Erfarenhet ger nya perspektiv

En brittisk pappa föräldraledig i Sverige skriver i The Guardian om sina erfarenheter. Allt från hur naturligt det är för en pappa i Malmö att ta hand om barn och delta i aktiviteter till hur hans syn på föräldraskapet har förändrats från helgperspektiv till vardagsperspektiv och hur kvinnor deltar på lika(re) villkor i arbetslivet. Liksom förstås hur hans brittiska omgivning hemma reagerar. Väldigt fin artikel - tack Linda..!

The main qualities required to look after young babies - meticulous preparation and packing of baby-care equipment, a lack of squeamishness, mental resilience, even nurturing - don't now seem to me intrinsically feminine.

Fritt översatt - De främsta egenskaper som krävs för att ta hand om små barn - att noggrant förbereda och packa barnartiklar, inte pjåska, ha mental motståndskaft, vara omhändertagande - känns inte längre typiskt kvinnliga.

En ohållbar ekvation

Brännpunkt idag om att svensk lagstiftning kräver att bönderna står för världens bästa djuromsorg - medan kommun och landsting storhandlar utländsk mat producerad under helt andra villkor. Som jag skrivit tidigare så tycker jag förstås att djuren ska ha det så bra som bara är möjligt - men om den kostsamma djurhållningen innebär konkurs för Sveriges bönder blir ekvationen ohållbar. Det innebär ju att de djur som har det bra blir allt färre samtidigt som djur som föds upp enligt mer marknadsanpassade förhållanden blir allt fler.

Tänker på dioxinskandalen när tyskt kött innehöll gifter. Kanske inte världens högsta doser men vad händer. Ryssland, Kina och Sydkorea ser sin chans att stoppa importen och gynna den inhemska marknaden. Sverige ser sin chans att öka importen och pressa priserna. Helt seriöst så serverades det tyska dioxinköttet till dagisbarn (fö mkt läsvärd och kort artikel!). Vad säger det om vår syn inte bara på djuren utan även på barnen..?

En hel massa kärlek

Mycket Led Zeppelin just nu. Mothership remastered på repeat. Behöver få energi och lite skön attityd. Känna att livet är stort och fantastiskt och svindlande och inte en massa skavande detaljer.

Omvänd logik

"Skuldsituationen ser mycket olika ut för olika grupper av hushåll i Sverige. Skevheten kan illustreras med att de 20 procent som har högst inkomster innehar hela 57 procent av den samlade skulden medan de 20 procent som har lägst inkomster tillsammans bara har 2 procent av den totala skuldstocken." SEB citerat på di.se

Språkpolisen

Häromdan skulle jag skicka en svår fråga till en svår kollega. Formulerade mig ytterst balanserat eftersom jag inte ville att någonting skulle komma emellan mejlet och ett ja. Svaret på själva frågan blev ja utan omskrivningar. Men i ett eget stycke nedanför stod det:

You may wish to use the word ‘Autumn’ rather than the American word ‘fall’, as this is a European mission :)

Haha. Gillar särskilt smileyn på slutet. Bästa är att han verkligen inte skämtade. Men jag kunde ändå inte låta bli att svara lätt ironiskt och med en egen smiley. Jag hade ju trots allt fått ja på min fråga. Och dessutom skriftligt. Det gäller att behålla fokus.

Samtidigt i världen..

Väldigt underhållande att svenska leksakskataloger upprör samtidigt som Prosperity Index har Sverige som trea. Dags att se sambanden.

Delar

Ännu ett förklarande och läsvärt inlägg av Gina. Känner verkligen med henne. Overkligt hur folk har gått i spinn.

Skavlan och Gina

Varning för att det här är lite neggo men jag kan liksom inte sluta tänka på det. Frågorna som Skavlan kände att han ville ställa till en ung spontan talangfull folkkär snygg komiker med bred sundsvallsdialekt..

Du växte upp i en stor muslimsk familj. Hur många var ni?
Sundsvall är en liten stad i norra Sverige. Mitt ute i ingenstans. Kan du försöka beskriva en muslimsk familj i Sundsvall?
Din farfar är imam, din pappa jobbar med integration. Vad gör din mamma?
Hur integrerad blev din familj?
Gick din mamma med slöja? Använder hon den fortfarande?
Kommer du att [använda slöja] någon gång?
Behandlar människor dig annorlunda?
Till skillnad från vanliga svenska 21-åringar rör du aldrig alkohol. Gör det att du känner dig utanför i många sammanhang?
Man får också en känsla av att du är en kompromisslös person. Hur är du i en kärleksrelation?

Sån himla TUR att Gina är komiker och räddar situationerna en efter en. Förstår verkligen inte vad det är med Skavlan och hans närgångna okänsliga och faktiskt riktigt tråkiga frågor. Är det en integrationsdebatt eller en kändisintervju? Och hans kort? Är han osäker? Gräver han? En sak är säker. Intervjuerna lyfter inte med Skavlan.

Skulle vilja se Gina i en intervju där hon får frågor om varför hon blev komiker. Vad och vilka som inspirerar henne. Vem som tittar på hennes sketcher och varför. Vad hon har för budskap. Vilka reaktioner hon har fått. Vad hennes familj och vänner tycker. Vad hon vill göra i framtiden. Vad som är hennes driv. Erfarenheter hon aldrig kommer att glömma och kanske önskar att hon aldrig fått. Typ.

Dagens soundtrack

Bruno Mars Locked Out of Heaven

Välmående

Såg på Skavlan om The Prosperity Index om länders välmående utifrån kriterierna ekonomi, företagande, styre, utbildning, hälsa, trygghet och säkerhet, frihet och välgörenhet. Skandinavien på pallen och Sverige trea. I diagrammet ser man tydligt hur Sverige når ut till varje kriterium i cirkeln - i jämförelse med Georgiens cirkel som är hälften så stor på 93e plats. Georgien, Armenien och Azerbajdzjan har alla relativt lika cirklar. Rysslands cirkel är också liten men mer avlång.

Kulturskillnader

Jag har precis haft ännu en privatlektion i arabiska och som vanligt jämför vi arabiskan med ryska och georgiska. Fascinerande att hej på arabiska سلام [salam] betyder fred och på georgiska გამარჯობა [gamarjoba] betyder vinna - medan ryskan är på vår linje med здравствуйте [ztravstvyjte] som betyder just hälsa. Att georgierna säger vinna har säkerligen att göra med deras historia som krigarfolk men varför araberna säger fred och ryssarna istället talar om hälsa vet jag faktiskt inte. Någon som vet?

Härdsmälta

Vaknade inatt av att jag badade i svett medan jag försökte böja georgiska verb på arabiska. Var tvungen att ta en kopp te och läsa tidningen en stund - tänka på annat - innan jag kunde somna om. Tror att det blivit lite väl mycket språk i helgen - först arabiskatenta och sen rysk filmfestival med georgiska vänner.

Moda Moda

Efter filmen igår gick vi till Moda Moda på Barnov. Ett nyöppnat, rökfritt café på bästa adress med finaste inredning och värmelampor och filtar ute. Jag nöp mig i armen och trodde att jag var i New York. Lätt häng framöver.

Я тоже хочу

När jag - som älskar film och särskilt på bio - sover sista kvarten är filmen helt enkelt inte bra. Men sällskapet var väldigt trevligt.

Förälskad

Måste erkänna att jag gått och blivit förälskad i Tbilisi. Dags att arbeta mindre och utforska mer. Allt från bio och muséer till bakgator och konstgallerier. Gamla stan och city med sina vackra små krusidulliga hus i kontrast till allt det sovjetiska och moderna. Filmfestival avlöser jazzfestival avlöser nästa filmfestival. Dags att ge sig in i pulsen.

Älskar tjugofyratimmars

Kanske det bästa jag vet är att bo bredvid en tjugofyratimmars. Så himla skönt att veta att man kan handla precis när som helst. Bästa med stan. Första gången var när jag som artonåring bodde i Moskva. New York var förstås paradiset medan Genève var rena döden. I Tbilisi bor jag precis vid en superfin liten en och är så nöjd.

Öppettider

Varje dag från nio tills de sista gästerna går. Tbilisi style :)

Trenden bekräftad

Tittar på en rysk filmtrailer och reklamen är från - just det - volvo.

Produktplacering

Med tanke på senaste tidens framgångar för Volvo i Ryssland var det inte oväntat med en crosscountry i gårdagens ryska film.

Измена

Igår såg vi Измена (Betrayal) - en märklig film med många roliga detaljer och oväntade vändningar - men på det stora hela väldigt deprimerande. Dramaturgiskt hade den säkert fem slut men fortsatte ändå med en ny twist - och ännu en och ännu en - så till slut blev jag alldeles full i skratt. Vilket nog inte riktigt var meningen. Men tack vare ett par underhållande och oväntade scener och ett par riktigt bra skådespelare i huvudrollerna så kan den ändå vara sevärd.

Свободно

Lite overklig känsla ändå att med rysktalande vänner titta på rysk film utan text och förstå alla nyanser. Skratta på rätt ställen. Lite som första gången man simmade utan flytkuddar eller cyklade utan stödhjul - saknar ett stöd som inte längre behövs. Märkligt nog har jag svårt att förstå att ryskan är min nya engelska - att det liksom är naturligt nu.

Starstruck

En film som alla ryssofiler och filmälskare har sett - och sett om - är Brända av solen. Och ikväll såg vi självaste Надежда Михалкова.

Rysk film i Tbilisi

I fyra dagar har det varit rysk filmfestival i Tbilisi men jag har tyvärr inte hunnit titta förrän ikväll. Härligt med ett rysk-georgiskt initiativ. Alltid lika spännande att se kultureliten. Fascinerad av att jag inte var den enda blonda personen. Och så blev jag starstruck..

Lycka

Syre

Saknat min zugdidirunda så himla mycket. Upp i kullarna och så första åsen eller andra dalen beroende på hur länge man vill vara ute. Bra slingor på sju nio eller fjorton km. Frisk luft grusväg och Kaukasus i bakgrunden. Kan inte bli bättre.

Tillbaka i Tbilisi

Känns overkligt att ha tillbringat fyra dagar i Zugdidi. Två helt olika världar. Njuter verkligen av ett varmt hem med rinnande vatten och kingsize superbekväm säng. Så lite och ändå så otroligt mycket.

Onyanserad mediebild

Gina Dirawi lade upp en oklar bok på sin blogg. Visst - som känd bloggare och med rötter i Palestina kanske man borde dubbelkolla en bok som handlar om kolonialkrigen och sionismen. Men ibland blir det inte som man tänkt och så fort hon insåg att författaren tydligen - vet inte heller vem det är - är en känd antisemit så tog hon bort inlägget och skrev en förklaring och ursäkt. All fine.

Det märkliga är att media tar upp inlägget så himla ensidigt. Expo kritiserar. Läsare fördömer. Kommentarerna är allt annat än förstående. Men ingen - vad jag sett hittills - länkar till hennes fina inlägg bara ett par dagar tidigare. Där hon moget och balanserat och framförallt tydligt tar ställning för mänskliga rättigheter för båda sidor.

Varför fokuserar alla så otroligt mycket på det negativa..? Det är som att media och läsare har så otroligt mycket inneboende aggression - som att alla är besvikna och bittra och känner sig snuvade på något men inte vet vad. Som förgiftade. Men vi är alla komplexa och gör fel och vill få förståelse och kärlek. Så var är empatin? Nyanserna?

Välkommen hem till Sverige

När jag flyger via Istanbul så är jag oftast en av få blonda passagerare. Särskilt under sommaren när många barnfamiljer flyger tillbaka till föräldrarnas hemland för semester. Alla över trettio pratar arabiska turkiska kurdiska persiska och alla under trettio pratar svenska. I somras vände jag mig om ett par gånger - skulle ta ner sätet och tappade min kudde - och noterade att killen bakom var väldigt artig kanske i trettioårsåldern och med lätt brytning. När vi landade hörde jag en röst precis bredvid mig på bruten svenska: Välkommen hem till Sverige och så största leendet. Det gick verkligen rakt in i hjärtat och jag log lika stort: Du också! Så härligt att längta hem tillsammans.

Våga vara gränslös

Uppvuxen i en svensk internationell miljö - utbytesstudenter hemma när jag var liten och mina syskon bodde och bor utomlands - och själv har bott över hela världen så har jag en gränslös syn på människors ursprung och identitet. Det är svårt för mig att dela upp i ett värderat vi och dem. Jag frågar nästan alltid varifrån folk kommer för jag är nyfiken - kanske har jag bott där kanske pratar vi samma språk.

Det gör ont i hjärtat när jag ser misstänksamheten - som mannen på tågstationen som blev arg när jag spontant frågade om han kom från Ryssland. Först när han trodde att jag själv var ryska slappnade han av och blev sig själv. Vad är det egentligen vi gör mot varandra? Om han reagerade så aggressivt måste ju hundra personer före mig ha sagt något olämpligt. Och vad har de sagt och varför?

Taxichaufförerna på mina favoritbolag i Malmö kommer nästan utan undantag från Afghanistan och Mellanöstern. Oftast ser jag på namnet varifrån de kommer och chansar - rätt - på land. De är chockade hela resan medan jag själv är förundrad över att fler malmöbor inte ser de mest basala skillnader mellan persiska och arabiska namn. Snart pratar vi om konflikterna i deras hemländer om politik och möjligheten att återvända kontra viljan att stanna kvar. Om utbildningen de har och inte kan använda och hur barnen ska leva upp till alla sina chanser. Alldeles fantastiska varma samtal med människor jag skulle vilja se på TV i tidningar på universitet och i alla myndigheters fikarum.

Jag är övertygad om att den senaste tidens starka stöd för SD är en del i utvecklingen mot ett mer öppet och accepterande samhälle. Stödet för SD är en reaktion på fantastiska förändringar med allt större mångfald. Men inget sker av sig självt och vi måste alla fortsätta prata skratta och vara nyfikna. Fråga varifrån folk kommer och bjuda hem varandra på middag. Sluta leta skillnader och istället inse alla likheter. Och det gäller alla - både med och utan invandrarbakgrund både första andra femte och hundrade generationen. Även sverigedemokrater.

Då och då får jag själv frågan varifrån jag kommer och inser att personen framför mig är övertygad om att jag är invandrare för att jag är så osvensk. I somras sökte jag ett jobb som jag inte fick - trots att min ansökan var bäst av 60 - för att jag inte var tillräckligt integrerad i Sverige. Människor som väljer att leva gränslöst över världen är inte heller välkomna i Sverige. Jag ses som en udda fågel och en gäst som förväntas sitta tyst i hörnet. Enligt dem är Sverige inte längre mitt land.

Därför tyckte jag att Damon Rastis krönika idag var så himla bra.

Rum och frukost

Måste erkänna att jag är relativt bortskämd med fina hotell och inte helt förtjust i georgisk på-landet-standard. Lite kallt lite rått lite slitet lite kryp. Och så luktar allt alltid fukt. Men takkronan är lätt värd.

Avec

Vad vore väl ett georgiskt café på landet utan utedass.

Café på gränsen

Eller iaf på gränslinjen. Otroligt entreprenörigt att bygga ett nytt hus och öppna ett café längs en administrativ gränslinje i konfliktområde.

Sötnos

En liten cockerspanielblandning besökte också poliserna idag. Åh så kelig och åh så söt. Mamma pappa jag vill ha en hund..

Energitjuvar

I snart ett par månader har jag haft flera riktiga energitjuvar runt mig. Oerhört krävande att försöka balansera och parera. När jag dessutom blev förkyld och sen i förrgår matförgiftad fanns inte mycket ork kvar. Ikväll har jag tagit mig samman och slutfört tre projekt så nu ska jag duscha och sova - alldeles för sent - och imorgon resa tillbaka hem till Tbilisi. Sen väntar tre dagars ledighet och kanske kanske att jag kan fylla på energireserven en aning.

Mjuk makt

I den internationella världen ses Sverige ofta som en supermakt - via bidragsinflytande. När Monocle rankar världens mjuka makter så är fokus lite bredare och omfattar - enligt aftonbladet - turism, kultur, utbildning, diplomati, affärsattraktion och myndighetsstandard - och Sverige hamnar på femte plats i världen.

Starkt ställningstagande

Se hela videon ända till slutet.

Drömmar

Igår önskade jag mig technicolordrömmar och inatt flög jag över en stad i alldeles klara grälla färger. Sällan jag drömmer att jag flyger men när jag gör det försöker jag alltid styra och stiga så jag kan fortsätta en stund. Men när jag väl landade så kunde jag inte lyfta igen och då försvann även alla färger och det blev helt grått.

Läggdags

Efter en oändligt lång dag är det äntligen dags att sova. Hoppas på en massa vackra starka technicolordrömmar och en ny dag imorgon.

Nymåne

Vissa saker upphör aldrig att fascinera. Som att mamma och pappa hemma i Sverige tittar på samma nymåne som jag.

Konsten att hålla sig varm

Efter en overkligt kall hotellnatt i Sighnaghi för några veckor sen lärde jag mig en läxa. Inatt sov jag i fint ylleunderställ yllesockar och tunn scarf i ull och silke. Dessutom täcke filt och centralvärme. Englasfönster kanske inte är smartaste lösningen i världen.

Tvättlina

Vacker

Matta

Taxi

En svunnen tid

De sovjetiska husen ger onekligen en bris av nostalgi.

Höghus med villa

Älskar hur höghus blandas med villor och tvättlinor med trädgårdar.

Resesällskap

Världens finaste lilla airport fick följa med på resan genom Georgien. Så snart jag kom till min rum och frukost så kopplade jag upp mig och sådde därmed ett frö hos en mycket nyfiken värdinna. Snart övertygad om marknadsföringen av ett rum och frukost med wifi. Lätt värt.

Mandatet

Eller mantrat. Som vi ska kunna i sömnen. Vårt raison d'être.

Kaffestund i Gori

Njöt i OPS-stolen i Gori - om än bara för en stund.

Saknat Zugdidi

Väl på plats så inser jag hur oändligt mycket jag saknat Zugdidi och alldeles särskilt rundan. Det blev en välförtjänt och efterlängtad tvåtimmarspromenad med både instagram och biggie så det kommer en hel del godbitar framöver.

Road trip

Nu är jag i Zugdidi efter en ganska lång resa. Vår bil mådde inte så bra så vi stannade till på en bilverkstad i Gori och sen bytte vi bil och drack lite söndagskaffe på kontoret där. Hungriga lagom till McDonalds i Kutaisi - en sån klassiker! - och sen safarislalom till Zugdidi. Men väldigt trevligt sällskap och förhållandevis smidig trafik - annars gillar jag att köra bil här just för att det är så kreativt.

Förtydliganden

En sak är att göra georgiska saker på georgiskt vis. Det gör jag mer än gärna. Men så snart man vill göra lite mer universella saker så måste man förklara och förtydliga. Ingenting är självklart i Georgien. Som utlänning är man dessutom ett lätt byte så det gäller att vara aktiv.

Mina förtydliganden handlar mest om mat och taxi. Med beställd taxi måste man direkt ta taxameterdiskussionen. Överallt i bilen står uppmaningar att be chauffören sätta på taxametern - som ändå inte gör det utan strid. En privattaxi har sällan taxameter och då måste man - förstås - komma överens om priset i förväg. Bra att veta att priset beror på bränslet och alltså förtydliga gas eller bensin. Dessutom kolla om det finns säkerhetsbälte i baksätet. När man beställer pizza måste man förtydliga att man inte vill ha majonnäs. Och uppenbarligen beställer man sushi utan paprika - hur långsökt det än kan verka.

Meningen med livet är ju att hitta någon att dela det med. Livet är att träffa människor som gör så stort intryck på en att man kan växa med dem, dela kärleken med dem. Allt annat är ju bara strössel på glassen.

Gina Dirawi

Tempo

Arabiskakursen gör betydligt större framsteg än jag. Förstår verkligen inte hur jag ska komma ihåg taxi, väntsal, passkontrollant, civilingenjör och läkare innan jag ens lärt mig hälsningsfraserna ordentligt. Men åh vad roligt det är att skriva. Kan inte sluta.

ZlatanCAM

Alla fyra målen och lite till - helt enkelt fotbollshistoria.

Älska Zlatan

Om erfarenhet driv och val. Precis lika bra live som i boken.

Väggmålning

Med en hink, sönderskuren petflaska och borste målar mannen väggen på en lätt svängande ställning. Kollegan står på balkongen uppe till höger och pratar uppmuntrande medan han verkar ge tips och råd om justering av ställningen. Sakta men säkert ändrar väggen färg.

Den krassa verkligheten

Efter en allmänt trist dag på kontoret beställde jag take away sushi. Hela vägen hem sjöng jag med i podden och tänkte hur new york det är att kunna köpa take away sushi i världens skönaste lilla huvudstad. Jag kände i hela kroppen att jag lurat ödet. Idag skulle inte gå till historien som en dålig dag. När jag kommer hem och inser att georgierna proppat sushirullarna fulla med paprika kan jag inte annat än skratta. Till deras försvar kan jag säga att jag beställde sent så de kanske hade slut på avocado och gurka och sånt. Jag fick dessutom oändligt mycket inlagd ingefära så nån verkade ha dåligt samvete. Men jag kommer iaf inte vara sugen på sushi på länge.

Dimmigt New York

Lånad bild från väns facebook. Nu börjar jag sakna nevvan.

Om Turkiet

Utrikespolitiska institutet har ofta intressanta föredrag och evenemang. Nästa vecka om Turkiet som en allt större aktör och en allt starkare ekonomi. Intressant om de diplomatiska relationerna och särskilt med tanke på vad som sker i regionen just nu.

Närvaro

När jag får inbjudningar till alla möjliga spännande föredrag så får jag ett sting av stadslängtan. Ofta lyckas jag pricka in föredrag och drinkar när jag är hemma i Sverige men det blir inte riktigt samma delaktighet och kontaktskapande. Samtidigt hade jag mer än mycket av det hela i New York så jag lever fortfarande lite grann på det. Antar att jag får börja sajna upp mig på mejlinglistor i Tbilisi nu.

Begåvad mackie

Efter både privatlektion och onlinelektion i arabiska så väljer mackie själv att svenska google translate helt enkelt ska vara på arabiska.

Spending a lot of time in the beginning is saving even more at the end.

Jag försökte vara pedagogisk på kontoret idag.

Inte bara i Linköping...

Den enda som är dummare än besserwissern är den som invänder.

Stanislaw Jerzy Lec [min översättning] Igår slutade jag invända ;)

Overkligt

Jag vet inte vad som är svårast att förstå - att en SD-politiker tror sig komma undan med inspelade rasistiska och nedsättande uttalanden eller att svenskarna röstar fram SD som tredje största parti. Senaste månaderna har jag letat efter ett forum för oss som vill påverka i motsatt riktning - hålla föredrag eller diskussioner eller föra samman människor med olika bakgrund. Kanske bara läxhjälp eller prata i skolor. Är det någon som har något bra förslag..? Någon som gör något redan..? Tar tacksamt emot idéer och förslag..!

Strömavbrott

En väldigt zugdidisk känsla spred sig i kroppen imorse. Ficklampa tändstickor kallvatten praktiska lösningar. Samtidigt väldigt glad att jag av någon anledning taktikduschade igår kväll.

Ansökningar

Som utsänd har man korta kontrakt, oftast mellan sex månader och ett år, så det är ett ständigt sökande till nya positioner. Å ena sidan är det förstås påfrestande att hela tiden vara i en slags ansökningsprocess - som att leva i en valkampanj med omöjlig framförhållning. Å andra sidan är det som ett reningsbad att gå igenom vad som hänt det senaste halvåret och vad man har lärt sig. Faktum är att man utvecklas en hel del på ett halvår. Nu lade jag till ännu en kort utbildning, ännu en task force, ännu ett ansvarsområde och - förstås - ännu ett språk. Dessutom insåg jag att en av mina referenser fått en ny och väldigt spännande position som passar fint med mitt CV.

Men det svåraste och mest givande är förstås att skriva själva brevet. Hur ska jag sammanfatta mig själv just nu i relation till min bakgrund och alla mina olika projekt. Vem är jag egentligen och varför söker jag. Vad vill jag med mitt liv och är jag verkligen på väg åt rätt håll. Tankarna rör sig fritt medan tiden försvinner. Allt måste få plats på en luftig A4 - och allt måste kännas äkta. Processen är verkligen en pärs men efteråt är hela jag full av endorfiner.

Varför ska ni välja mig bland många andra duktiga, ambitiösa och intressanta jurister och statsvetare? Förutom mitt härliga skratt och min stora humor är det definitivt för mitt driv, engagemang, vilja och min stora nyfikenhet. - Det skrev jag i min ansökan till reppen i New York 2007. Av närmare hundra sökande blev jag kontaktad först och fick välja enhet. Än idag får jag rysningar när jag tänker på det telefonsamtalet. Så otroligt oväntat och så otroligt efterlängtat.

Dubbelmoral

Hela 78 procent av svenskarna säger sig gilla bönderna - men köper allt mindre svenskproducerad mat. Hur går den ekvationen ihop. Varken politiker eller konsumenter verkar förstå att de höga kraven och kostnaderna driver bönderna till konkurs. Och konkurs för en bonde innebär att behöva lämna generationers arbete och hem bakom sig. Antingen kräver vi god djuromsorg - vilket jag förstås stödjer! - och så betalar vi för det. Eller så får vi inse våra begränsningar och helt enkelt låta bönderna konkurrera precis som all annan affärsverksamhet.

Lite siffror från ett seminarium våren 2009. I Danmark bor 5 miljoner människor och producerade då 25 miljoner (!) grisar. I Sverige bor 10 miljoner människor och producerade då 3 miljoner grisar vilket var 2 miljoner för många. Grisbönderna försattes i konkurs på löpande band - tre första månaderna 2009 en grisbonde om dagen.

Det är inte bara det att konsumenten inte väljer svenskt i butik - inte heller restauranger, skolmatsalar eller äldreboenden väljer svenskt. I Danmark kräver man danskt i storhushåll - i Sverige billigt. Vad är det för lojalitet med gemensam värdegrund och inhemsk produktion.

En annan aspekt är att i Sverige är det bonden som ansvarar för att kontrollera sjukdomar som salmonella. I Danmark är det inte lika höga krav - där kontrolleras köttet först senare eller inte alls och då tar sjukvården kostnaden när folk blir sjuka. Svenska bönder betalar alltså individuellt en kostnad som i andra länder betalas av skattebetalarna.

Men framförallt är jag så tagen av att ingen utanför bondesfären uppmärksammar detta. Bönderna står inte bara för mat utan även för arbetstillfällen och kulturvärden. Men samma majoritet som säger sig gilla bönderna verkar ha väldigt svårt att inse det.

Success is not final, failure is not fatal: it is the courage to continue that counts.

Winston Churchill

Skifta fokus

När kollegor är väldigt tävlingsinriktade och arbetsuppgifterna känns oöverstigliga så brukar jag ta ett steg tillbaka och fundera över varför jag gör vad jag gör. Och då kommer jag alltid tillbaka till samma mantra - för att stilla min nyfikenhet och få nya erfarenheter. Så funderar jag över situationen och om jag fortfarande är nyfiken och fortfarande oerfaren så stannar jag kvar. Det viktiga är liksom att flytta fokus från dem till mig. Deras förväntningar och mina förväntningar är två helt olika saker - de förra är pressande och de senare spännande. Märkligt att det är så självklart men ändå kräver aktivt tänkande. När övningen är färdig känns allt så mycket enklare.

Arabiskaapp

Efter att ha provat mig fram genom en djungel av språkappar har jag hittat en helt underbar app för arabiska. Bläddrar igenom gissar lite testar lite lär mig lite. Njuter i fulla drag.

Rösten

Inser att jag verkligen lever på min röst. Sen jag kom hit till Georgien har jag först kommunicerat med lokalbefolkning och polis som observatör, sen kommunicerat med övriga observatörer genom att ge direktiv som OPS, sen genom att diskutera inhämtad information som RIO och nu genom att hålla föredrag och ge feedback som Capacity Enhancement. En tyst dag är mao en ganska svår dag i mitt arbete.

Ordinerad tystnad

I fredags tappade jag rösten men efter en lugn helg hemma så trodde jag att jag kunde jobba igår. Rent teoretiskt hade jag nog kunnat det - men att ta över en kollegas föredrag blev för mycket. Så idag är jag hemma med strikta order om att vila rösten, dricka te med honung och hålla mig varm och stilla. Så nu ligger jag här i sängen och blandar böcker film och arbete. Men helst hade jag förstås hållit i utbildningen.

I'm just preparing my impromptu remarks.

Winston Churchill

Utvärdering

En vän läste nyligen en bok om utvärderingar - lite nördigt gemensamt intresse - där det stod att en viktig faktor är talarens dragningskraft. Återstår att se mina omdömen efter veckans föredrag. Och klädsel.

Föredragsteknik

Idag kunde jag inte låta bli att skratta. Om jag ber en kollega att hålla ett föredrag - inom sitt område - om två dagar så får denne fullständig panik. Idag blev jag ombedd att hålla ett föredrag - inte inom mitt område - inom fyra timmar och anade en viss skadeglädje. Men faktum är att jag fick en powerpoint som jag skalade ner från 31 slides till 15 och sen stuvade om och fixade till - lade på några frågor och tog med lite småprylar. Och så rev jag av fyrtio någorlunda interaktiva minuter med frågestund. Vet inte resultatet förrän jag ser utvärderingarna men måste säga att jag bara trivs bättre och bättre som föredragshållare. Det finns liksom en stomme som alltid går att använda. Och så tycker jag mer och mer synd om alla dessa kollegor med presentationspanik.

Morgonsol

En på många sätt fin morgon på kontoret för några veckor sen.

En annan verklighet

En kollegas mamma är bibliotekarie och menar att det är svårast att ge lästips till just fältarbetare. Enligt henne är det få böcker som kan fånga intresset när man lever i en så omväxlande och färgstark verklighet. Och det gör vi verkligen. Kanske därför jag inte föll för hundraåringen.

Tvådimensionella böcker

Ibland läser jag böcker bara för att veta vad alla pratar om snarare än för att boken verkar bra. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en sån bok. Förväntningarna var inte särskilt höga men jag är ändå besviken. Det känns som att läsa utdrag ur olika böcker med stereotypa karaktärer och osammanhängande utdrag ur världshistorien. Jag förstår helt enkelt inte storheten.

Jag har insett att jag delar in böcker i tvådimensionella och tredimensionella. Den förra sorten är enkel lättläst och intetsägande med stereotypa karaktärer och förutsägbar handling. Till den kategorien sällar sig tyvärr hundraåringen. Den senare däremot är de fantastiska böcker där jag får en relation till karaktärerna och lever mig in i miljöerna. Jag får färgstarka bilder på näthinnan och undrar vad karaktärerna hade gjort utanför boken. Anna Karenina och Fursten lever med mig för all framtid och jag kan fortfarande när som helst befinna mig vid Biskopsdammarna och känna hettan. Böcker som jag gärna läser om och om igen. Missförstå mig rätt - de får gärna vara underhållande och roliga men inte bara platta.

Lite kusligt ändå att författare skriver så enkla böcker och att så många läser dem. Vad säger det om vår samtid. När det finns så mycket fantastiskt att skriva om och fördjupa sig i - så många fascinerande samtida dilemman och erfarenheter. När det finns så oändligt mycket att läsa och livet är så himla kort. Tror jag lägger hundraåringen på hyllan efter att ha läst halva. Det var 150 s för många. Eller så har jag missförstått nåt som jag kommer inse i framtiden.

Georgiens Las Vegas

Kanske inte för alla kasinon men för att georgier gifter sig i Sighnaghi.

Sighnaghi City

Notera de fem georgiska flaggorna på balkongen. Nästan arrangerat.

Sighnaghi

För ett par veckor sen var jag i Sighnaghi - som räknas som en av Georgiens turistpärlor. Med svenska mått mätt är det lite för renoverat och polerat - men naturen och utsikten är alldeles fantastisk. Även när sikten är skymd av dimma och regn.

Betong

En annan sida av Tbilisi

Jag har visat mycket av gamla stan. Men Tbilisi ser faktiskt också ut så här. Och ofta blandat gammalt och nytt bredvid vartannat.

Energi

En dag ska jag skriva en bok om energitjuvar. Så när jag träffar dem så antecknar jag. När jag har tillräckligt mycket i min lilla svarta bok så säger jag adjö. För faktum är att de är otroligt svåra att undvika. Och när man har tillräckligt många omkring sig blir man likadan själv - vilket är det värsta. Då måste man ta time out och omgruppera. Umgås med fina underbara glada härliga vänliga människor. Och bli sån istället.

Tråkigt läge

Mexikanska smugglare fastnade på amerikanskt staket..

Tecknat

Det är något visst med tecknat. Lättare att diskutera och bearbeta. Mjukare och varmare på nåt vis. Omsorg och kärlek i pennan.

Reklam

Minns tyvärr inte var jag hittade fotot. Men himla fint. Och sant.

Tbilisikiosk

Precis där jag bor. Utanför en vinranka och en vit Lada.

Fantasi

Kanske är det min oändliga källa till fantasi som gör att jag trivs med mig själv. Älskar att åka tåg så jag kan dagdrömma obehindrat. Pratar för mig själv bara för att jag har så bra saker att säga. Skrattar åt mina egna skämt. Njuter av allt det nördiga jag gör - som att lyssna på musik, spela musik, ta fram grafiska projekt, öva på arabisk handstil eller lösa korsord på ryska. Och fota förstås. Överallt hela tiden.

Lyckligt lottad

Idag pratade jag med en kollega som var lite låg och för att peppa sa jag att det kanske vore bra med semester. Kanske åka hem och vila upp sig lite. Då sa hon att hon inte riktigt hade nåt hem. Så då sa jag inte ont anande att då får du vara ditt eget hem. Då blev hon ännu ledsnare och sa att hon inte kommit dit än. Jag insåg verkligen hur otroligt mycket jag tycker om mig själv och om jag bara får tillräckligt mycket ensamtid med mig själv - oavsett var på jorden jag befinner mig - så återfår jag energin. Visserligen är jag känslig för energitjuvar men bara jag får umgås med mig själv så återhämtar jag mig.

Perspektiv

Jag upplever det som att det inte regnar i Tbilisi. Först när jag sa det högt insåg jag att det faktiskt gör det - men så pass lite och diskret att det inte räknas i jämförelse med Zugdidi. Inser hur lite jag saknar ösregnen där all elektricitet försvinner och bilarna knappt tar sig fram och fukten riktigt kryper in i huden vare sig det är sommar eller vinter.

Riktmärke

Riktmärket över hela stan.

Klassiskt tbilisihem

Svenskt sextiotalstänk

När jag nämner för mina georgiska kollegor hur vackra tbilisihusen är så skakar de bara på huvudet och beklagar att ingen har tillräckligt mycket pengar för att riva dem. Men så lyser de upp lite grann och säger att snart så har de pengar för att riva hela gamla stan och bygga nytt. När de ser min chock förklarar de tydligt att de behöver fler bostäder. Jo men varför bland kullarna i gamla stan - varför inte några höghus mellan vägarna i utkanten av centrum..? Försöker förklara att vi också gjorde så på 60-talet och ångrar mycket av det idag - men det funkar liksom inte. Antar att vi alla måste göra våra egna misstag.

Gammalt

Så finns de underbart vackra små georgiska husen.

Nytt

Så finns de tråkiga moderna husen med varmvatten och treglasfönster.

Tidsmaskin

Fantastiskt att se gamla kommunistblock samsas med små vackra gamla hus och ett och annat sockerkakspalats. Instagram utan filter.

Art Studio Tbilisi

Promenad hem genom gamla Tbilisi. Instagram utan filter.

New York - The City and the Storm

Lite etymologi över lunchen

Jag upphör aldrig att förvånas över hur onyfikna människor är. Som att inte undra varifrån våra ord kommer och hur de hör ihop. Trollade lite framför en kollega häromdan och jag skojar inte att allt kom som en överraskning. Som att varm, warm och ворить kommer från samma ordstam. Eller att guld,  золот, złoty och Zlatan är samma ord. Warderobe garderobe wasp och guêpe förstås. Och рубль av рубить.

Förälskad

I lite över en månad har jag läst arabiska och jag är störtförälskad. Ser verkligen fram emot timmarna jag ostört kan sitta och öva på min handstil eller försöka hitta ord som liknar mina andra språk. Förutom distanskursen via Lund så har jag en privatlärare som kommer hem till mig ett par gånger i veckan. Superlyxigt. Och det bästa av allt är att jag har privatlektionerna på ryska. Alltså lär jag mig arabiskan via ryskan.

Lurad

Att arbeta internationellt har sina för- och nackdelar. Fördelen är förstås allt som man får uppleva och människorna man får träffa. Nackdelen är konkurrensen. Oftast håller jag mig utanför intrigerna och fokuserar på mig själv och är noga med sömn och mat. Men idag hade jag en alldeles omöjlig deadline och var både trött och hungrig när en kollega ovanligt vänligt kom med ett förslag. Magkänslan sa mig att det lät tunt men jag lät mig övertygas..

Det dröjde ett par timmar och sen föll taket ner och marken började gunga. Trots en briljant magkänsla hade jag fullständigt gått in i fällan. Fortfarande hungrig och trött med en omöjlig deadline började jag skratta. Gapskratta. Så förlorad. Men mot all förmodan och alldeles oväntat lyckades jag få med kollegan i fallet. Så jag antar att vi är even steven. Men nu ska jag både äta och sova. Lesson learned.

Ledarskap

Idag höll jag ett föredrag om ledarskap och genus. Deltagarna fick lite olika uppgifter, bla att hitta på en definition - slogan - av ledarskap. Alla grupperna var väldigt duktiga men den här var bäst.