Igår inträffade ännu en av alla dessa georgiska paradoxer. Samtidigt som en ung georgisk kvinna bekräftar min familjeteori och förklarar hur otroligt svårt ett okonventionellt liv är för en kvinna i Georgien - med okonventionellt menar jag ensamstående och arbetande - så håller en överförfriskad georgisk man talet till kvinnan.
Den unga kvinnan har ett stort leende på läpparna och tårar i ögonen när hon förklarar för mig att jag är den starkaste kvinna som hon någonsin träffat. Alldeles generad över att hon rodnar slår hon händerna för ansiktet. Och under tiden som hon berättar för mig att hon nästan gett upp hoppet så maler talet olycksbådande vidare.
Georgiern beskriver hur mycket mannen uppskattar och respekterar kvinnan, att mannen inte kan leva utan kvinnan, att kvinnan är det vackraste Gud skapat. Själv är jag lika delar rörd över den unga kvinnans känslostorm som trött på den stackars berusade mannens förvirrade verklighetsuppfattning. Georgien är mer än någonsin tidigare männens värld med arbetslöshet och alkohol och allt vad det innebär med depression och misshandel. Alltmedan kvinnorna försöker hålla hus och hem rent mitt bland vattenbrist och strömavbrott.
Givetvis förklarade jag diplomatiskt och lätt humoristiskt för talaren samt övriga bordsgrannar att detta för mig är verklighetsfrånvänt. Därpå följande diskussion var förstås ett minfält men till min stora förvåning och lycka hade jag för en gångs skull tre georgier på min sida. Två kvinnor och en man. Men fortfarande disigt vid horisonten.
söndag, januari 29, 2012
Disigt vid horisonten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du kanske ser det som ett hopplöst uppdrag att försöka upplysa dem om jämställdhet och genusfrågor, men man kan aldrig veta var och när man gör stora och viktiga avtryck i sin omgivning. Bara det faktum att den georgiska kvinnan förklarade sin beundran för dig stärker min tes om att du nog gör större skillnad där än du tror och inte bara på det yrkesmässiga planet.
stort tack för all pepp..! gårdagskvällen var något av det mest fascinerande jag har gjort på väldigt väldigt länge - tyvärr kan jag inte berätta mer i bloggy - men samtidigt så oändligt energikrävande. sov hela dan idag :)
ibland tänker jag att jag är alldeles för otålig - kanske bättre att bara vara och visa möjligheterna genom sin närvaro. men samtidigt är det som att vara tredimensionell och försöka smälta in i en tvådimensionell värld. omöjligt..!
hoppas jag kan göra iaf lite skillnad utan att uppfattas som alltför burdus.
Kanske en svår balansgång, men denna info går inte att leverera utan att anses vara åtminstone lite obekväm. Såvida man inte är oerhört diplomatisk förstås. ;)
haha det är sant :) frågan är bara om man har tillräckligt mycket fingerspetskänsla för att leverera i rätt tid och rätt sällskap. medan samtidigt det är en poäng att ibland vara riktigt obekväm :) man får välja sina strider och välja dem väl..!
Skicka en kommentar