Alla förstår inte Lunds storhet

Två lundaforskare som inte har läst i Lund beklagade sig över hur stelbent och traditionsbundet det var i Lund. En ankdamm för inbördes beundran och svågerpolitik. Båda saknade konkurrenstänkande och nytt blod. Visst kan jag hålla med dem men samtidigt ser jag det som den ena sidan av ett mynt som på andra sidan är smått fantastiskt.

Entusiastiskt berättade jag om det Lund som är långsiktigt och kulturbevarande. Det Lund som är vackert och vänligt. Det Lund som tillåter studenterna att leva loppan och det Lund som jag är fostrad att älska. Trötta blickar utväxlades med den syrliga kommentaren att jag hållt ett konservativt brandtal. Kanske måste novischas in för att förstå.