När jag såg Uppdrag granskning om östeuropeiska städerskor så blev jag så himla arg. Dels på de svenskar som utnyttjar människor utan att öht fråga hur de mår eller ens vad de heter - men framförallt blev jag arg på Uppdrag granskning som gör ett sådant snyftreportage.
Eftersom östeuropéer kunde komma lagligt till Sverige och plocka bär redan tidigt på 90-talet så har jag vuxit upp med framförallt polacker men även letter och litauer runt omkring mig. Särskilt tre polacker var fantastiskt trevliga och vi kommunicerade på en maffig blandning av svenska tyska ryska engelska och polska. Alltid ordböcker framme.
Visst alla tre var i perioder ifrån sina familjer. Men aldrig längre än bärsäsongerna. En av dem använde pengarna och sina nyvunna kunskaper till att rusta upp sin gård. En annan fick startkapital för sin datafirma i Polen. En tredje är helt flytande på svenska och mellanchef på ett större svenskt företag i Sverige.
Vi har bibehållit kontakten med alla tre och mamma och pappa har varit nere och hälsat på i Polen ett par gånger - en gång för att vara med på en dotters bröllop. Tänk om man kunde se den positiva sidan av rörlig arbetskraft - utbyte av erfarenheter, ökade språkkunskaper, utökat kontaktnät och många härliga skratt. Men det vet inte svenskarna om för de frågar inte ens vad städerskan heter. Och Uppdrag granskning är så vinklat att det inte ens nämner allt det positiva som också finns.
lördag, december 11, 2010
Apropå östeuropeisk arbetskraft
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad fint det här var! Med två journalistföräldrar och uppvuxen i stan har jag aldrig fått uppleva sådant här. Det du skriver om borde verkligen få mer plats i reportagen. Samtidigt tycker jag det är bra att problemen lyfts fram eftersom många är nog inte så öppna och vänliga som dig och din familj. Som du skrev, vissa bryr sig inte ens om att kolla vad de anställda heter.
Att visa båda sidor känns oerhört viktigt!
tack lotta..!
egentligen handlar det ju bara om grundläggande mänskliga rättigheter - alla människor är lika värda. svenskar kan prata i oändlighet om tjusiga mänskliga rättigheter utan att öht förstå att det bara handlar om att vara omtänksam mot sina medmänniskor.
dessutom leder ju nyfikenhet alltid vidare och åh så spännande berättelser man får ta del av..!
även i stan med journalistföräldrar ;)
visst finns det förfärliga historier och det bästa är ju att se till att jobben blir vita så lönerna blir rimliga och det finns möjlighet att anmäla. sen är det upp till individen att välja - valet finns alltid även om man är fattig.
icke att förglömma - vi har själva varit fattiga OCH polackerna och balterna kan mycket väl bli rikare än vi. inget är beständigt.
Givetvis även i stan men där finns inte så många bärplockare...
:-)
Fina möten det kan man få överallt, om man bara är uppmärksam.
Sant som du säger, det är ju bara att vara trevlig. Det konstiga är ju att vissa verkar ha så sabla svårt för det.
Egentligen borde det ju vara det enklaste i världen.
hahaha det är DET jag alltid saknat i stan..! bärplockarna :)
ett ämne vi kanske borde diskutera och analysera mer. varför det är så svårt att vara vänlig. eller iaf artig. artig räcker fint när jag tänker efter.
Skicka en kommentar