Inte tillräckligt svensk

För ett par veckor sen fick jag veta att jag inte var tillräckligt svensk och integrerad i Sverige. Idag kunde jag inte låta bli att skratta när jag insåg att jag inom loppet av några timmar hade pratat länge på mobilen på ryska, var tvungen att be om hjälp på tunnelbanan i Stockholm, förundrades över tekniken, pratade med en medpassagerare på bussen och gav min plats till en äldre dam. Inte urtypen direkt.

Service

Stockholms tunnelbana överraskade idag. Fantastiskt trevlig personal som verkligen verkade trivas på jobbet.

Nothing in the world is more expensive than "free".

The Wire

The Dark Age of Love

A final end, a sweet release.

Alla säger att det är så fint med känslor. Men ingen berättar hur jävla jobbigt det är att känna.

Shoo Bre

Bemötande

Georgien är ett socialt samhälle och jag blir ofta tilltalad på gatan. Ibland som en del i den allmänna kommunikationen, ibland för att någon vill tala med just mig. Vad som fascinerade mig idag är hur olika jag reagerar när någon tilltalar mig på ryska och på engelska i Tbilisi. Alla dessa förutfattade meningar och förväntningar.

Lite generaliserande men ändå en empirisk studie. Om jag är engelsktalande så förväntas jag vara turist eller lärare, naiv, väldigt okunnig om Georgien men nyfiken på kulturen och förstås både snål men lätt att lura på pengar. Om jag däremot är rysktalande så kan jag förvisso även vara turist men snarare på besök för affärer eller för att hälsa på släktingar och jag vet allt som är värt att veta om Georgien. Jag är äventyrlig, kaxig, aningen arrogant men absolut inte naiv. Jag betalar gärna mer men går garanterat inte att lura på pengar.

Lika många personligheter som språk

Ett uttryck som mångspråkiga georgier ofta använder och där vi verkligen finner varandra. Så olika som jag är på svenska amerikanska och ryska gör mig lite full i skratt. Samtidigt smittar personligheterna och med åren har jag nog blivit mer amerikansk och rysk i mitt svenska och vice versa. Övriga språken vilar just nu.

Roomservice

Kort om Pussy Riot

Med alltid lika insatta Elin Jönsson.

Om den ekonomiska krisen

Två filmer som kompletterar varandra är The Inside Job och Too Big to Fail. Den förra en tydlig dokumentär med domedagskänsla - den senare en vitahusetliknande inblick i makten. Mest fascinerande är hur trettio års avregleringar kan leda till chock och förstörelse 2008. Mest beklämmande är de undflyende och stammande svaren. Mest förvånande är hur väl sammanlänkade amerikanska banker och finansinstitut är med universiteten och politiken. Men märkligast ändå är hur systemet fortsätter som om ingenting har hänt.

Gediget

Foto Peter Frennesson
Rakel Chukris sommar var genomtänkt, informativt, inspirerande, aningen underfundigt och lagom långt. Ett modellsommar helt enkelt. Som vanligt hann mamma och pappa före och berättade om denna fantastiska unga kulturredaktör. Och jag kan inte annat än hålla med - för första gången på tio år känner jag mig inspirerad att läsa Sydsvenskans kultursidor.

I Put a Spell on You

Waltz with Bashir

Mina förväntningar på en animerad film om massakern i Sabra och Shatila var blandade. Men långsamheten och närheten gjorde filmen så otroligt kuslig. Liksom tyst på nåt vis. En israelisk soldat baserad i Beirut mindes att han varit långt från massakern. Men när han inser att hans minne inte känns äkta börjar han långsamt nysta med hjälp av psykologer och vänner. Samtala sig fram till vad som hände och varför han förträngt allt - massakern var inte olik föräldrarnas berättelser från Auschwitz. Baserat på en verklig upplevelse - som en dokumentär - och en av de filmer man aldrig glömmer. Finns även som bok.

Jag är inte halv jag är dubbel

Foto Tobias Andersson
Tack mamma för ännu ett fantastiskt sommartips. Soran Ismail jämför fotbollen med samhället och USA med Sverige och undrar hur man kan kräva av en invandrare att integreras i ett samhälle som inte vill integreras. Takes two to tango. Ett lyssnarmåste helt enkelt.

Svensk-iransk-amerikan

Trita Parsi var också en väldigt positiv överraskning. Jag har hört mycket om honom men aldrig honom själv. Vilket engagemang och vilken tydlighet. Särskilt intressant hur han utvecklades som person genom sina barn. Hur svensk han plötsligt blev som utlandssvensk.

Överraskande sommarpratare

Eskil Erlandsson berättade om vitsen med att anställa oliktänkande och kompetens. Och att unga kvinnor i arbetslivet ofta uppfattas som provokativa. Så han upplyser om ledarskap och härskartekniker. Väldigt oväntat men fantastiskt välkommet.