Mindes vagt att det skulle finnas en skogssjö i närheten av Zugdidi så i brist på vatten bestämde jag mig för ett kvällsdopp. Lite av ett äventyr får jag väl erkänna. Men snart simmade jag i en alldeles isande kall sjö omgärdad av berg och skog. Skymning och tyst. Nästan trolskt. Väl tillbaka i Zugdidi kände jag hur kroppen för första gången på över en månad var lycklig. Inser att 36°C och luftfuktighet tär på reserverna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det låter vansinnigt plågsamt! Jag klarar inte av värmen här i Göteborg ens, det inte hur jag skulle uppleva det du gör nu. Och utan vatten! Hoppas det kommer tillbaks illa kvickt!
Hahah! Vet inte hur jag skulle klara att uppleva det du gör nu, skulle det ju stå. Vet inte riktigt ad som hände där...
visst är det lite tungt ibland och visst krävs det ett enormt tålamod. men tänk lyckan att just då hitta en alldeles overklig liten skogssjö. det är som att allt det svåra gör allt det vackra så mycket vackrare. dags att prova :) du skulle klara det galant!
om du ENBART menar värmen så finns det en mängd tricks som underlättar :) så man anpassar sig rätt snabbt. men det är klart - en sval dag för en rejäl löparrunda hade verkligen inte varit fel!
Skicka en kommentar