemot landskapsarkitekten som kommit med idén. Jag kunde inte sluta berömma. Men när hon sa att de haft fullt sjå att måla kläderna med UV-färg spetsade jag misstänksamt öronen. UV..? Och belysning..? Jag rös när jag insåg att denna vackra syn var en del av neonprojektet. Snälla kan ni lämna min stad i fred..!!
En pärla
Men det finns pärlor kvar även i Linköping. Wissings Guld är en klassiker mitt emellan neonfästet och Åhlénsschabraket.
En liten stuga på samma tema
Ser väl käckt ut. Lite nittiotal kanske. Smaklöst så öronen krullar sig. Snart ska jag ta reda på vem som är ansvarig för allt detta. Skulle vara intressant att höra mer om beslutsprocessen.
Fontän i blå neon
Eller varför inte kasta in en fontän i blå och vit neon. Precis vid vackra S:t Lars kyrka som jag så gärna hade fotat.
Smaklöst är bara förnamnet
Häromkvällen var jag inne i stan och våndades över en svensk stads vansinnigt fula stadskärna. Låga sjuttiotalshus med neonskyltar som kanske - kanske - var inne i slutet av 90-talet. Gyllengallerian och Gyllentorget var det värsta jag sett i Linköping hittills. Neon och rött och blått. Hade för ont i magen för att fota från framsidan.
onsdag, januari 13, 2010
Eller via SMS
Ordet AKUT till 72900 ger 50 kr till Röda korset.
Ordet LIV till 72990 för 50 kr till Läkare utan gränser.
Ordet FÖRÄNDRA till 72950 för 50 kr till Rädda barnen.
Ordet FN till 72 909 för 50 kr till FN.
Tack Pernilla - du är en klippa..!
Bättre litet bidrag nu än större sen
Vill man skänka pengar till Haiti men är osäker på organisationerna skulle jag rekommendera Röda korset och Läkare utan gränser. Under min korta tid i fält insåg jag hur skickliga de verkligen är - och att de är oerhört uppskattade och respekterade av lokalbefolkningen. Särskilt Läkare utan gränser. Även små summor gör skillnad.
tisdag, januari 12, 2010
Tisdagsmusik
Vän till mig som skickar alla mina gamla favvolåtar på Skype. Kan inte koncentrera mig längre. Det här är bara för bra för att vara sant.
måndag, januari 11, 2010
Vad är Internet?
Längst in i garderoben hittade jag en hög tidningar från 1995. Under rubriken Vad är Internet? förklaras Internet och World Wide Web utförligt. WWW [obs stora bokstäver!] gör det möjligt att läsa text, se bilder och film samt lyssna på ljud från världens alla hörn. En av de sista meningarna lyder: På Berzeliusskolan i Linköping finns Internet tillgängligt på berZyber som är Sverige första IT-café. Minsann. Visst var Berzan hett i mitten på 90-talet men att det var så här hett..!
Väldigt söt newyorkare
Som jag hittade när jag gick igenom mina foton igår. Magiskt vilken dålig fotograf jag var i september 2007 när jag började fota på riktigt. Skillnaden är enorm. Inte utan att tanken slår mig att jag kanske är lika mycket bättre om två och ett halvt år. Svindlande. Vovven är färsk tho.
söndag, januari 10, 2010
Mataffär i Georgien
En inköpslista var inte att tänka på i Georgien. Hade jag skrivit äpplen fanns bara päron och tvärtom. Anledningen är inte bara att landet är fattigt utan också att ekonomin är mer informell. Goriborna handlade inte i mataffären utan konserverade sina egna produkter eller handlade av grannen. Som utlänning var det inte lätt att komma in i den handeln.
Samtidigt en tankeställare för svenska konsumenter som kräver att alla varor alltid finns. Känns varken särskilt miljövänligt eller långsiktigt.
Mataffär i USA
Affärerna i USA har små smala gångar och sjukt onyttig mat. Trodde jag hade fotat en hylla med marshmallowskaksmet och chips doppade i choklad men verkar inte så. Istället en liten Deli Superette på hörnet i mitt kvarter. Sick många posters på fönstret.
Mataffär i Sverige
När jag var med mamma och handlade häromdagen fick jag en alldeles överväldigande känsla av overklighet. Breda stora gångar, överfulla hyllor och massvis av nyttig mat. Det senaste året har varit tomma hyllor i Georgien och sunkiga trånga gångar med onyttigheter i USA. Att vi har ett sådant här överflöd är som science fiction för mig. Kunde givetvis inte hålla mig från att fota. Samtidigt som förvånade östgötar stirrade på mig stirrade jag på dem. Tänk att de till synes alldeles ovetande lever i all denna lyx. Varje dag.
lördag, januari 09, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
