Min tanke var att åka hem två veckor men av olika anledningar fick jag korta semestern till en vecka. Hemresan sinkade en dag nationaldagen ytterligare en dag och så hjälpte jag mamma med catering en dag och åkte till Stockholm en dag och så en dag till. Tiden däremellan fylldes med klassiska vaccinationer och diverse hälsobesök samt givetvis svenskshopping. Och så var veckan slut. Stress är bara förnamnet. Nästa semester måste bli minst två veckor och kvalitetstid med mamma pappa katterna och gräsklipparen.
måndag, juni 13, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
undrar om tiden egentligen gör så stor skillnad. jag brukar köra tre veckor på sommaren men känner ändå prick samma sak som du beskriver. lägg där till konstant ångest för alla vänner som borde besökas men inte hinns med...
skönt att höra en likasinnad..! otroligt hur snabbt tiden går och hur svårt det är att få in allt och alla. känns som att man lever i en helt annan tideräkning där det är extremt svårt att hantera folk som är sena eller inte kan bestämma sig. tiden är ju så himla viktig.
Skicka en kommentar