Igår kväll såg jag den inte helt nya men smått fantastiska Pray the devil back to hell. Krigande och drogade barnsoldater skildras parallellt med de varma och starka kvinnor som har fått nog. Dramatiken byggs oundvikligt upp mot det som kom att bli fredsprocessen i Liberia 2003.
Bara tanken är svindlande - att en grupp mödrar som bestämmer sig för att ta landets öde i sina egna händer faktiskt lyckas. Varm och gripande är bara förnamnet och känslan av möjligheter överväldigande. Filmen är helt enkelt ett måste.
tisdag, mars 09, 2010
Pray the devil back to hell
Upplagd av Elina Jonsson . 16:31
Etiketter: film, fn, inspiration, mänskliga rättigheter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar