Kaukasus

Märkligt men det känns som att det är först på sistone som jag har börjat förstå Kaukasus. Alla känslor - all hjärta och smärta. Hur det är att leva här och nu. Att vara stolt och temperamentsfull och vacker och lidelsefull. Ju mer jag förstår desto mer vill jag lära mig. Jag vill uppleva mer älska mer gråta mer skratta mer. Svårt att förklara varifrån det kommer och varför det tog så lång tid att förstå.

Tidshål

Ibland försvinner tiden fullständigt för mig. I fredags var jag på Sukhishvili-balett, lördagen i botan, lördagskvällen i Gori och söndagen storhandling och arbete för att slutligen hamna i en träningsvecka vilket innebär fullständigt fokus på arbete mat och sömn. Nu är jag åter över ytan och tillbaka på bloggy...

День победы

Idag har vi också ledigt men inte för Kristi Himmelsfärd utan för att Nazityskland besegrades idag 1945. Att vissa länder firar segerdagen den 8 maj och andra den 9 maj beror enligt wikipedia på tidsskillnaden.

Suddversionen

Fyrverkerifrossa

Georgierna fullkomligt frossar i fyrverkerier så snart tillfälle ges. Minns att jag vid förra nyåret lovade mig själv att aldrig igen uppleva så mycket fyrverkeri per kvadratminut. Men igår kväll var det alldeles lagom att sitta i soffan framför panoramafönstren och bara njuta.

Universellt

När jag tog rundan i vakeparken så var nåt slags lag ute och sprang. Det märktes att de hade sprungit några varv och var duktigt trötta för bara några få orkade notera att de passerade en blondin - annars en klar snackis. Plötsligt ser jag hur en av de mindre tränade killarna försiktigt - och vant - saktar in vid en korsande väg. En söt kille i fina träningskläder. Jag tittade till lite extra och när han såg att jag såg och förstod att jag förstod så sprack hela han upp i ett leende och så fyrade han av värsta blinkningen. Jag började skratta - precis som hemma - och så såg jag hur han inväntade gruppen för att kunna glida tillbaka in i sista ledet. Något säger mig att han kommer nå långt.

Flying the Flag for Europe

När jag blev ombedd att delta i en flaggfilm för EU valde jag att vara flaggkastaren. (Ledsen för spoilern men det är en person som kastar in flaggan från sidan.) Men jag tänkte inte att det skulle bli en rolig film. Eller att jag skulle vara nästan lite stolt över EU-färgerna. För trots arton år i EU, två år som EU-observatör och faktiskt till och med ett nobelpris - så känner jag inget för EU. Men nu både skrattade och grät jag en skvätt och tänkte att kanske det är något visst med EU ändå.

Notera särskilt movesen från Harare. Mycket imponerande.

Galen bild galet liv

Skojade med mamma innan jag skickade in bonusbilden till min text. Jag ser ju helt oseriös ut sa jag. Du ser ut att ta livet med en nypa salt sa mamma. Ju svårare livet är desto mer humor behöver man. Mamma är klok. Bilden är fortfarande galen. Men det är faktiskt seriös provning av ny utrustning där vi inte kunde låta bli att fota allvaret med ett skratt.

Månadens profil

Ambassaden bad mig att skriva om mig själv och mitt liv i Georgien.

Störningsjouren

Vissa begrepp är bara så otroligt svenska och alldeles oöversättliga. Ikväll satt jag på en middag med sverigeboende svenskar som pratade om störningsjouren. Det var så overkligt att jag började skratta.

Tänk att det finns en mekanism för konflikthantering mellan människor angående ljudnivån. En georgisk kollega skojar alltid om att nackdelen med georgiska grannar må vara att de är högljudda men fördelen är att man får vara precis lika högljudd själv. Ingen skulle komma på tanken att klaga - än mindre ringa polisen eller en störningsjour. Georgierna skruvar upp sin egen musik medan utlänningarna sätter i öronproppar. Själv har jag på något vis accepterat alla ljud och till och med börjat uppskatta att höra liv omkring mig. Sammanhang. Jag som är från landet och allt. Men för mig hör tystnaden till landet och inte stan.

Tredje gången gillt...

När väl Folke Bernadotteakademin fick upp spåret på min artikel så hamnade den på nätet. Lite av en resa från en aptitretare till en pdf till en länk på nästan en månad. Stanna tuned för nästa länk..

Läggdags

Klockan är ett och äntligen sover Tbilisi. Idag var det 29 grader varmt så jag har haft mina stora maffiga vardagsrumsfönster helt öppna. Nästan som en balkong. Nu på kvällen lagom varmt. Värmeljusen tända. Vita fina blommor på soffbordet. Världens skönaste skinnsoffa med kuddar. I nymålat vardagsrum. Med ett stilla sommarregn utanför fönstret. Ibland är livet bara så himla enkelt och härligt. Dags att sova.

Notering

Samtidigt har jag noterat att engelsktalande västerlänningar inte alltid hör skillnad mellan georgiska och ryska. Då är det förstås svårare att höra hur ofta som ryska faktiskt talas i regionen... Och ännu större anledning att vara lite mindre tvärsäker.

Samexistens

Ibland finns det människor som är tvärsäkra utan att veta. Nyligen försökte en person övertyga mig om det skulle vara politiskt känsligt att tala ryska i Georgien. Personen är i postsovjet för första gången och talar ingen ryska. Jag försökte förklara att det finns många nivåer i den här regionen - konflikt handel och språk - där just konflikten är känslig. Men jag talade för döva öron.

Så nu tar jag tillfället i akt att förklara att ryska är regionens lingua franca. Mellan georgier, abkhazer, ossetier, armenier, azerier, ukrainare.. De flesta väutbildade georgier talar ryska och läser ryska klassiker. De flesta georgier tittar på rysk TV. Alla expediter förstår mer ryska än engelska. Taxichaufförerna likaså. Ryskan är liksom hemtam och bekväm. Inte alls som den exotiska och ovana engelskan.

Jag har varit i Georgien i över två års tid och inte en enda gång har en person som kan tala ryska vägrat tala ryska med mig. Språket är ett verktyg för oss att kommunicera och också ett sätt för mig att visa att jag kan regionen. Jag vet vad sovjet och postsovjet innebär, jag har sett filmerna och läst böckerna. Vi delar en kulturell förståelse trots att jag är från väst - vilket annars är den stora barriären.

Älskar den här dagisskylten som jag passerar på min dagliga runda. Den påminner mig om hur georgier och ryssar lever tillsammans i både Georgien och Ryssland trots en konflikt som skapat så många sår. En samexistens och ett kulturutbyte som är långt djupare än konflikten.

Effektivitet

Vad är det som gör att man är fullständigt utmattad en hel långhelg och sen plötsligt sent på måndagskvällen - annandag påsk - river av femton mejl och lika många facebook-meddelanden. Stryker frenetiskt på att göra-listan och varken ser klockan eller känner hungern. Anar att det var mycket som behövde essa sig före leverans. Men nu är jag någorlunda i balans inför veckan.

Grattisblomma

Idag fyller världens finaste mamma sjuttiofem. Största finaste varmaste grattiskramen. Och givetvis med vita blommor från mitt vardagsrum.

Krasst om ledarskap

John le Carré bättre än teambuilding är en riktigt fyndig krönika om hur kalla krigets byråkrati inte är helt olik dagens offentliga sektor. Eller kanske en valfri EU-organisation. Tror det är på tiden att läsa lite om mullvaden och spionen. Kanske se om Tinker, tailor, soldier, spy.

Paus

En äldre kvinna satte sig helt sonika ner framför oss och tog en paus. Jag kunde inte låta bli att ta ett foto - diskret under armen. Det är något visst med äldre kvinnor i Georgien. Så fulla av värme och omtanke. Alltid har de en stund över. Alltid ett visdomsord och ett leende. Och en befriande humor som får de att kännas yngre än jag själv. Jag tänker att det beror på alla de svårigheter som de har gått igenom och det stora ansvar de har och har haft för sin familj. Men jag vet inte.

Ortodox tradition

Ända sedan jag började läsa ryska vid femton års ålder har jag fascinerats av den ortodoxa tron. Mystiken. Ljusen. Ikonerna. Visst är jag väl medveten om alla dagliga baksidor av denna kraftfulla religion och det förtryck den tyvärr bär med sig just här och nu i det georgiska samhället. Men själva ritualen att tända ljus i en mörk färgstark kyrka inbäddad i ett dämpat sorl är väldigt fin.

Påskafton

Eftersom georgierna är ortodoxa och följer julianska kalendern så firar de påsk nu. Inatt var jag på midnattsmässa i Svetitskhovelikatedralen i Mtskheta och precis som förra året såg vi processionen röra sig tre varv runt kyrkan vid tolvslaget. Georgierna stannar långt fram på småtimmarna - som på julafton - men vid ett var det lagom för oss att lämna. Visst är Mtskheta fint men inte i närheten av Zugdidis magiska värme och grönska och vita lilla kyrka. Förra påsken var alldeles alldeles magisk och ett minne jag bär med mig för livet.

En andra chans

Foto Karsten Thielker

Minns ett seminarium om avskaffandet av dödsstraffet som UD höll i New York när Sverige var ordförande för EU 2009. Efter en mängd kritiska inlägg av ett antal dödsstraffsanhängare bad den rwandiska diplomaten diskret att få ordet. Vet ni - sa han - om vi skulle tillämpa dödsstraff för mord så skulle vi inte ha några rwandier kvar. Det blev alldeles dödstyst i rummet. Alla är värda en andra chans - fortsatte han - och det är där vi måste lägga fokus. Vi måste se framåt.

Minns även hur en vän som arbetat för Millicom ett par år tidigare var lyrisk över Rwandas mobilmarknad. Landet fullkomligt boomade. Så idag var det intressant att läsa om Rwandas ekonomiska framgångar - även att de mänskliga rättigheterna verkar ta alltmer stryk.

SD som invandrare

Träffsäker frågeställning till SDs Erik Almqvist som nu säger sig fly Sverige av rädsla för politiskt våld. Samtidigt skulle jag vilja veta mer om hans 30+ polisanmälningar - för om det nu är så att han är förföljd så är ju det lika förkastligt som hans egen politik. Det bästa vore trots allt om vi kunde kommunicera lite mer. Empati kommer med kunskap och kunskap kommer med utbyte.

Stark kampanj

Ett av barnen visar något som har förbjudits i USA eller plockats bort ur skolorna pga barnets bästa. I kampanjen uppmanas vi gissa vad...


Kinderägg säljs inte i USA med tanke på barnets bästa.

Spökboll har förbjudits för att det ansetts vara alltför våldsamt.

Rödluvan och vargen bannlystes pga vinflaskan i hennes korg.

Visst finns det fler nyanser än kampanjen visar. Om jag förstått saken rätt så är det tex bara två kaliforniska skolor som bannlyst Rödluvan och vargen. Och olika stater har förstås olika restriktioner. Men faktum kvarstår - USA har vansinnigt generösa vapenlagar och snart fler som dödas av vapen än i trafiken. Och skolmassakrer drabbar just barn.
Moms Demand Action - for gun sense in America

Sommar

När en vit merca med sollucka och musik på högsta volym sakta glider genom kvarteret så vet man att sommaren är nära. Tjugofem solvarma grader gör förstås sitt till..

Affischer

I förra veckan var jag på svenska ambassaden och njöt av alla deras fina planscher. Den här godbiten hade jag särskilt gärna velat hänga i mitt nymålade fina greiga vardagsrum.

Ooooops

Älskar hur en kollega helt sonika sätter fingret i tårtan och alldeles ogenerat sveper ett hallon med grädde. Och strålar av glädje. Hahaha

Exkursion

I måndags och tisdags var jag i Gori för att patrullera. Saknat alla fina insekter och djur så himla mycket. Det var som balsam för själen att vandra bland kullarna med utsikt över bergen. Och så förstås hitta en massa fina zebrafjärilar.

Konsten att vara fredsobservatör

Robin Sharma apropå försäljningsframgångar och kändisskap...
"Folk i allmänhet vill se att du är äkta vara. Att du är korrekt, vänlig och pålitlig. De vill känna på dig, se dig i ögonen och veta vilket virke du är gjord av. De vill veta vad du brinner för, vad som driver dig. Och när de känner att du är äkta vara, då öppnar de sig för dig. När de förstår att du vill dera bästa, då litar de på dig - och vill i gengäld ditt eget bästa."

Samma sak gäller för en fredsobservatör. Det är inte många människor som ger information till en observatör som upplevs som stressad, nonchalant och opålitlig. Däremot öppnar sig människor fullständigt för den observatör som upplevs som just korrekt, vänlig och pålitlig. Så allmänmänskligt enkelt och ändå uppenbarligen så svårt.