Under en smärre köldknäpp har jag använt båda mina element flitigt och fick därför vansinnigt ont i magen när jag hörde ett knastrande ljud igår morse. Nu är det klippt tänkte jag. Nu sprakar elledningarna i väggarna. Allt kommer brinna upp. Pulsen ökade medan jag stängde av elementen och varmvattenberedaren och fortfarande hörde ljudet. Snart ledde uteslutningsmetoden in mig i köket där jag plötsligt tittade rakt in i ett par förvånade bruna små ögon. Första gången jag är lättad över att hitta sällskap. Nu efter ett dygn är situationen förstås annorlunda och jag är mindre glad. Men det är bara för att elen funkar.
tisdag, januari 31, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
ja, även dessa dina minsta kan vara ett litet sällskap...
åh mamma jag har blivit så blödig att jag innerst inne är glad att musingen inte trampat i fällan än..
det är ärftligt.Som liten gömde jag buren som mössen fångats i, så att ingen kunde slå ihjäl dem. Nu har jag kommit på andra tankar....
åh vad gulligt..!
Skicka en kommentar