Idag såg vi ännu ett begravningsfölje med ett par hundra personer och än en gång diskuterade vi hur den svenska livssituationen skiljer sig från den georgiska. Samtidigt som jag avundas georgierna deras starka familjeband och stora känsloregister så inser jag hur otroligt kvävande systemet är för den som vill gå sin egen väg. Antingen är man en del av familjen och lever det liv som förväntas av en - eller så är man utanför och helt utan det stöd som är nödvändigt i Georgien. Äldre och män i familjen kan får och bör fatta de avgörande besluten.
Kvinnor förväntas vara omhändertagande och sköta hushållssysslorna, män förväntas vara starka och dricka mycket och barn förväntas tåla att bli avspisade och utskickade. När jag träffar georgier som inte följer det här mönstret blir jag så oändligt nyfiken. Varifrån får de styrkan som krävs för att inte bara vara annorlunda utan även klara sig utan sin familj. Lika sorgsen blir jag när jag ser unga vackra brudar på väg genom Zugdidi i en tutande och tjutande bilkonvoj. Ser framför mig hur hela deras framtid är avgjord och förutbestämd. Hur snabbt de åldras.
torsdag, januari 26, 2012
Familjesamhälle
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Läste för ca 10 år sen en artikel nånstans om en ganska tragisk tradition som jag tror rådde i Georgien. Kanske du kan bekräfta detta.. Att Georgien har en tradition av kidnappningsfrierier. Dvs, en ung kvinna kidnappas regelrätt av en man (+ sidekick), bärs hem till dennes bostad och sätter ner hennes fötter på golvet i bostaden. Så fort den unga kvinnan satt ned fötterna i hans hem var hon hans att gifta sig med. Om hon lyckades undfly hemmet utan att ha satt ned fötterna på golvet (den detaljen var enl artikeln mkt viktig) behövde hon inte gifta sig med mannen. Dessvärre ville dock ingen annan man gifta sig med henne efter att hon bevistat en mans hem på det sättet. Hon var därmed befläckad. Vissa par som var hemligt förälskade arrangerade kidnappningar. Ett viktigt inslag i kidnappningen var att kvinnan motsatte sig det hela.
Vet inte om detta ens bär ett uns av sanning, men om så är fallet blir man ju mkt ledsen.
klassisk bridenapping :) framförallt i centralasien men även i kaukasus. inte särskilt vanligt längre och faktum är att det oftast är frivilligt nuförtiden - paret har redan bestämt sig och så gör man en bridenapping som en del i bröllopstraditionen. jämförs på wiki med västerländsk smekmånad.
diskuterades en hel del apropå kyrgyzistan - eller om det var kazachstan - när jag täckte MR-frågor för UNHCR i Genève.
men det mest tragiska är att kvinnorna frivilligt gifter sig till spisen för att de inte vet om något annat. givetvis finns det undantag men generellt arbetar kvinnorna här väldigt väldigt hårt. samtidigt är det lika synd om männen som ständigt måste vara macho och fulla. inte kul det heller kan jag tänka :)
måste bara tillägga två saker
det ena är att du förstås har en stor poäng :) eftersom frågan diskuterades på högsta nivå inom FN när jag var där så är det förstås fortfarande ett problem i vissa delar av framförallt centralasien.
det andra är att kanske själva den symboliska bridenappingen inte är värre än det faktum att äktenskapet ofta följer i linje med familjens önskan och i sig är väldigt tungt för kvinnorna - även att de gifter sig av fri vilja..!
Sant som du säger att det faktum att de vingklipps när de gifter sig är mer tragiskt förstås. Jag är mest bara fascinerad/förskräckt över den oerhört ojämställda manifestationen som bridenappingen utgör. Att kvinnan inte ens eg ska vara med på noterna. :(
vingklipps - vilket träffande ord..! tack!
lite intressant när man börjar titta på sina egna traditioner med samma ögon. tror jag skulle behöva blunda för mycket om jag skulle gifta mig ;)
Gifter du dig borgerligt kan du ha ögonen vidöppna! :)
haha!
Skicka en kommentar