fredag, november 25, 2011

Krasst

Bad om mjölk till kaffet. Snart återvänder servitrisen, ler generat och svarar att korna tyvärr inte kom hem inatt. Imorgon kanske.

4 kommentarer:

Märtha Jonsson sa...

Ja, så kan det bli när man släpper ut dem....

Anonym sa...

Åh! Både detta och förra inlägget var ju så fina!! Jag och min lille pojke brukar titta i Elsa Beskows "duktiga Annika" lite nästan varje dag och tycker att det finns vissa likheter mellan er- trots att Annikas bestyr sträcker sig till att fånga in bortsprungna majros där du kämpar för att få grundläggande behov tillgodosedda! Det är så spännande att få följa med och gör en en liten aning ödmjuk här hemma i rena, varma, bekväma egna huset.
Många kramar
Linea (och JimmIE!!!)

Elina Jonsson sa...

åh linea vad söt du är..! det är nog lite duktiga annika över mig nu :)

ibland får jag panik över att alltid behöva tänka ett steg till och aldrig någonsin kunna släppa kontrollen. räkna vattentimmar och kilowattimmar och leta mat och torka tvätt. samtidigt som det är makalöst vackert och arbetet är otroligt intressant. summa summarum är det absolut värt det men skönt att komma hem mellan varven.

men det låter minst lika spännande med minsting och hus :) mejlas snart! stor kram så länge

Elina Jonsson sa...

mamma vad rolig du är :) själv såg jag framför mig hur de busiga korna smet iväg genom skogen och passade på att stanna ute över natten.