Deprimerande läsning

Äntligen har jag läst Väggen som ska vara så speciell. Och speciell är det minsta man kan säga. En kuslig historia - än mer som den är uselt skriven eller iaf värdelöst översatt. Väggen och hällregn i två veckor har haft en tung inverkan på mitt humör. Och det är minst sagt ovanligt.

För att cheer up satte jag tänderna i Drömstället. Chic lit är inte riktigt min kopp te - hellre en klassiker. Men vet att Melissa Banks trots missvisande titlar fula framsidor och dåliga översättningar har en förmåga att leverera fantastiskt underhållande dialog. Och visst. Jag skrattade högt till nästan varje skämt. Men synopsis leder rakt neråt och jag med den. Hur kan livet vara så meningslöst. Ingen ambition ryggrad mening kärlek. Förlorade chanser. Nya förhållanden. Trist jobb. Eftersmaken är så sorglig att jag bara vill gråta. Entirely unchallenging to say the least.