Präglad

När jag var liten var mamma kyrkvärd vilket innebar söndagar i kyrkan även för mig. Satt alltid lutad mot pelaren på bänken närmast sakristian - gärna på en skön kudde med benen uppe under mig. Sällan fler än sju besökare och var det färre än tre så blev det mässfall vilket betydde att vi fick åka hem igen. Örtomta kyrka är från 1100-talet med fin utsmyckning så jag hade aldrig långtråkigt.

Uppvuxen i det - näst efter Jönköping - mest frireligiösa området i Sverige insåg jag tidigt att själva tron inte var min kopp te. Däremot blev jag mycket förtjust i kyrkan och traditionerna. Vår präst var en intellektuell och spännande person som vävde samman de stora teologiska frågorna med dagsfärska nyheter. Alltid med en oväntad vändning. Och alltid något att prata med mamma om på vägen hem.

Först nu har jag insett hur påverkad jag blev av dessa predikningar. Alla ifrågasättande resonemang - alla möjligheter - alla stora frågor. Jag förstår varför jag blev portad från konfirmationen några år senare - steget blev bara alltför stort från min barndoms söndagar till en löpandebandpräst med bokstavstro. Kanske en pusselbit till varför jag ständigt funderar och filosoferar och ifrågasätter så som jag gör.