Vaknade utvilad och varm under dubbla duntäcken med en skön molande träningsvärk. Tystnaden av mojnad vind var bedövande och jag anade återupptagna kommunikationer med omvärlden. Nyfiken tassade jag ner med mackie till en kopp te och fantastisk utsikt. Titta så fint utanför köksdörren - åh det riktigt värkte i själen att behöva åka.
fredag, december 03, 2010
Morgonkänsla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar