När jag var typ fjorton vann jag en skiva med Chris Isaak och blev superbesviken. Wicked game var definitivt inte min kopp te. Ikväll fick jag för mig att jag skulle lyssna igen. Och plötsligt. Som en blandning mellan Elvis Presley Roy Orbison möjligtvis Johnny Cash och mycket Twin Peaks går rösten rakt in i mitt vuxenhjärta. Tänka sig.
torsdag, mars 25, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
underbart!
//Gustaf
framedbygustaf.wordpress.com
ska jag tolka detta som att även du gillar chrissie..?! isf blir jag väldigt väldigt glad :) like a king without a castle är nog favoriten så här i vuxen ålder. åh vilken slinga.
Skicka en kommentar