Fascinerande hur det som till en början ter sig oöverstigligt svårt snart är vardag. Ett steg i taget och lagom mycket åt gången så går det sakta men säkert framåt och uppåt. Väl uppe så pendlar jag mellan lika delar svindel och förvåning. Svindel över att jag har klarat det och förvåning över att det plötsligt är så pass lätt.
lördag, september 03, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar